Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 541-542 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tautai (Taotai) - Tautenhayn, Joseph - Tautogram - Tautokron - Tautologi - Tautomeri - Tautra - Tava-ajk - Tawaf - Tavaj - Tavannes, Gaspard de Saulx de - Tawarik - Tavarisj - Tawast, Magnus II Olai

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

större underafdelning (tau) af en provins; han har
rang som mandarin af 3:e kl.

Tautenhayn, Joseph, österrikisk gravör, f. 1837 i
Wien, studerade där och på resor, blef 1873 kejserlig
mynt- och medaljgravör och därefter professor och
föreståndare för en mästarateljé vid konstakademien i
Wien. T. har utfört en mängd medaljer för kejsarhuset,
öfver världsutställningen 1873 m. fl. samt en
stor relief Strid mellan cantaurer och lapiter.
G—g N.

Tautogram (af grek. to auto, samma, och gramma,
bokstaf), dikt, i hvilken antingen alla ord eller
alla versrader börja med samma bokstaf.

Tautokron [-krå̄n; af grek. to auto, samma,
och chronos, tid). 1. Astron. Med tautokrona
företeelser förstår man sådana företeelser på
himmelen, hvilka från alla orter på jorden,
där de öfver hufvud taget kunna ses, iakttagas
i samma ögonblick, t. ex. sådana förmörkelser
(månförmörkelser och förmörkelser af Juppiters
månar), som, i olikhet med t. ex. solförmörkelserna,
äro till hela sitt förlopp oberoende af iakttagarens
plats på jorden. Äfven sådana (periodiska) rörelser,
hvilkas olika skeden draga lika lång tid (t. ex. de
små svängningarna hos en pendel), sägas vara
tautokrona. Jfr Isokron. — 2. Mek. En kurva säges
vara tautokron, då den har den egenskapen, att,
hvar helst på densamma en materiell punkt börjar
sin rörelse, denna punkt behöfver lika lång tid att
uppnå en gifven punkt på kurvan under inverkan
af bestämda krafter. Huygens, som först sysselsatt
sig med problemet rörande sådana kurvor, visade,
att cykloiden (se d. o.) är tautokron (l. isokron),
om den materiella punkten är underkastad endast
tyngdkraftens inflytande.
1. K. B. (B—d.) 2. G. R. D.

Tautologi (af grek. tautologia), (onödig)
upprepning af hvad som redan sagts, ehuru med andra
ord. Liktydigt med tautologi begagnas dittologi
(se d. o.). Om tautologien som språklig och stilistisk
företeelse se A. Noreen, "Spridda studier", I (2:a
uppl. 1912). Se Pleonasm. Adj. Tautologisk [-lå̄g-].

Tautomeri (af grek. to auto, samma, och meros,
del), kem., detsamma som desmotropi (se d. o. samt
Pseudosyror). Litt.: Kap. 19 i Hjelt, "Geschichte
der organischen chemie" (1916).

Tautra l. Tutteröen, norsk låg, flack,
välodlad och bördig ö (2 kvkm.) i inre delen af
Trondhjemsfjorden. 83 inv. (1910). Ruiner efter ett
1207 anlagdt cistercienskloster. Under reformationen
indraget till kronan, 1664 såldt till enskilda.
K. V. H.

Tava-ajk. Se Mytologi, sp. 173.

Tawaf. Se Kaba, sp. 510.

Tavaj. Se Mytologi, sp. 173.


Tavannes [-va’n], Gaspard de Saulx de, fransk
marskalk, f. 1509, d. 1573, var vid hugenottkrigens
utbrott ståthållare i Bourgogne, där han energiskt
verkade i katolicismens intresse. Segrarna öfver
hugenotterna vid Jarnac och Moncontour (1569) voro
egentligen T:s verk, ehuru befälet öfver den katolska
armén formellt fördes af hans lärjunge i krigskonsten
hertigen af Anjou (sedermera Henrik III). Som dennes
rådgifvare var han efter freden i Saint-Germain en
af de drifvande krafterna i oppositionen mot Coligny
och ledde i denna egenskap förberedelserna till
Bartolomei-natten. 1570 hade han blifvit marskalk
af Frankrike. De "Mémoires de G. de Saulx", som
utkommo i Lyon 1657, äro författade af T:s son Jean
(f. 1555, d. 1629), en trogen anhängare af ligan,
som efter Henrik IV:s tronbestigning gick miste om
den marskalksvärdighet han gjorde anspråk på. Också
Gaspards äldste son, Guillaume (f. 1553, d. 1637,
ståthållare i Bourgogne), författade memoarer; de
utgöra en värdefull källa för Frankrikes historia
1560—96.
N. H—tz.

Tawarik. Se Hamitiska språk, sp. 1231.

Tavarisj, oriktig form för tovarisj (se d. o.).

Tawast. 1. Magnus II Olai T., biskop,
f. 1357 på fädernegården Alasjoki i Virmo socken,
Egentliga Finland, d. 9 mars 1452 vid Nådendal,
tillhörde en af Finlands förnämsta adliga ätter,
vann 1398 i Prag magistergraden, var en tid konung
Eriks af Pommern kansler samt återvände därefter till
Finland, där han blef ärkedjäkne och 1412 valdes till
biskop. I Rom invigdes han i sitt kall. Den finska
biskopskrönikan framhåller i lofprisande ordalag
hans förtjänster. Han verkade nitiskt för att öka
prakten vid gudstjänsten i Åbo domkyrka. Han inrättade
1421 Helga lekamens kor, som af honom frikostigt
försågs med dyrbarheter, prydnader och anslag, och
förenade därmed ett prebende. Flera andra altaren,
kor och brödraskap samt prebenden instiftades på
hans initiativ och med bidrag af honom. Han skänkte
domkyrkan dyrbara altarkläden, silfverkärl och
böcker samt utverkade ett påfligt bref om indulgens
för dem, som gåfvo understöd åt ynglingar, hvilka
emottogo undervisning i stiftets skolor. Han företog
vidsträckta visitationsresor i stiftet. Den förnämsta
frukten af hans verksamhet var dock grundläggningen
af birgittinklostret i Nådendal. På hans förslag
beslöt herredagen i Södertälje 1438, att klostret
skulle inrättas, och i alla åtgärder för beslutets
verkställande tog han verksam del. Han lät på sin
bekostnad uppföra klostrets sakristia och högkor samt
skänkte flera gods till detsamma. Bland hans åtgärder
till finska kyrkans fromma må slutligen nämnas, att
han af munkarna i Padis kloster i Estland återköpte
patronatsrätten till Borgå, Sibbo och Perno socknar,
hvilken de erhållit af konung Magnus Eriksson. — I
sin tids politiska händelser spelade T. icke någon
betydande roll, ehuru han omtalas som deltagare
i flera herredagar och rådsmöten. Sitt inflytande
använde han vid särskilda tillfällen till Finlands
bästa. Så utverkade han finska lagsagans delning,
1435, i två lagsagor, genomdref 1436 en skattelindring
till förmån för Finlands invånare och bidrog 1438
till att stilla en bonderesning, som utbrutit i
norra Satakunta. Genom denna sin verksamhet, genom
att noggrant iakttaga katolicismens fromma bruk,
genom gifmildhet mot de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>