Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 115-116 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säteri - Säterifrihet - Säteriladugårdar - Saetermoen - Saeatersdalen - Sätersta (Settersta) - Säterstuga - Sätersundet - Sätesbjuding - Saetesdalen - Sätesgård - Sätherberg, Karl Herman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slippa deltaga i kostnaderna för sådana byggnader ha
af statsmakterna ansetts vara upphäfda genom 1810 års
reform, som lämnar öppet för hvarje svensk medborgare
att förvärfva säteriegendom. Genom förändringar
i våra skatteförhållanden ha efter hand jämväl de
flesta andra säteriprivilegier bortfallit. Bland
den mängd frälsesäterier, som genom reduktion
eller af annan anledning i slutet af 1500-talet och
under 1600-talet tillföllo kronan, användes större
delen till rusthållsindelningens förstärkande. Den
af reduktionen hemsökte adelsmannen fick ofta
sitta kvar på sitt f. d. frälsesäteri, som dock
ändrade namn och blef ett berustadt säteri. Detta
slags kronoegendom fick skatteköpas och kallades
efter skatteköpet skattesäteri. De säterier
kronan själf disponerar kallas kronosäterier
(se d. o.). Jfr Frälse och Frälsehemman.
Kbg.

Säterifrihet. Se Säteri.

Säteriladugårdar, kam. Se Ladugårdshemman.

Sætermoen, exercisplats för Tromsö infanteriregemente
i södra delen af Tromsö amt, i Bardudalen, 20
km. ö. om Salangen, Norge.

Sætersdalen. Se Setesdalen.

Sätersta (Settersta), socken i Södermanlands län,
Rönö härad. 3,006 har. 483 inv. (1917). S. bildar
med Bogsta ett pastorat i Strängnäs stift, Nyköpings
östra kontrakt.

Säterstuga. Se Fäbod.

Sätersundet kallas den hopträngning af Bråviken,
som ligger mellan Säter i n. och Skenäs i s. Till
försvar af segelleden genom detta sund uppbyggdes
1720—21 Skenäs skans, sexhörnig stjärnskans med 3
utanverk, på södra stranden och Säterholms skans,
ett retranchement, på en holme invid den norra,
hvarjämte 2 på ett grund uppförda batterier tjänade
som förbindelselänk mellan de båda skansarna. 1742—43
ombyggdes dessa, men förföllo sedan. De iståndsattes
först 1788, då de äfven fingo ny bestyckning, och
1808 utfördes också en del reparationsarbeten. Ännu
synas lämningar af båda Sätersundsskansarna.
L. W:son M.

Sätesbjudning, obstetr. Se Förlossning.

Sætesdalen. Se Setesdalen.

Sätesgård har, sedan hvar svensk kan besitta
frälsejord och grundskatterna afskaffats, fått
betydelsen af gammal välbyggd jordegendom i allmänhet. Jfr Säteri.
Kbg.


Sätherberg, Karl Herman, läkare, skald, f. 19 juni
1812 vid Tumba, Södermanland, d. 9 jan. 1897 i
Stockholm. Han inskrefs 1820 i Strängnäs skola
och 1828 i Uppsala lyceum. I Uppsala undergick
S. 1830 studentexamen och 1835 medikofilosofie
kandidatexamen. Efter att s. å. ha blifvit anställd
som underläkare vid Garnisonssjukhuset i Stockholm
studerade han under de följande bägge åren vid
Karolinska institutet, under A. Retzius’ ledning,
men fortsatte därefter sina studier i Lund och vardt
där 1843 med. doktor. Under en mellantid, 1841—42,
hade han i Stockholm varit anställd som biträdande
läkare vid professor Nils Åkermans (se denne)
ortopediska institut. Dessutom hade han 1842 ingått
i Fältläkarkåren som stipendiat. Som uppbördsläkare
tjänstgjorde han på korvetten "Karlskrona" vid dess
expedition till Medelhafvet 1844—45. 1847 aflade han vid
Karolinska institutet kirurgie magisterexamen samt
öfvertog s. å. föreståndarskapet för Ortopediska
institutet. Detta stod då undergången nära, men
S. lyckades under åratals strider med dess vedersakare
rädda det;, han införde en på medicinska grunder
fotad sjukgymnastik och ombildade det, hvarefter
det benämndes Gymnastiskt-ortopediska institutet
(se d. o.). Riksdagen 1848—49 gaf institutet
statsanslag, och detta anslag, som därefter
ökades, uppfördes fr. o. m. 1868 års riksdag på
ord. stat. S. gjorde åtskilliga resor (bl. a. 1851
med offentligt understöd) för att taga kännedom
om ortopediens utöfning i Frankrike, Tyskland och
England, bl. a. förvärfvande en värdefull samling
af gipsafbildningar jämte modeller för ortopediens
mekaniska detalj. Det anseende han alltmer vann som
skicklig sjukgymnast och ortoped spred sig äfven till
utlandet genom de af honom utställda apparaterna. Vid
världsexpositionen i Paris 1855 fick S. pris för
modeller till en fullständig sjukgymnastikapparelj
jämte taflor öfver gymnastikrörelser, vid
utställningen i Bruxelles 1876 fick han silfvermedalj
för exposition af ortopediska appareljer och
fotografier. Äfven andra utmärkelser kommo honom till
del på grund af hans arbete för den sunda fysiska
utvecklingen: 1861 var han led af kommittén för att
bilda Stockholms skarpskyttekår och 1862 led. af
kommittén för att utarbeta förslag till ordnande af
den gymnastiska undervisningen i riket. 1879 afgick
han från institutets ledning. Han utgaf åtskilliga
afhandlingar i gymnastik och ortopedi. Berättelse till
Kongl. Sundhetskollegium om en, 1851, till Tyskland och
Frankrike företagen vetenskaplig resa, Anmärkningar
vid gymnastikens terminologi samt utkast till system
för kroppsställningarnas benämnande (1853), Om några
väsendtliga fel i barnauppfostran (1856), Om senaste
försöket att vanställa ortopedien och hos allmänheten
inplanta fördomar mot gymnastiskt-ortopediska
institutet (1858), Gymnastik och ortopedi
(1862), Om Gymnastisk-ortopediska institutet, dess
ställning och verksamhet (1866), Om de tvenne olika
gymnastikmetoderna, den manuella och den mekaniska
(1872) samt i "Hygiea" införda årsberättelser från
Gymnastiskt-ortopediska institutet.

Vid sidan af sin lifsuppgift egnade sig S. åt
författarskap. Redan som med. studerande skördade han
bifall för en anonym poetisk kalender, Skogsharpan
(1836), som röjde klart och fint natursinne samt egde
framstående formella förtjänster. Samma egenskaper
återfunnos i hans följande samlingar: Jägarens hvila
(1838) och Blommorna vid vägen (4 bd, 1841—46,
innehållande lyriska stycken, den berättande dikten
"Alfhilda" och "Utflykter på hafvet", en samling
anteckningar). Mindre betydande äro två lustspel:
Bellman (1846, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>