Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tait, Peter Guthrie - Tait, Robert Lawson - Taiti - Taitschu - Taitsu - Tai-tsung - Taitu - Taiwan - Taivassalo - Taizz - Tajelenj, Gebra Mariam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Edinburgh, studerade i Cambridge, där han blef
fellow i S:t Peter’s college 1852, utnämndes 1854 till
professor i matematik vid universitetet i Belfast samt
1860 till professor i fysik (natural philosophy)
vid universitetet i Edinburgh. T. skref ett stort
antal afhandlingar i matematik, mekanik och fysik,
bland hvilka de viktigaste behandla termoelektriska
fenomen, vätskors sammantrycklighet och den kinetiska
gasteorien. Mest känd är T. genom sina förtjänstfulla
sammanfattande arbeten, bland hvilka de förnämsta
Elementary treatise on quaternions (1867; 2:a
uppl. 1873) och den utomordentligt inflytelserika,
såsom lärobok vid universiteten, äfven i Sverige,
allmänt begagnade Treatise on natural philosophy
(tills. med W. Thomson, 1867, 2:a uppl. 1879)
samt Lectures on some recent advances in physical
science (1876; 3:e uppl. 1885). Andra viktiga
arbeten af honom äro Dynamics of a particle (tills.
med W. I. Steele, 1856; 6:e uppl. 1889), Dynamics
(1895), Volumetric relations of ozone (tills.
med Th. Andrews, 1860), Sketch of thermodynamics
(1868; 2:a uppl. 1877), Introduction to quaternions
(tills. med Kelland, 1873; 2:a uppl. 1881), The
unseen universe (tills. med Balfour Stewart, 1875;
10:e uppl. 1881), Light (1885; 2:a uppl. 1889), Heat
(1884; 2:a uppl. 1892) samt samlade afhandlingar i
"Scientific papers" (3 vol. 1898 och 1900). För
Challenger-expeditionens verk skref han en
afdelning om vattnets fysiska egenskaper.
S. A—s.
Tait [te͡i’t], Robert Lawson, skotsk gynekolog,
f. 1845, d. 1899, verkade sedan 1870 som läkare i
Birmingham och förvärfvade sig världsrykte genom
sina bukoperationer, vid hvilka han icke använde
några antiseptiska medel. Skrifter: Pathology and
treatment of diseases of the ovaries (1873), Diseases
of women (1879), Diseases of women and abdominal
surgery (1889), General summary of conclusions from
4,000 consecutive cases of abdominal section (1894) m. fl.
R. T—dt.
Taiti. Se Tahiti.
Taitschu, stad. Se Taichu.
Taitsu, mandschuernas nationalhjälte. Se Mandschu.
Tai-tsung, kejsare i Kina, f. 596, d. 649, hette
eg. Li-tsji-min och var son till Tangdynastiens
grundläggare, kejsar Kao Tsu. Han efterträdde
denne 626 och egnade sig med kraft, plikttrohet och
klokhet åt sitt väldiga rikes inre organisation. Han
förenklade hofhållningen, inskränkte det ofta
skadliga inflytande härskarfamiljens öfriga medlemmar
utöfvat på styrelsen samt uppsatte till riksfredens
fasta värn en stående, välöfvad armé på 900,000
man. Rikets lagar undergingo grundlig revision efter
upplysta grundsatser, så att det nya lagverket,
"Tangdynastiens lagar", blef grundvalen för Kinas
hela följande lagstiftning. Riket indelades i
tio stora generalguvernement under hvar sin
ståthållare. Religiös tolerans iakttogs mot
invandrande buddister, mazdeister och från Persien
kommande nestoriänska kristna; om de sistnämndes
kult påbjöd kejsaren i ett dekret (638), att den
såsom "upphöjd och fridsam" fritt fick spridas öfver
riket. Ett slags universitet med mycket rikhaltigt
bibliotek upprättades. T. erkändes som stor-kan öfver
den östligare delen af de turkiska nomadstammar,
som rådde öfver Central-Asien från Kaspiska hafvet till Mandschuriet,
och Kinas gräns utsträcktes utan nämnvärd strid
ända till Pamir. Kinas afsöndrade forna kolonier
Annam och Tonkin underkastade sig kejsarens
öfverhöghet; med Tibet och Japan inleddes intima
vänskapsförbindelser på grundvalen af att dessa
länder erkändes som själfständiga, fastän ej med
Kina jämlika stater. Föga framgång hade däremot T:s
ingripande i de inbördes strider, som rasade mellan
tre rivaliserande konungariken i Korea. Efter ett
långvarigt krig nödgades han till återtåg, och i denna
del misslyckades hans eljest med så mycken framgång
krönta sträfvanden att trygga fred, rättvisa och
härskardygd inom det östasiatiska statssystemet. Sina
sista år egnade den rättrådige och samvetsömme
kejsaren åt att till tronföljarens undervisning
utarbeta en bok om en härskares plikter. T. har i
fråga om betydelse för Kina och dess grannstater
jämförts med så framstående europeiska härskare
som Justinianus och Karl den store samt anses ha
varit Kinas störste kejsare. Jfr H. Hjärne, "Kinas
störste kejsare" i "Julbok, utg. af Erik Stave"
(1906).
V. S—g.
Taitu, kejsarinna af Abessinien,
f. omkr. 1854, d. 12 jan. 1918, äktade april 1883
(i sitt femte äktenskap) kejsar Menilek (se d. o.),
som då ännu var endast konung af Schoa. T. följde
Menilek på alla hans fälttåg och förvärfvade genom sin
slughet och viljestyrka stort politiskt inflytande,
som till en början ökades, då Menilek
1909 drabbades af en svår letargisk sjukdom, hvilken
hindrade honom att befatta sig med regeringsbestyren.
Hon uppgafs söka beröfva den nyproklamerade
tronföljaren lidsch Ijasu (Jeassu) tronföljden och i
stället få denna öfverlåten på en brorson till
Menilek, men hennes planer korsades af den nye
riksförmyndaren ras Tasamma, som hösten 1909
bekräftades i sitt ämbete och våren
1910 omintetgjorde ett af T. anstiftadt
upprorsförsök, efter hvilket hon internerades
i ett kloster. 1913 lär hon ha fått tillåtelse
att återvända till hofvet i Adis Abeba, men
någon nämnvärd politisk roll torde hon ej
ha spelat under sina återstående lefnadsår.
V. S—g.
Taiwan, kinesiska och japanska namnet på Formosa. Jfr
Taichu och Tainan.
Taivassalo [-lå]. Se Töfsala.
Taizz. Se Tais.
Tajelenj, Gebra Mariam, abessinsk lärd, banbrytare
för evangelisk tro inom den gamla etiopiska kyrkan,
f. omkr. 1862 i Amhara, drogs (1880) redan som
yngling till den svenska evangeliska missionen, som
då hade sitt centrum i M’kullo. Från 1886 har han
varit i dess tjänst som evangelist, särskildt bland
amharinjatalande abessinier. Genom ingående studier
i abessinska klosterbibliotek väl förtrogen med den
etiopiska kyrkans litteratur och grundligt hemmastadd
i den Heliga skrift, tog han upp en energisk kamp
för evangelisk tro med den etiopiska kyrkans munkar,
präster och lärde (jfr hans i sv. öfv. utgifna En
teologisk strid inför ras Mengescha, 1900). Ehuru
stämplad som kättersk, vann han till sist förtroende
äfven hos kejsar Menilek. På tyska regeringens
hemställan hos Menilek om en abessinsk lärd som lärare
vid orientaliska institutet i Berlin, sände denne T.,
på samma gång han gaf honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
