Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ter Brugghen - Terburg - Terceira - Terceira, Antonio José de Souza - Tercier, Jean Pierre - Terdat - Terdjuman - Terebinthales - Terebinthina - Terebinthinae - Terebrantia - Terebratella - Terebratula - Terebratulina - Teredo - Tereftalsyra - Teregovapasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
holländsk målare, f. 1587 i Deventer, d. 1629
i Utrecht, var lärjunge af Abraham Bloemaert i
Utrecht, uppehöll sig därefter i Italien, återvände
1615 till Utrecht och blef kort därefter mästare
i målargillet där. Hans taflor äro sällsynta. De
utmärkas för plastisk formgifning och därjämte
för klar, frisk färg. Bland säkra arbeten af hans
hand äro De fyra evangelisterna (1621, rådhuset i
Deventer), ett par Flöjtblåsare (s. å., Kassel),
Frukostätare (1627, Augsburg) och Petrus’ befrielse
ur fängelset (1629, Schwerin). Nationalmuseum i
Stockholm eger två motstycken, Lutspelare och Ung
drickande kvinna, båda ur samlingen på Finspång.
C. R. N. (G—g N.)
Terburg, målare. Se Ter Borch.
Terceira [tərsə͡i’rə], den näst största bland öarna
i den till Portugal hörande ögruppen Azorerna i
Atlantiska hafvet, har en areal af 578 kvkm., med
omkr. 49,000 inv. Liksom de öfriga Azorerna har
T. vulkanisk natur och består af lava och aska. 1761
uppstod på ön vulkanen Bagacina, från hvilken ännu
utströmma rök och gaser. Högsta punkten på ön,
Caldeira de Santa Barbara, ligger 1,067 m. ö. h. Ön
producerar rikligen frukter (oranger, ananas)
och vin. Dess och förr hela ögruppens hufvudstad
är Angra do Heroismo på södra sidan. 10,790
inv. (1900). I striden mellan donna Maria och dom
Miguel om portugisiska kronan stod T. troget på
den förras sida (se därom nästa art.).
(H. W—k.)
Terceira [tərsə͡i’rə], Antonio José de Souza, grefve
af Villaflor, hertig af T., portugisisk krigare och
statsman, f. 10 mars 1792 i Lissabon, d. där 26 april
1860, gjorde sina lärospån i kriget mot Napoleon,
vistades 1817—21 som provinsguvernör i Brasilien och
utmärkte sig 1826 vid bekämpandet af dom Miguel,
men måste 1828 vid migueliternas seger fly till
London. Han utrustade där för drottning Maria da
Glorias räkning en expedition till den henne trogna
ön Terceira, tog där 1829 jämte Palmella ledningen
af det konstitutionella partiet samt utnämndes
af dom Pedro (Marias fader) till befälhafvare
öfver de på Terceira varande stridskrafterna. Där
samlade han ock de trupper, med hvilka dom Pedro
1832 bemäktigade sig Oporto. Utnämnd till hertig
af T., företog han 1833 en expedition till Algarve
och framträngde jämte Palmella mot Lissabon, som
efter migueliternas nederlag vid Almada besattes
(juli s. å.). T. tillbakaslog sept. s. å. segerrikt
den miguelitiske öfverbefälhafvaren Bourmonts anfall
mot hufvudstaden och gjorde genom kapitulationen vid
Evora (maj 1834) ände på dom Miguels välde. Äfven
efter inbördeskrigets slut spelade T. som ledare af
"kartisterna" (anhängarna af den af dom Pedro 1826
utfärdade författningen, "Carta de ley") en betydande
roll i sitt lands partifejder. 1836, 1842, 1845 och
1859—60 var han ministerpresident och vanligtvis
äfven krigsminister.
(V. S—g.)
