Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 817-818 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Templarorden - Temple - Temple - Temple, sir William

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Förenta staterna, Sverige, Danmark och Norge. Sin
största spridning har sällskapet vunnit i
Sverige. 1918 funnos där 35,916 medlemmar i 767
afdelningar jämte 3,750 medlemmar i 181 studietempel
och 9,239 medlemmar i 178 barntempel. Inalles
torde den internationella organisationen räkna
omkr. 50,000 medlemmar. Det första svenska
"templet" (lokalförening) stiftades i Göteborg
3 febr. 1884, och 23 nov. 1885 bildades där
Sveriges "Stortempel" (numera "Nationaltempel"),
motsvarande godtemplarordens rikssammanslutning:
storlogen. Lokalföreningarna ha sammanslutit sig
till "distrikttempel" (provinsförbund, f. n. 27),
som arbeta med viss själfständighet. Sitt
starkaste fotfäste har orden fått i Dalarna
och Hälsingland. Chefsposterna ha under den
gångna tiden innehafts af målarmästaren Karl
Erik Lannerdahl (1885—99; f. 1842 i Ukna socken,
Kalmar län; under genombrottsåren ordens förnämsta
agitatoriska kraft), redaktör Karl Ekman (1899—1908),
direktör August Ljunggren (1908—09), hemmansegaren
Johan Ericsson (1909—14) och ombudsmannen August
Sävström (sedan 1914). Sedan 1886 har orden utgett
veckotidningen "Templaren" som sitt officiella
språkrör samt jultidningen "Julgranen" (båda
sedan 1907 redigerade af C. Schelin). Inom orden
fanns 1908—18 en fristående ungdomssammanslutning,
Templarnas ungdomsförbund. De första verksamhetsåren
organiserades Templarordens själfhjälpsförening,
som afsåg att vara till inbördes stöd vid dödsfall
och hög ålderdom. Medlemskapet i föreningen var
icke obligatoriskt för ordensmedlemmarna, men
föreningen utgjorde länge en integrerande del af
orden. 1912 omlades uppbörden från uttaxerings- till
premiesystem, och samtidigt fotades verksamheten
på matematiskt hållbar grund. Numera är äfven
lifförsäkringsverksamheten i administrativt hänseende
skild från ordens. F. n. utgör medlemsantalet
1,046. Sedan föreningens stiftande ha till aflidna
medlemmars rättsinnehafvare utbetalts ej mindre än
kr. 4,648,283,42. Se C. Schelin, "30 år. Minnesskrift
till hugfästande af Templarordens 30-åriga tillvaro"
(1914).
C. S—n.

Temple, eng. [te’mpl] och fr. [tã’pl], namn på
tempelherrarnas (se d. o.) ordenshus. Två af dessa
äro mycket ryktbara: 1. Le Temple i Paris (se
Tempeltornet) och 2. The Temple i London. Det
senare förvandlades 1346 till justitiepalats, där
de viktigaste af advokat- och domarkorporationerna
(se Inns of court) fingo lokaler.

Temple [te’mpl], engelsk adelssläkt.


1. Sir William T., statsman, f. 1628 i London, d. 27
jan. 1699 på Moor park i Surrey, var son till sir
John T. (f. 1600, d. 1677, master of the rolls på
Irland och medlem af Långa parlamentet). T. vistades
från 1655 hos sin fader på Irland, blef 1660 medlem
af convention parliament i Dublin och därefter af
det ord. irländska parlamentet samt 1661 dettas
kommissarie i London, dit han öfverflyttade
1663. T. sändes 1665 till Münster för att förmå
furstbiskopen Chr. B. von Galen (se d. o.) att mot
subsidier bekriga Holland. T. afslöt fördrag därom med
honom, men genom fransk påtryckning kom det ej till
utförande. S. å. blef T., som upphöjts till baronet,
brittisk resident i Bruxelles, där han framgångsrikt verkade för
ett godt förhållande till Spanien. Han bidrog äfven
väsentligt till fredsslutet i Breda 1667 med Holland
och dess allierade Frankrike och Danmark, knöt intim
vänskap med J. De Witt och åstadkom i samråd med
denne 1668 den mot Ludvig XIV riktade trippelalliansen
mellan England, Holland och Sverige (se Trippelallians 1),
T:s förnämsta politiska bedrift. Vid freden i
Aachen 1668 var han Englands ombud och blef därefter
sändebud i Haag. När Karl II genom fördraget i Dover
(1670) ställde sig i Frankrikes tjänst och sålunda
afvek från T:s politik, drog denne sig tillbaka
till privatlifvet, ehuru han först juni 1671 erhöll
formligt afsked. Han lefde därefter på sitt gods Sheen
och sysselsatte sig med litterär verksamhet (han utgaf
flera politiska broschyrer om Irland, Nederländerna
m. m.). När Karl II måste ändra sin politik, inträdde
T. åter i statstjänst och afslöt 1674 fördraget i
Westminster med Nederländerna. Han blef s. å. åter
minister i Haag samt inledde där de förhandlingar,
som 1677 resulterade i Vilhelms af Oranien förmälning
med Karls brorsdotter Maria. Vid sin återkomst (1679)
från fredskongressen i Nijmegen afböjde T. åter
det flera gånger tidigare honom gjorda anbudet om
en statssekreterarpost, men spelade dock för en
kort tid en framträdande politisk roll som en bland
konungens inflytelserikaste rådgifvare. Han vann Karl
II:s bifall till en djupgående reform af statsrådets
sammansättning och inträdde i detta i hopp om att
där kunna intaga en ledande ställning. För en sådan
syntes han särskildt skickad genom sitt stora anseende
som skicklig diplomat, sin fläckfria karaktär och
särskildt en obesticklighet, som var sällsynt bland
den tidens ledande män. Den i parlamentsförhållanden
oerfarne T. visade sig dock snart ej vara i stånd
att leda parlamentsmajoriteten. Och då han fann,
att konungen i viktiga fall handlade utan att
rådfråga honom (särskildt vid upplösningen af
parlamentet), drog han sig 1680 åter till Sheen
(hvarifrån han 1686 flyttade till Moor park),
infann sig sällan i London och förlorade småningom
sitt inflytande. 1680 invaldes han af Cambridge i
underhuset, arbetade där emot, att hertigen af York
(sedan Jakob II) skulle bli tronföljare, och blef
därför 1681 af Karl II utstruken från listan af
"privy councillors". Därmed slutade T:s politiska
verksamhet. Den litterära fortsatte han ända till sin
död. J. Swift var från 1689 hans sekreterare. Vilhelm
III uppmanade T. förgäfves att bli statssekreterare
och inhämtade vid flera tillfällen hans råd i
viktiga statsangelägenheter. T. ligger begrafven i
Westminster abbey. Om T:s dotter Hester och de från
henne härstammande medlemmarna af släkten Grenville
se d. o. — Bland T:s skrifter märkas många essayer
(om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>