Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telegrafera till hvarandra, må för enkelhets
skull förutsättas, att stationernas strömkällor ha
samma elektromotoriska kraft samt vända samma pol
åt linjen. När båda nycklarna äro nedtryckta på
samma gång, komma strömmarna på själfva ledningen
att upphäfva hvarandra och motsvarande relähalfvor
bli strömlösa. Ström kommer att finnas endast i de
båda reostatgrenarna tillhörande relähalfvorna,
af hvilken anledning de båda reläerna i detta
fall ge skrift från egen stations batteri. Att
denna skrift är densamma, som sändes från motsatta
stationen, inses däraf, att linjeströmmen upphör,
just då den stationen har sin nyckel nedtryckt. Den
stora förtjänsten hos Stearns’ duplexsystem ligger
i reostatgrenens anordnande med en kondensator c,
såsom fig. 8 visar. Det är nämligen icke alltid
tillräckligt, att den gren, i hvilken reostaten r
är inkopplad (kompensationsgrenen l. "konstgjorda
ledningen"), endast med afseende på motståndet
är lika med linjegrenen, utan den måste äfven så
nära som möjligt likna densamma med afseende på
laddningsförmågan. Själfva ledningen kan betraktas som
ena belägget till en kondensator med jorden som andra
belägget. En lämplig kondensator i den konstgjorda
ledningen gör, att denna till sina egenskaper
bättre öfverensstämmer med den naturliga. – Utbytes
ledningstråden i nyckelns klack mot ett batteri, som
har sin negativa pol till klackkontakten, erhålles en
s. k. dubbelströmsduplex, som har stora företräden
framför en enkelströmsduplex. Som mottagningsapparat
måste då användas ett s. k. polariseradt relä,
hvars järnkärnor och ankare redan från början ha
en viss magnetisk polaritet. Reläets ankare föres
af positiv ström (arbetsström) i ena läget och af
negativ ström i andra läget. Det är emellertid endast
i det af arbetsströmmen alstrade läget, som ankaret
sluter en lokalströmkrets genom en sounder eller
morseapparat. 1877 infördes dubbeltelegrafering på
ledningarna Stockholm–Sundsvall, Stockholm–Göteborg
och Stockholm–Malmö, och den har sedan fått stor
användning å statstelegrafnätet. Diplex baseras
på användningen af olika strömstyrkor och olika
strömriktningar (Edisons). Kvadruplex, hvilken, som
sagdt, är en sammanslagning af diplex och duplex,
har kommit till användning äfven i Sverige å viktigare
stamledningar, men på senare åren alltmer undanträngts
af maskintelegraferna. Med kvadruplex kan dock
åstadkommas ett fyra ggr större telegraferingsarbete
än med en enkel morseförbindelse. Principiellt är
det icke omöjligt att med tillhjälp af relä, som
endast påverkas af bestämda strömstyrkor, utveckla
nämnda förfaringssätt därhän, att ännu flera telegram
kunna sändas samtidigt. Emellertid är detta svårt att
genomföra endast med likströmskällor. Växelströmmen
erbjuder däremot större möjligheter, i det att en
strömsändning kan skiljas från en annan till såväl
periodtal som styrka (harmonisk telegraf). På denna
princip hvilar Mercadiers multiplextelegraf, som
tillåter samtidig befordran af tolf telegram i hvarje
riktning. Som mottagningsapparater tjänar ett slags
hörtelefoner, hvilkas membraner reagera för olika
toner (monotelefon). Samtidigt kan äfven telegraferas
med likströmsimpulser. I system af v. Rysselberghe
och Picard användas äfven såväl likriktad ström
som växelström. Till samtidig multiplex kunna äfven
räknas samtidig telegrafering och telefonering
(fig. 9), ett sätt att nyttja telefonledningarna
äfven för telegrafering, hvarvid nära nog
hvilket telegrafsystem som helst kan användas. Å
telefonledningens ändpunkter bli abonnentledningen
Ab och en differentialt lindad elektromagnet E
kopplade i bredd. Telegraferingsströmmen flyter
genom elektromagneten, utan att uppväcka
magnetism och delar sig i två lika delar på
dubbelledningens båda branscher. Det kommer
alltjämt att vara samma elektriska potential mellan
Ab:s ändpunkter, hvarför Ab blir opåverkad af
telegraferingsströmmen. Samma blir förhållandet på
den mottagande stationen. Telefonströmmarna dela sig
mellan ledningen och E, hvilken senare icke nämnvärdt
verkar försvagande på dessa. – Det andra slaget af
multiplextelegrafering (benämnes i allmänhet endast
multiplex) åsyftar att i snabb följd förbinda en
ledning med olika apparatsystem. Detta sker med
hjälp af en s. k. distributor (fig. 10), som består
af en genom radiala snitt uppdelad metallring i
lika många från hvarandra isolerade delar, som det
finns apparatuppsättningar vid hvardera ändan af
ledningen. I ringens midt roterar en arm k, som med
en kontaktfjäder släpar öfver metallringen samt
står i ständig förbindelse med ledningen. De båda
stationerna A och B ha hvar sin distributor. Det
är af största vikt, att distributorarmarna rotera
fullkomligt synkront. Detta åstadkommes antingen
medelst ett Paul La Cours tonhjul eller också med
uppdragsverk eller elektrisk motor med särskilda
regulatorer; dessutom bör den ena distributorarmen
kunna verka korrigerande på den andra ungefär en gång
under hvarje omlopp. Antalet apparater vid hvardera
ändan af ledningen är i allmänhet fyra, högst sex
(4-faldig och 6-faldig multiplex). Flera telegram
äro samtidigt i arbete (vid hvarje apparat ett), och
å hvarje apparatsystem befordras endast en bokstaf
under ett distributoromlopp. På detta sätt arbeta
multipeltyptryckare af Baudot, Rowland och Siemens
Halske. Då vid multiplex ledningen endast under en
bråkdel af en sekund står den enskilde tjänstgörande
till förfogande, kan denne icke sända tecken, när
han behagar, utan måste iakttaga ett visst afstånd
mellan tecknen. Vid en 4-faldig multiplex förbindas
de anslutna apparatuppsatserna med hvarandra under
1/4 af omloppet. Under denna tid afge dessa de för
hvarje tecken erforderliga strömkombinationerna. En
särskild apparat underrättar medelst hörbar signal,
när sändningsturen kommer. Multiplexproblemet löstes
på ett fullkomligt sätt i slutet af 1870-talet af
fransmannen Baudot, hvars system med utomordentligt
resultat används i franska statstelegrafen och
en del andra länder. Sändaren består af fem
tangenter, som i hviloläge utsända negativ, i
nedtryckt läge positiv ström på ledningen. Hvarje
tecken i Baudot-alfabetet bildas nämligen af en
kombination af fem strömimpulser och återges i
typtryck på en pappersremsa. Distributorringen är i
4-faldig multiplex indelad i 4 × 5 kontaktstycken;
hvarje sektor i fig. är således delad i 5 mindre
sektorer. Dessa fem metallstycken äro förbundna med
hvar sin tangent i klaviaturen, motsvarande delar
å mottagaren äro förbundna med hvar sin af fem
elektromagneter. Detta utgör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
