Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 801-802 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tempel - Tempel - Tempel, Abraham van den - Tempel, Ernst Wilhelm Leberecht - Tempelbröder - Tempelcreutz - Tempelherrar - Tempelherreorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra byggnadsformer, och det var först under
renässansen, som det antika tempelmotivet åter började
framträda i den kyrkliga och jämväl i
den profana konsten. En särdeles vacker modern
efterbildning af detsamma är Madeleinekyrkan i Paris
(se fig. 19 å pl. IV till art. Paris).
Upk.*

Fig. 11. Fasaden af Maison carrée i Nîmes.

Tempel, text. Se Spännare 2.

Tempel, Abraham van den, holländsk målare, f. 1622 i
Leeuwarden, d. 1672 i Amsterdam, var lärjunge af sin
fader, Lambert Jacobze, samt af Joris van Schooten
i Leiden, där han 1648 blef mästare och till 1660
tidtals var målargillets dekan. Sistnämnda år flyttade
han till Amsterdam, där han som porträttmålare täflade
med van der Helst i lugn och förnäm uppfattning,
god modellering och omsorgsfullt utförande af
stoffet. Alla hans figurer ha samma blick, och
därpå igenkännas ock hans arbeten lätt. Hans bästa
bilder tillhöra tiden efter 1660. Till dem höra
karakteristiska porträtt och porträttgrupper i
Leiden (ett "regentstycke" från dess barnhus), i
Kassel, i Rotterdam och Haag, i Hamburg och Berlin.
C. R. N.*

Tempel, Ernst Wilhelm Leberecht, tysk-italiensk
astronom, f. 4 dec. 1821 i Nieder-Kunersdorf vid
Löbau, Ober-Lausitz, d. 16 mars 1889 i Florens,
var på 1860-talet som litograf bosatt i Marseille,
där han 1861—63 äfven innehade anställning som
assistent på observatoriet. Vid krigsutbrottet 1870
utvisades han från Frankrike i egenskap af tysk
och begaf sig till Italien, blef 1871 assistent vid
Brera-observatoriet i Milano och 1875 adjunktastronom
vid observatoriet i Arcetri vid Florens. Han
var en flitig och framgångsrik observatör. Redan
på 1850-talet upptäckte han som amatörastronom
en ny komet och den bekanta Meropenebulosan i
Plejaderna. Under sina observatorieanställningar
fortsatte han dessa forskningar, och 1856—77
upptäckte han sammanlagdt 20 kometer, 6
småplaneter och ett stort antal nya nebulosor.
B—d.

Tempelbröder. Se Tempelherreorden.

Tempelcreutz [-kröjts]. Se Reuterholm, sp. 39.

Tempelherrar. Se Tempelherreorden.

Tempelherreorden, Tempelbröder, Tempelherrar,
Tempelriddare (lat. templarii, milites templi;
eng. knight templars; fr. les
templiers), en bland de ryktbaraste andliga
riddarordnarna under korstågen. Orden stiftades 1118
af två vapenbröder till Gottfrid af Bouillon, den
burgundiske riddaren Hugo af Payens, ordens förste
stormästare (d. omkr. 1136), och den nordfranske
Gottfrid af S:t Omer, hvilka då jämte 6 andra
riddare inför patriarken af Jerusalem i den "ljufva
Guds moders" namn aflade de vanliga munklöftena (om
kyskhet, lydnad och fattigdom) enligt S:t Benedikts
regel, men dessutom lofvade beskydda pilgrimer på
deras färder till de heliga orterna, hvilket gaf
upphof till ordens krigiska verksamhet. Till en
början underhöllos ordensbröderna med allmosor, af
bl. a. Johannitorden, men redan 1118 upplät konung
Balduin af Jerusalem åt dem en del af sitt palats,
hvilket ansågs vara uppbyggdt på samma plats som
Jerusalems gamla tempel och därför kallades Salomos
tempel. Efter detta sitt "residens" erhöll orden
sitt namn — medlemmarna kallade sig "Kristi och
det Salomoniska templets fattiga kämpar" (pauperes
commilitones Christi templique Salomonici) —, och
med anledning häraf benämndes de ordenshus, som
den senare på andra ställen uppförde, tempel. Som
ordens syfte i hög grad motsvarade den då rådande
krigisk-religiösa andan, ej blott tillväxte den raskt
i antal, utan fick snart äfven storartade donationer,
både i konungariket Jerusalem och i Västerlandet,
och blef sålunda en af denna tids mäktigaste och
rikaste korporationer. Bernhard af Clairvaux var dess
ifriga gynnare, skref en glödande panegyrik, "De laude
novæ militiæ", öfver orden och utverkade, att den på
kyrkomötet i Troyes 1128 erhöll påflig stadfästelse
och sin första regel, som han själf uppsatt eller
åtminstone inspirerat. Denna, som gick förlorad
under krigen, är ej känd i sin ursprungliga form,
utan i en senare redaktion, som måste vara yngre än
1172. Under tidernas lopp fastställdes af orden själf
åtskilliga stadgar utöfver regeln, de s. k. statuten,
hvilka hemlighöllos för utom orden stående. Man
har äfven antagit tillvaron af hemliga statut i den
mening, att de skulle ha varit kända af endast en del
ordensmedlemmar, de "invigde", men sådana ha aldrig
anträffats. 1172 erhöll orden af påfven Alexander
III en del utvidgade privilegier, bl. a. rätt att ha
egna präster samt att behöfva bero endast af påfven,
d. v. s. vara oberoende af biskoparna.

Fig. 1. Tempelherreordens sigill.

Upptagandet i orden skedde under vissa högtidliga,
hemliga ceremonier. Urspr. föregicks receptionen
af ett noviciat, men detta åsidosattes snart,
liksom föreskriften, att minderåriga ej finge
intagas. Äfven gifta män kunde upptagas i orden,
men då på villkor att dit testamentera hälften af sin
egendom. Medlemmarna voro: 1) riddare (lat. fratres
milites), de egentlige tempelherrarna, af adlig
börd och vanligen yngre söner i feodala familjer;
2) präster (fratres capellani, efter 1172); genom
inträde i orden förlorade de rätt till befordran inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>