Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tandläkareinstitutet - Tandläkarföreningar - Tandläkarkongresser - Tandläkarkonst (Odontologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösning, som då vanns, torde få anses ega endast provisorisk karaktär.
G. T—n.
Tandläkarföreningar, sammanslutningar mellan
tandläkare för vetenskapliga eller kårintressen. I
Sverige finnas tre allmänna föreningar:
Svenska tandläkaresällskapet
(se d. o.) för den odontologiska vetenskapens
utveckling, Sveriges tandläkareförbund (se d. o.),
bestående af 11 lokalföreningar för tandläkarnas
sociala och ekonomiska intressen, samt Svenska
tandläkarnas inköpsförening. Den sistnämnda,
stiftad 1906, är en ekonomisk förening med
ändamål att tillhandahålla medlemmarna till yrkets
utöfvande erforderliga utensilier. Andelskapital är
330,000 kr., medlemsantalet 435. Föreningen innehar
Dental-a.-b. och A. B. Svenska dental instrument. Af
rörelsens vinst utdelas 7 proc. ränta på
andelskapitalet; återstoden öfverflyttas till en för
ändamålet bildad sparkassa och fördelas på medlemmarna
i proportion till deras inköp samt utbetalas vid
uppnådda 50 års ålder. Föreningen har äfven en
understödsfond för nödställda svenska tandläkare. Utom
dessa allmänna föreningar finnas följande. Göteborgs
tandläkaresällskap, stiftadt 1893, har verkat
för sitt ändamål att främja tandläkarkonstens
och dess utöfvares intressen genom att anordna
föredrag och demonstrationer vid sammanträdena, som
hållas tredje måndagen i hvarje månad (dock ej om
sommaren). Det har äfven nedlagt arbete på munvårdens
popularisering genom föreläsningar och inrättandet
af en skoltandklinik. Sällskapet sammanträder i egen
fastighet (Erik-Dahlberghsgatan 8, inköpt 1910 för
110,000 kr.), där det äfven förvarar fackbibliotek
och vetenskapliga samlingar. Odontologiska sällskapet
(se d. o.) i Stockholm. The american dental society
of Sweden, en sammanslutning af svenska tandläkare,
som aflagt tandläkarexamen äfven vid något af Amerikas
officiellt erkända tandläkarinstitut, bildades 1913
och har till uppgift att tillvarataga medlemmarnas
sociala och ekonomiska intressen samt främja
tandläkarvetenskapen. Kvinnliga tandläkareklubben,
som bildades 1916, åsyftar att åstadkomma ett
kamratligt umgänge mellan de kvinnliga tandläkarna
och tillvarataga deras speciella intressen.
För främjandet af det skandinavisk-odontologiska
samarbetet stiftades 1866 Skandinaviska
tandläkareföreningen, som anordnat möten i de fyra
nordiska länderna ung. hvart fjärde år (senast 1916 i
Stockholm). 1917 bildades en mindre sammanslutning,
Nordisk odontologisk förening för befrämjande af
undervisning och forskning.
Äfven det internationella samarbetet är organiseradt
sedan 1900 genom Fédération dentaire internationale
(se därom Internationella tandläkarförbundet).
H. Rbg.
Tandläkarkongresser. Se Internationella tandläkarförbundet.
Tandläkarkonst (Odontologi), den gren af läkarkonsten,
som sysselsätter sig med att förebygga och behandla
tändernas och tandköttets sjukdomar samt att ersätta
defekter i tänderna och tandraderna. Den moderna
tandläkarkonsten är
en empirisk naturvetenskap, uppbyggd och sammansatt af
ett flertal vetenskaper, som ega speciell tillämpning
på densamma, nämligen anatomi med histologi och
embryologi, fysiologi, fysik, kemi, metallurgi,
mekanik, hygien, patologi, terapi, bakteriologi,
kirurgi och farmakologi. Tandläkarkonsten betjänar sig
i terapeutiskt afseende af en mångfald hjälpmedel
af farmakologisk, kirurgisk och teknisk art och
indelas beträffande verksamhetsområdet vanligen i
tandkirurgi, tandfyllningskonst, tandregleringskonst
och tandproteskonst (konsten att ersätta defekter i
tandraderna). — Tandläkarkonstens utöfning i Sverige
ställdes redan 1663 under statens kontroll, i det
att fr. o. m. detta år svensk myndighets tillstånd
erfordrades för "venia practicandi" (rättighet
att praktisera), och alltsedan 1797 har examen
anställts med de sökande, innan sådant tillstånd
beviljats. Rättighet att utöfva tandläkarkonsten i
Sverige tillkommer enligt nu gällande författningar
(förutom legitimerad läkare) endast man eller kvinna,
som aflagt tandläkarexamen (se Tandläkareinstitutet)
och hos Medicinalstyrelsen erhållit legitimationsbevis
som "tandläkare". De praktiserande tandläkarnas
antal i Sverige utgjorde 1830 endast 4, men hade
1918 stigit till 553, hvaraf ensamt i Stockholm
150; under senare tid ha utexaminerats omkr. 30
tandläkare årligen. Tandläkarkonstens utöfning
regleras närmare af den ännu i hufvudsak gällande
k. förordn. 18 juni 1861 (se äfven k. förordn. 23
nov. 1866, 31 dec. 1894 och 17 dec. 1915). För att
främja tandläkarkonsten och dess utöfvares intressen
finnas inom kåren tre allmänna föreningar, Svenska
tandläkaresällskapet, Sveriges tandläkareförbund (se
dessa ord) och Svenska tandläkarnes inköpsförening
med hvar sitt verksamhetsområde. Om den sistnämnda
och andra sammanslutningar se Tandläkarföreningar. Om
tandläkarnas utbildning i Sverige i äldre tid och nu
se Tandläkareinstitutet.
Historik. Tandläkarkonsten har från början varit
intimt förenad med läkarkonsten, men under tidernas
lopp alltmer skilt sig från denna och intagit
en själfständig ställning. Liksom medicinen i
allmänhet, utöfvades tandläkarkonsten urspr.
i samband med religionskulten och af religionens
tjänare och magiens utöfvare. Hos antikens högst
kultiverade folk (egypter, israeliter, greker och
romare) utvecklades tandläkarkonsten redan tidigt
och nådde själfständighet; etruskerna praktiserade
1000 år f. Kr. bl. a. konsten att medelst guldband
fästa (fig. 1) lossnade eller artificiella tänder
vid kvarvarande naturliga, och såväl hos egypterna
som romarna funnos specialister i tandläkarkonst
redan f. Kr. Någon tandfyllningskonst existerade
ej i forntiden. Först genom Hippokrates (f. 460
f. Kr.) erhöll tandläkarkonsten en viss vetenskaplig
grundval. Medeltiden medförde knappast några nämnvärda
framsteg. Under de politiska omstörtningarna i
Medelhafsländerna var det araberna, som bevarade
den vunna kunskapen genom läroböcker (Abu-l-kasis,
Avicenna m. fl. lärde). Inom den kristna världen
lade katolska kyrkan en stark hämsko på medicinen i
allmänhet och sålunda äfven på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
