Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teatinorden - Teatralisk - Teb (El Teb) - Teba - Tebain - Tebaiska legionen - Teban - Tebanska - Tebbes - Tebe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Storia della compagnia di Gesù in Italia" (I, 1910).
Hj. H—t.
Teatralisk (lat. theatralis), beräknad att verka på
åskådare; som företer likhet med skådebanans ihåliga
ståt eller skådespelares starkt eftertryckliga
åtbörder och deklamation; skådespelaraktig; som bär
prägeln af en skenbar och konstlad, ej af en äkta
storhet; uppstyltad.
Teb (El Teb), grupp af brunnar i Nubien, vid vägen
från Trinkitat (hamnplats vid Röda hafvet) till
Fort Tokar. Där uppref 4 febr. 1884 mahdistanföraren
Osman Digna en engelsk-egyptisk kår på 3,700 man. 29
febr. s. å. blef emellertid Osman Digna (med 7,000
man) själf slagen af en vid Suakin landstigen engelsk
kår på 3,000 man infanteri och 700 ryttare under
befäl af general Graham, som därefter besatte det 10
km. aflägsna Tokar. Jfr Muhammed Ahmed (sp. 1284).
H. W—k.
Teba, grefvinna af. Se Eugénie, sp. 1041.
Tebain, kem. farm., alkaloid i opium med krampverkan,
lik stryknin. Se Opium, sp. 757.
C. G. S.
Tebaiska legionen var, enligt en redan i skrifter
från 400-talet omtalad legend, en romersk legion, som
kejsar Maximianus (286—305) kallade från landskapet
Thebais i Egypten till sin hjälp i en strid emot de
kristna i Gallien. Då soldaterna, själfva kristna,
vägrade, dödades två gånger hvar tionde man bland
dem, och vid fortsatt vägran nedmejades slutligen
hela legionen. Händelsen skall ha passerat vid S:t
Maurice i Schweiz (Valais), en ort, som bevarar namnet
af legionens anförare, Mauritius. Han blef förklarad
för helgon. Han och hans 6,600 kamrater vördas högt
icke blott i Valais, utan äfven uti Italien (där
Mauritiusorden uppkallats efter honom i egenskap af
Savojens skyddspatron) och trakterna nedåt Rhen. Jfr
Stolle, "Das martyrium der thebaischen legion" (1891),
och Berg, "Der heilige Mauritius und die thebaische
legion" (1895).
(J. C.)
Teban, invånare i Tebe.
Tebanska, en dialekt. Se Koptiska språket och
litteraturen, sp. 1007.
Tebbes. 1. Distrikt i centralpersiska prov. Irak
Adjemi, utgöres till största delen af stäpp och
öken. Befolkningen, som är knuten vid oasområdena,
består af araber, perser, belutscher och tatarer. —
2. Stad i ofvannämnda distrikt, nära Chorassans
och Stora saltstäppens södra gräns, ligger,
där flera karavanvägar mötas, 560 m. ö. h. på
en af berg omgifven slätt. Befäst genom mur och
citadell. Utanför staden åkerfält och palmlunder.
1—2. H. W—k.
Tebe, stad i det forna Egypten, belägen på båda
sidor om Nilen, ungefär vid 25° 40′ n. br., hade
under storhetstiden ett omfång af bortåt 50 km. De
moderna arab-byarna Karnak (se d.o.) och Luksor
(se d. o.) på östra flodstranden beteckna platsen,
där den egentliga staden fordom låg, medan T:s plats
på västra stranden till en del upptages af arab-byarna
Gurna och Medinet Habu (se d. o. med fig.). Namnet
T. är en greciserad form af egypt. T-ape, som
förmodligen betyder "flodhästgudinnans stad". Grekerna
använde om T. äfven namnet Diospolis, hvilket är en
öfv. af egypt. nut-àmon, "Amonsstaden", såsom T. i
något yngre tid kallades efter sin hufvudgud. T:s
grundläggning höljes af sagans natt. Visst är i
hvarje fall, att det århundraden senare än Memfis
framträdt i historiens ljus. Ifrån att ha spelat
rollen af en mer eller mindre obetydlig provinsstad
blef T. under den elfte manethonska regentätten (från
2160 f. Kr.) utkoradt till kungligt residens och kan
åtminstone under den tolfte dynastien sägas ha blifvit
hela Egyptens hufvudstad. Vid denna tidpunkt var
T:s omfång långt ringare, än det blef senare, under
Egyptens storhetstid. Det var väl egentligen endast de
nordliga delarna af den blifvande jättestaden, som då
byggdes, hvarvid den östra flodstranden förbehölls
de lefvande, medan de döde fingo sitt kvarter i
v. I hvarje fall är fyndorten af de till denna tid
hörande minnesmärken, som anträffats i T., sådan, att
den berättigar oss att ange stadens dåvarande läge,
såsom vi nu gjort. För de århundraden, som följde
på tolfte dynastien intill hyksostidens slut, är
det f. n. tillgängliga historiska materialet alltför
otillräckligt för att ge någon säker vägledning. Vi
ha dock skäl att anta, att staden då ännu ej på långt
när hade fått sin största utsträckning. Det var 18:e
(år 1580 f. Kr.), 19:e och 20:e dynastierna, som
beredde T:s storhet, och det är vid namnen på härskare
af dessa regenthus, som T:s alla mera betydande
minnesmärken knyta sin tillvaro. I synnerhet regenter
af 19:e dynastien smyckade den egentliga staden med
gigantiska byggnadsverk: Karnaks hypostyl, den största
tempelsal på jorden, är ett verk af (Ramses I) Seti I
och Ramses II. Den senare uppförde de mest storartade
delarna af Luksortemplet (se fig. 6 å pl. II till
art. Egypten). Vid denna tid nådde T. höjdpunkten af
glans och prakt, och de minnesmärken, som då skapades,
ha på ett oförgängligt sätt inflätat stadens namn i
historiens och konstens häfder. På östra stranden låg
i n. Karnaks ofantliga tempelvärld, omfattande från
n. till s. icke mindre än 3 olika, från hvarandra
afsöndrade områden, hvart och ett bestående af
åtskilliga större eller smärre helgedomar. Den
mest berömda af dessa är Amonstemplet (se fig. 3 å
pl. I till art. Egypten), som, påbörjadt under 12:e
dynastien, redan vid början af 20:e dynastien fått
den storartade prägel, som gör det till enastående
i världen. Senare tider fortsatte emellertid att
utvidga och smycka det ofantliga templet, som
på visst sätt får sägas vara ett repetitorium af
Egyptens historia efter hyksos, då vi nämligen,
vandrande från sal till sal, kunna i mer eller
mindre oafbruten kronologisk ordning följa de olika
härskarnas arbeten på rikstemplets utsmyckning. Ett
godt stycke s. om Karnak och fordom medelst sfinxallé
förbundet därmed ligger templet i Luksor, äfven en
stor byggnadskomplex, hvars förnämsta delar tillhöra
18:e och 19:e dynastierna, men där äfven intressanta
inskrifter och bilder från yngre tid ända till
romarnas dagar fått plats. Utrymmet mellan Karnaks
tempelområde i n. och Luksors i s., som utgöres af
ett till floden stötande, ganska vidsträckt område,
upptogs af den tebanska befolkningens bostäder, de
fattigares af obränd Nil-lera med tak af halm eller
torkade palmblad, de förmögnares af brändt tegel
eller trä. Endast de fattigares boningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
