Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tekniska högskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mekaniska skolan eller låta den ingå som beståndsdel
i det nya, fullständigare läroverket. Öfver ett af
öfverdirektören vid Kontrollverket G. M. Schwartz
utarbetadt, riksdagsskrifvelsen bifogadt förslag till
organisation af ett sådant institut infordrades
utlåtanden från Vet. akad., Kommerskollegium
och Stockholms Fabriks- och manufaktur- samt
Handtverkssocieteter, hvilka alla tillstyrkte
detsamma. Genom k. bref 18 maj 1825 blef Teknologiska
institutet inrättadt. Det trädde i verksamhet
1827. Modellkammaren och Mekaniska skolan förenades
därmed. Institutets ändamål skulle, enligt stadgarna
af 8 juni 1826, vara "att samla och meddela kunskaper
och upplysningar, som äro nödvändiga för att med
framgång kunna idka slöjder eller hvad man vanligen
kallar handtverk och fabriker". Undervisningen,
som i allmänhet skulle vara "mera populär och
praktisk än strängt vetenskaplig", meddelades af
direktören, 2 professorer (i fysik och kemi), 2
adjunkter, 1 extra lärare och 1 ritare. Ämnena voro
till en början elementarmatematik, elementarfysik,
elementarkemi, mekanisk linearritning, bearbetning
af trä och metaller samt konsten att göra blommor
(sistnämnda läroämne, afsedt "åt sådana fruntimmer,
hvilka såsom näringsyrke idka denna konst", upphörde
med vårterminen 1828), hvartill sedermera kommo
lefvande språk, mekanik, mekanisk teknologi och kemisk
teknologi. En förberedande elementarlärokurs samt en
söndags- och aftonskola för gesäller och lärlingar
voro förenade med läroverket. Äfven kvinnor deltogo
i vissa delar af undervisningen. 1830 berättigades
styrelsen att utfärda gesällbref för elever. Styrelsen
utgjordes af statssekreteraren vid Handels- och
finansexpeditionen som ordf., institutets direktör
och tre andra af K. M:t förordnade led. Anstaltens
lärare hade, brydsamt nog, till åliggande att
"åtminstone hvart tredje eller fjärde år föranstalta
och bestyra om en offentlig utställning" af inhemska
slöjdalster. Institutet uppbar 14,000 rdr b:ko i
årligt statsanslag och var inrymdt i huset n:r 43
(numera n:r 67) Mäster-Samuelsgränd. Den nämnde
öfverdirektören Schwartz var föreståndare 1825—45. —
Resultaten af institutets verksamhet befunnos snart
vara otillfredsställande, till följd af såväl
felaktig plan som elevernas svaga förkunskaper
(för inträde voro inga bestämda kunskapsfordringar
stadgade). Någon minimiålder för eleverna var ej
heller föreskrifven. Man förbisåg den allmänna
vetenskaplig-tekniska undervisningen, medan man
bibragte eleverna dels lägre elementarskolekurser,
dels insikter i rent praktiska yrkesdetaljer
(färgningskonst, garfning, salmiak- och såpberedning
m. m.). Ständiga slitningar egde rum mellan styrelsen
och föreståndaren samt mellan denne och öfverlärarna,
till följd af olika uppfattning af läroverkets
ändamål. På grundvalen af en 1844 tillsatt kommittés
förslag undergick anstalten 1846—48 en fullständig
omorganisation. De nya stadgarna af 8 maj 1846 (jämte
däri 1851 gjorda ändringar) bestämde, att Teknologiska
institutet skulle vara "en undervisningsanstalt för
sådana unge män, som egna sig åt något industriellt
lefnadsyrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom
och i synnerhet kemisk- och mekanisk-tekniska
kunskaper äro behöfliga". Det skulle tillika, liksom
förut, "på vederbörande ämbetsverks begäran
meddela yttranden i ämnen, som röra slöjderna,
samt tillhandagå enskilda slöjdidkare med råd och
upplysningar". Läroämnena blefvo ren matematik,
teoretisk och tillämpad mekanik, praktisk
geometri (landtmäteri och nivellering), ritning,
beskrifvande geometri, allmän och tillämpad fysik,
allmän kemi, kemisk teknologi, mekanisk teknologi,
verkstadsarbete samt modellering i trä, lera,
gips och vax. Handledningen i arkitektonisk
och ornamentsritning samt modellering skulle
dock tills vidare meddelas vid Akad. för de fria
konsterna. Undervisningen vid institutet skulle bestå
i fria föredrag af lärarna, repetitioner medelst till
eleverna ställda frågor, elevernas eget utarbetande af
meddelade utkast och program, öfningar i laboratorier,
ritsalar och verkstäder. För att bli antagen till
ord. elev fordrades af sökanden att ha fyllt 16 år
samt att undergå en inträdesexamen, som omfattade
pröfning för godkända insikter i studentexamens
kunskapsmått af matematiska ämnen och franska
eller tyska eller engelska. Man kunde alltså börja
bygga undervisningen på vetenskaplig grund. Extra
elever, hvilka kallades "åhörare", antogos utan
pröfning. Kursen var två-årig, men utsträcktes
1851 till tre år; dock funnos ej flera än två
årsafdelningar, emedan nya elever mottogos endast två
år af tre. Styrelsen bestod af föreståndaren, utnämnd
af K. M:t, och fyra af K. M:t utsedda sakkunniga män,
bland dem en ordf. T. f. direktör för institutet var
1845—48 J. Åkerman (föreståndare för bergsskolan i
Falun), hvarefter fysikern L. J. Wallmark beklädde
samma plats till sin död (1855). Lärarnas antal
ökades; de utgjordes af 3 professorer (i matematik
och mekanik, mekanisk teknologi, allmän kemi och
kemisk teknologi) och minst 3 andra lärare, förutom
extra lärare och repetitörer. Dittills hade lärarna
som korporation varit fullständigt uteslutna från
inflytande på institutets angelägenheter. I 1846
års stadgar bestämdes, att föreståndaren skulle
minst en gång i månaden sammankalla samtliga lärare
till en "lärarkonklav" för att öfverlägga om allt,
som rörde undervisningen, eleverna, samlingarna
m. m. Lärarkonklaven hade dock ej beslutanderätt;
denna låg fortfarande hos styrelsen och föreståndaren.
Läroverkets utgiftsstat bestämdes till
21,000 rdr, hvarförutom 1,000 rdr utgingo
till elevstipendier. Wallmarks efterträdare på
öfverdirektörsposten blef 1856 K. Styffe. Landets
ekonomiska uppblomstring under 1850-talet jämte
anläggningen af järnvägar och telegraflinjer gjorde
behofvet af ökad tillgång på tekniskt utbildade
personer mycket kännbart, hvilket, till fullo insedt
af regering och riksdag, 1858 föranledde årsanslagets
höjande på en gång till 49,500 rdr, hvarjämte ett
anslag af 420,000 rdr beviljades för anskaffning
af ny lokal åt institutet och dennas inredning på
tidsenligt sätt. Genom det ökade årsanslaget blef
det möjligt att förstärka lärarkrafterna därhän,
att en professur i allmän och tillämpad fysik samt
en adjunktur i matematik och mekanik inrättades,
äfvensom att undervisning i mineralogi och geognosi,
allmän byggnadskonst samt väg- och vattenbyggnadskonst
kunde införas. Genom nya stadgar, utfärdade 19
nov. 1858, skärptes ock inträdesfordringarna något
i de humanistiska ämnena, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