Tercier [-siē], Jean Pierre, fransk diplomat, f 1704 i
Paris, d. där 1767, var en tid legationssekreterare i
Polen, där han gjorde konung Stanislaus Leszczińsky
stora tjänster, men af dennes motståndare hölls
i långvarigt fängelse. Efter sin återkomst (1736)
till Frankrike avancerade T. till "premier commis
des affaires étrangères", d. v. s. direktör
(kabinettssekreterare) i utrikesdepartementet,
och spelade som sådan (1738—48) och äfven
senare en betydande roll inom franska diplomatien,
icke minst i Ludvig XV:s hemliga (le secret du roi),
hvilken han särskildt åren 1762—67 torde ha ledt.
Terdat. Se Tiridates.
Terdjuman (arab., "tolk", af samma stam som
targum; se d. o.), en i Turkiet och andra
muhammedanska länder vid högre ämbetsverk och
beskickningar anställd ämbetsman (i Europa
vanligen kallad med det it.-sp. dragoman
l. drogman) af flera grader, t. ex. t. baschy
l. t.-i-evvel, "förste dragoman". Äfven vid de
europeiska beskickningarna och större konsulaten
i Turkiet och Persien bära tolkar titeln dragoman.
H. A.*
Terebinthales, bot., ordning inom Archichlamydeæ. De
flesta hithörande växterna äro träd eller buskar
med strödda sammansatta blad utan stipler och ofta
förande terpentinartade ämnen i körtlar i bladen
och barken. Blommorna ha en diskus mellan ståndarna
och pistillen och äro vanligen små och gröngula,
för öfrigt öfverensstämma de i sin byggnad med
blommorna hos Geraniales. Hit räknas fam. Rutaceæ,
Simarubaceæ, Burseraceæ, Meliaceæ, Cneoraceæ,
Zygophyllaceæ och Anacardiaceæ. Af andra författare
föras dessa familjer, med undantag af Anacardiaceæ,
till Geraniales. Under namnet Terebinthineæ har man
till en ordning sammanställt ofvannämnda familj jämte
flera andra, som nu föras till andra ordningar.
G. L—m.
Terebinthina, farm. Se Terpentin.
Terebinthineæ, bot. Se Terebinthales.
Terebrantia, zool. Se Parasitsteklar.
Terebratella, paleont. Se Kingena och Terebratula.
Terebratula, Lampsnäcka, zool. o. paleont., är ett
till klassen armfotingar (se d. o.) hörande
släkte, hvars skal består af kalk och äro försedda
med lås; armarna uppbäras af ett mer eller mindre
utveckladt kalkstöd. Släktets äldsta representanter
uppträda redan i trias, medan ända till nutiden
arter bibehållit sig. Som ett undersläkte kan
Terebratulina anses (jfr Armfotingar, fig. 1—3).
L—e.
Terebratulina, zool. o. paleont. Se Armfotingar,
sp. 30, och Terebratula.
Teredo, zool. Se Borrmussla och Skeppsmask.
Tereftalsyra, kem., en med ftalsyra (se
d. o.) isomer, tvåbasisk syra, som bildas vid
oxidation af terpentinolja m. fl. flyktiga oljor
medelst salpetersyra. Den utgör ett hvitt, i vatten,
alkohol och eter olösligt pulver, som vid upphettning
sublimerar, utan att smälta. Till sin konstitution
är tereftalsyran para-bensoldikarbonsyra,
C6 H4 (COOH)2. Jfr Kolväte, sp. 616.
K. A. V—g.
Teregovapasset (Porta orientalis) i de ungerska
Banatbergen utgör (511 m. ö. h.) förbindelse mellan
floden Temes’ öfversta, nord—sydliga dalstråk och den
till Orsova vid Donau ledande Cernadalen. Järnvägen
Temesvar—Orsova öfverskrider detta pass och följer
nämnda dalar. Närmaste stationen s. om passet heter
Porta orientalis, hvilket namn i äldre tid användes
för denna alltjämt för samfärdseln viktiga öppning
i den Ungerns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
