Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 905-906 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termiter - Termitidae - Termitinae - Termitofiler - Termobarometer - Termodynamik - Termoelektricitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Termes, omfattande omkr. 250 arter och numera
uppdeladt i talrika mindre släkten, bland hvilka de
ofvannämnda Leucotermes och Eutermes.

Af den rika hithörande litteraturen må nämnas:
H. Smeathmann, "Some account of the termites"
(1781), H. Hagen, "Monographie der termiten"
(1855—60). I nyaste tid ha många forskare lämnat
värdefulla bidrag till kännedomen om termiterna;
särskildt kan nämnas, att äfven tre svenskar,
Y. Sjöstedt, I. Trägårdh och N. Holmgren, utgett
högt skattade vetenskapliga arbeten på detta
område; den sistnämnde har utgett äfven ett
populärt arbete "Om termiter och myror" (1911).
G. A—z.

Termitidæ, zool., termiter (se d. o.).

Termitinæ, zool. Se Termiter, sp. 904.

Termitofiler (af termit och grek. filos, vän),
zool. Se Termiter, sp. 904.

Termobarometer (af grek. thermo-, värme-),
en af A. Bellani (f. 1776, d. 1852) konstruerad
sifonbarometer (se Barometer, sp. 967), i hvilken
de båda skänklarna voro förbundna genom ett trängre
rör. I upprätt ställning gjorde instrumentet
tjänst som barometer, i omvänd som termometer,
emedan den slutna skänkeln då var h. o. h. fylld
med kvicksilfver, som gick upp i det trängre röret,
bredvid hvilket en termometerskala var anbragt. Det
hela hade följaktligen ungefär samma inrättning som
en med en cylindrisk kula försedd termometer. —
Stundom kallas ock hypsotermometern (se
d. o.) termobarometer.
R. R.

Termodynamik (af grek. thermo-, värme-, och dynamis,
kraft), fys. Se Mekaniska värmeteorien.

Termoelektricitet (af grek. thermo-, värme-;
"värmeelektricitet"), fys., sambandet mellan värme
och elektricitet (hos metalliska ledare; beträffande
oledande kristaller se Pyroelektricitet). Som
termoelektricitet sammanfattar man sedan länge en
grupp i metalliska ledare uppträdande elektriska
fenomen, betecknade som Seebeckeffekt (ofta =
termoelektricitet i inskr. mening), Peltiereffekt
och Thomsoneffekt; till dessa ha på sista tiden två
andra effekter tillkommit (se 4, 5). Här nedan anföras
först de olika effekterna i tidsföljd; sedan följer
en öfversikt af deras samhörighet.

Fig. 1. Apparat för demonstration af Seebeckeffekten.

1. Seebeckeffekten. Seebeck (se denne) upptäckte 1821
det förhållandet (som af honom
benämndes "magnetisk polarisation") att, om en
sluten krets består af två olika (heterogena)
metalliska ledare och dessas beröringsställen ha
olika temperatur, uppkommer däri en elektrisk ström
(termoelektrisk ström l. termoström).

Seebeckeffekten har ofta demonstrerats med den
i fig. 1 afbildade apparaten, bestående af en
kopparbygel mn, som står i beröring med en skifva
op af vismut (å nyare utföranden af zink). I
mellanrummet är en magnetnål a upphängd (ofta
astatiserad). Vid uppvärmning af ena kontaktstället
genom handvärme (eller, då zink ingår, genom en liten
låga) gör magnetnålen ett utslag, angifvande, att en
elektrisk ström går i pilens riktning, d. v. s. i
det kalla kontaktstället från koppar till vismut;
vid afkylning af samma kontaktställe uppstår ström
i motsatt led.

I det af koppar och vismut bestående termoelementet
betecknas kopparn som positiv, vismuten som
negativ. Den elektromotoriska kraft, som åstadkommer
strömmen, benämnes termoelektromotorisk kraft och
betecknas vanligen med E; ofta antas, att E har sitt
säte i kontaktställena, men inga bevis föreligga. E
är i allmänhet ganska liten (af storleksordningen
millivolt = 10^—3 volt vid 100° temperaturdifferens),
men är lätt att bestämma genom spänningsmätning
mellan de fria ändarna af ett termoelement. Alla
utförda mätningar af Seebeckeffekten grunda sig på
tvenne såsom fundamentalsatser betecknade, negativa
erfarenhetsrön: 1. Voltas sats, innebärande,
att ingen termoström kan uppstå i en sluten
ledarkrets, om icke temperaturdifferenser förekomma;
denna sats nödvändiggöres af termodynamikens 1:a
hufvudsats. 2. Magnus’ sats: "i en homogen ledare
uppträder ingen termoström, huru än temperaturen och
tvärsnittet växla längs ledaren"; denna sats har
nyligen visats vara en otillbörlig generalisation
(se nedan under 4), men innebär sanningen, att
den variation i E, som för ett termoelement
uppkommer genom olika temperaturfördelning längs
hvardera ledaren, i allmänhet kan försummas (då
ledarna äro jämntjocka och tvära temperaturfall
ej förekomma). Af dessa satser följer, (a) att den
termoelektromotoriska kraften hos ett termoelement
icke förändras därigenom, att någonstädes däri en
främmande metall inskjutes, såvida de uppkommande
beröringsställena ha samma temperatur. Detta
innebär, att ett beröringsställe får hoplödas med en
främmande metall och att till-ledningstrådarna till
en galvanometer få inskjutas, utan att därigenom E
ändras. Vidare följer (b) att, om E₁₃, resp. E₂₃, är
den termoelektromotoriska kraften mellan en metall
1, resp. 2, och samma jämförelsemetall 3, är den
termoelektromotoriska kraften hos ett af metallerna
1 och 2 bestående termoelement bestämd genom likheten
                        E₁₂ = E₁₃ — E₂₃,......(1)

(allt under samma temperaturförhållanden). Detta inses
lätt, om man beaktar, att bägge anordningarna i fig. 2
måste ge samma E enligt satserna 1 och 2. Detta är
grunden till att, såsom Seebeck visade, de metalliska
ledarna låta ordna sig i en

Fig. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>