Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 549-550 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tavastehus slott - Tavaster - Tavastkyrö - Tavastland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Johan III:s och under Sigismunds regering, och
1599 åstadkom utom dess en krutexplosion mycken
förödelse. Först 1606—09 iståndsattes T. åter,
men underhölls sedan dåligt ända till 1656, då det
ånyo sattes i tämligen godt skick. 1659 nedbrann
det emellertid till stor del, hvarefter några
reparationsarbeten visserligen utfördes under
1660-talet; men 1713 var det dock förfallet och
"till defension obeqvämt", hvarför det utrymdes af
svenskarna. Sedan utplundrades det af ryssarna. Först
1734 började det gamla af tenaljverk omgifna slottet
än en gång repareras, och 1742 utfördes en provisorisk
befästning åt sjösidan, men det oaktadt uppgafs T. 26
aug. s. å. åt ryssarna. 1756 bestämdes, att T. skulle
iståndsättas "mot surprise" och till skydd för
proviant- och ammunitionsupplag, och då skulle staden
samtidigt flyttas utom fästningens kanonhåll. 1799
hade T. kommit i tämligen godt försvarsstånd, men
6 mars 1808 utrymdes det utan strid af svenskarna
under Klingspor samt besattes kort därefter af
ryssarna. Sedan 1830-talet har slottet tjänstgjort
som korrektions- och fängelseinrättning.

Birger jarl grundlade efter tavasternas besegrande
1249 en borg bland dem. Enligt en tradition skall
den ha uppförts i Hypiövuori i Hauho socken, enligt
en annan i Hakoisten linna, äfven kalladt "Gamla
Tavastehus" i Janakkala socken af nuv. Tavastehus
län. Säkert är, att slottets läge nu icke är detsamma
som i första tiden. Slottet omtalas i handlingarna
första gången 1308, i sammanhang med, att hertigarna
Erik och Valdemar förlänas med Finland. 1315
tillföll det jämte Åbo slott hertig Valdemar
ensam, och 1340 öfverläts det jämte Åbo och Viborgs
slott samt Finlands hela förvaltning för en tid åt
Daniel Nilsson. 1371 blef Bo Jonsson herre till T.,
hvilket först efter hans död afträddes till drottning
Margaretas ombud 1389. Bland slottets höfvitsmän
under den närmast följande tiden må nämnas Nils Tawast
(1396—1421) och Olof Tawast (1440—55). 1457 förlänades
det till Erik Axelsson Tott, som kort före sin död
(1481) öfverlämnade det jämte sina öfriga slott i
Finland åt sina bröder, Ivar och Lars, af hvilka den
förre 1483, efter Lars’ död, öfverlämnade slottet till
riksföreståndaren Sten Sture d. ä. Som höfvitsman på
slottet nämnes därefter någon tid Knut Posse. Från
1497 hade den afsatte riksföreståndaren Sten Sture
slottet jämte hela Finland i förläning och efter
honom hans gemål Ingeborg Tott, som bebodde det
till sin död (1507). Därefter var Åke Göransson
Tott höfvitsman på T., tills han där afrättades på
Kristian II:s befallning 1520 och Sten Sture d. y:s
änka, Kristina Gyllenstierna, emottog slottet i
förläning. 1522 erhöll Sören Norby Tavastehus slott
och län jämte en stor del af det öfriga Finland
som förläning, men måste redan 1523 öfverlämna det
åt Gustaf Vasas trupper, hvarefter slott och län
förvaltades af konungens befallningsmän. Se Julius
Ailio, "Hämeenlinnan kaupungin historia. I. Hämeen
linnan esi- ja rakennushistoria" (Tavastehus
stads historia. I. Tavastehus slotts för- och
byggnadshistoria, 1917).
A. G. F. L. W:son M.

Tavaster, invånare i Tavastland (se d. o.).

Tavastkyrö (fi. Hämeenkyrö), urspr. endast Kyrö,
socken i Åbo och Björneborgs län, Ikalis
domsaga och härad, bildar med Viljakkala kapell ett
konsistoriellt pastorat af 1:a kl., Åbo ärkestift,
Tyrvis kontrakt. Areal 487 kvkm. 8,750 inv. (1916),
finsktalande. I socknen ligger Kyröskoski pappersbruk
(egare Hammarén & c:o) vid den likabenämnda forsen.
O. B—n.

Tavastlands vapen.

Tavastland (fi. Häme, Hämeenmaa), finskt
inlandslandskap, som numera har blott historisk
betydelse, gränsar i n. och n. v. till Österbotten,
i v. till Satakunta, i s. v. till Egentliga Finland,
i s. till Nyland och i ö. till Savolaks. T. var
tidigare betydligt större, men har reducerats
genom gränsregleringar bl. a. 1415, 1733, 1736 och
1749. Det nuv. T. ligger mellan 60° 30′ och 63°
35′ n. br. Västligaste hörnet ligger under 23° 7′
och östligaste under 25° 9′ fr. Greenw. T:s bredd
växlar mellan 70 och 210 km., dess största längd från
n. till s. är omkr. 330 km. Areal 30,172 kvkm. 382,636
inv. (1903). — T. hör i sin helhet till den infinska
s. k. Sjöplatån, som fått sitt namn på grund af sin
stora sjörikedom ("de tusen sjöars land" i egentlig
mening); det sluttar i stort sedt från n. mot s. Den
absoluta medelhöjden är omkr. 150 m.; enstaka berg
höja sig öfver 200 m., medan låglandet i s. har
en medelhöjd af 100 m. ö. h. Berggrunden består
förnämligast af arkeiska bergarter. Graniterna
lämna på flera ställen godt material till
byggnadsarbeten. Mellan Tammerfors-trakten och
Päijänne sträcker sig ett bälte af bottniska skiffrar;
i Längelmäki och Kalvola socknar finnes godt
material till brynstenar; kalksten finnes i Heinola
och Iitis; Tiivismaa består af kvartsit. Många sjöars
botten betäckas af afsevärda mängder sjömalm. De
många rullstensåsarna lämna mångenstädes ett
ypperligt vägbyggnadsmaterial. Torfmossarna äro
icke så vida som i några andra finska landskap,
men innehålla värdefull mylla samt godt material
till bränntorf och för torfströfabrikationen. Lera
finnes hufvudsakligen vid sjöstränderna. Backarna
ha ett mäktigt hölje af morängrus. T. indelas i tre
naturliga landskap: Nord-Tavastland, Päijänne-dalen
och Syd-Tavastland. Nord-Tavastland, som ofta
går under namnet Keski Suomi ("Mellanfinland"
l. "Hjärtat af Finland"), är en högländ, backig,
mycket sjörik trakt med enstaka berghymplar, som
merendels ha branta sluttningar och från hvilkas
krön man har god utsikt öfver omnejden (Laajavuori
nära Jyväskylä, Lissonmäki vid Keitele sjö). Dess
viktigaste vattendrag höra till de tre sjöräckorna
eller "stråtarna": Saarijärvi (med bl. a. sjöarna
Kyyjärvi, Pääjärvi och Saarijärvi), Viitasaari (med
den 680 kvkm. vida och 30 m. djupa sjön Keitele)
samt Rautalampi, som börjar inom Savolaks och inom
T:s område har bl. a. sjöarna Konnevesi, Kynsivesi
och Lievestuore. Dessa tre "stråtar" förenas i sjön
Saravesi, ur hvilken vattnet genom forsarna Kuhankoski
och Haapakoski samt genom Leppävesi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>