Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rotation, hvarvid uppstår i ankarets lindningar
en växelström, d. v. s. strömimpulser
af växlande riktning och alla af samma
tidslängd. Mottagningsapparaten utgöres af en
polariserad elektromagnet, åt hvars ankare
af växelströmmen ges en fram- och återgående
rörelse. Ankarets ena ända är utbildad till en
steghake, hvars rörelse öfverföres till ett
steghjul. Vid steghjulets axel är fäst en visare,
placerad i midten af en urtafla, hvars yttre
kant är delad i visst antal fält, ett för hvarje
bokstaf samt för markering af mellanrummet mellan
orden. Vid telegraferingens början stå vef och
visare på de båda stationernas apparater i sitt
begynnelseläge. Vefven kringvrides hastigt medsols
och hejdas ett ögonblick vid hvart och ett af de
hak, som ange bokstafverna i det ord, som skall
aftelegraferas. Induktorankaret vrides ett halft
hvarf vid vefvens flyttning från en bokstaf till den
närmast följande. Därvid uppkommer en strömimpuls,
som passerar mottagarens elektromagnet och påverkar
dess ankare, som kastas öfver åt visst håll. Visaren
flyttas då ett steg, d. v. s. från en bokstaf till
närmast följande. Nästa strömimpuls kastar ankaret
öfver åt motsatt håll. Visaren på mottagningsstationen
kommer alltså att utföra samma rörelse som vefven
på afsändningsstationen. 1905 funnos i bruk vid
statens järnvägar 224 visartelegrafer och 724
morseapparater. 1913 voro alla visartelegraferna
ersatta med apparater för morsesystemet. Vid utgången
af 1917 funnos i bruk endast 50 visartelegrafer vid
de enskilda järnvägarna i Sverige. Visartelegrafens
hufvudsakliga nackdelar utgöra den ringa
telegraferingshastigheten, saknaden af kvarblifvande
tecken samt att ett påföljande teckens riktighet är
beroende af det föregående tecknet. Önskvärdheten
att erhålla en kvarblifvande och för hvem som
helst begriplig skrift ledde redan tidigt till
konstruktion af s. k. bokstafstrycktelegrafer
l. typtryckare, hvaraf dock endast några få typer
slagit fullt igenom. Dessa kunna indelas i två
grupper. Till ena gruppen höra sådana typtryckare,
hos hvilka linjeströmmen får genom ett eller
flera reläer verka på en tryckanordning, hvarvid
tryckningen sker samtidigt med telegraferingen,
t. ex. typtryckare af Hughes, Baudot, Rowland
(de två senare omnämnda å sp. 726–727) och några
maskintelegrafer (sp. 728). Till andra gruppen äro att
hänföra sådana maskintelegrafer, där tryckningen utgör
en särskild procedur efter telegrammets mottagande
(sp. 728, 729). Till den första gruppen kunna äfven
räknas de flesta s. k. börstryckare, som användas
i det privata företagets tjänst för meddelandet
af börskurser, skeppslistor o. d. Börstryckare ha
konstruerats bl. a. af von Higgins, Wiley, Wright,
Moore och Siemens & Halske. Till börstryckaren är
visartelegrafens princip öfverflyttad. Visaren är
ersatt med ett s. k. typhjul, på hvars omkrets
äro skurna i relief bokstäfver, siffror och
satstecken. Typhjulet sitter på samma axel som
steghjulet. Typerna bestrykas med tryckfärg från
en därmed indränkt filtrulle. I öfverensstämmelse
med visartelegrafen måste typhjul och kommutator
(strömvändare) vara inställda i ett visst
utgångsläge, innan telegraferandet börjar. Genom
att en tangent nedtryckes på en klaviatur, utlöses
kommutatorn, som drifves af urverk och utsänder
strömmar af
omväxlande positiv och negativ riktning,
som påverka såväl afsändarens som mottagarens
elektromagnet. Typhjulet erhåller steg för steg
en med kommutatorn synkron rörelse. Avtryckandet
af en bokstaf sker nu därigenom, att kommutatorn
och äfven typhjulet hejdas i sin rörelse efter
ett visst antal strömimpulser, och en starkare
ström utsändes på ledningen, hvarvid ankaret till
en särskild elektromagnet kastar pappersremsan
mot typhjulet. I ledningen finnes nämligen äfven
inkopplad en tryckelektromagnet, hvars ankare på
grund af relativt stor tröghet icke röner inflytande
af växlande strömimpulser, men däremot påverkas,
så snart en kraftigare ström af längre varaktighet
kommer till stånd. En afsändare kan samtidigt
sända meddelanden till flera mottagningsapparater,
som alla äro försedda med själfutlösning. Det är
alltså icke nödvändigt, att någon är närvarande,
när meddelandet registreras å mottagaren. Den
börstryckare, som här beskrifvits, är konstruerad
af Siemens & Halske, Berlin. I princip liknande
apparat är Siemens & Halskes moderna ferndrucker
(i Sverige benämnd lokaltelegraf; fig. 16), som
skiljer sig från sin föregångare därigenom, att dels
sändare och mottagare äro förenade i samma apparat,
dels linjeströmmen först påverkar ett känsligt
relä, som åstadkommer slutandet af lokalströmmar,
som öfvertaga det grofva arbetet med typhjulets
framdrifvande och tryckningen. Härigenom möjliggöres
telegraferandet på längre ledningar, utan att alltför
stora strömkällor behöfva användas. Inställandet af
sändare och mottagare för synkron gång blir emellertid
här något mera kompliceradt, fastän i princip detsamma
som vid börstryckaren. Apparaten används mycket
i Tyskland och har vunnit insteg äfven i Sverige,
där den används hufvudsakligen af banker och större
affärsfirmor för telegramkorrespondensen till och
från centraltelegrafstationen. Telegraferingen är
mycket enkel och sker ungefär som vid handhafvandet
af en vanlig skrifmaskin. Med denna apparat kunna
aftelegraferas högst omkr. 20 ord i minuten. – En af
de sinnrikaste och mest intressanta af alla
telegrafapparater är den 1855 af D. E. Hughes (se denne)
patenterade bokstafstrycktelegrafen (fig. 17). Den
återger med beundransvärd snabbhet och säkerhet
telegrammet i vanlig tryckstil på en pappersremsa,
som sedan uppklistras på en telegramblankett, och har
kommit till användning öfver hela världen. Den används
både som afsändare och mottagare. I hvar och en af två
apparater, som korrespondera med hvarandra, finnes
ett drifverk. Dessa drifverk löpa med fullkomligt
samma hastighet och åstadkomma en varaktig och
likformig rörelse hos hvar sitt typhjul, på hvars
omkrets bokstäfver och andra tecken äro skurna i
relief. Typhjulen på båda stationerna följas åt,
d. v. s. samma bokstaf passerar i samma ögonblick
det ställe, där tryckanordningen verkar. Alldeles
samma omloppshastighet ges åt en roterande arm,
den s. k. släden, som tillhör själfva afsändaren. På
en klaviatur, hvars 28 tangenter motsvara hvar sin
bokstaf eller annat tecken, anslås det tecken, som
skall afsändas. Till följd häraf höjes ett bestämdt
stift i en cylindrisk låda och ställer sig i vägen
för den på en rund skifva roterande släden, hvars
omloppshastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
