Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 929-930 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termometer - Termometri - Termometrograf - Termonastisk - Termonde - Termoregulator - Termosflaska - Termoskop - Termostapel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också lätt konstruera galvanometern så,
att temperaturen automatiskt registreras. Af
stor praktisk betydelse är, att man genom
att förlänga tilledningstrådarna kan afläsa
temperaturen på stort motstånd från den plats,
där termometern är uppställd. — Ett synnerligen
viktigt och särskildt för vetenskapligt arbete
numera fullständigt oumbärligt hjälpmedel vid
temperaturbestämningen äro termoelementen, af
hvilka flera olika slag användas (se härom närmare
art. Termoelement). — Temperaturbestämningar genom
undersökning af strålningen ha sin hufvudsakliga
betydelse vid höga temperaturer. Om de härvid
använda apparaterna, de optiska pyrometrarna,
se Pyrometer, sp. 670. I art. Vattenpyrometer
beskrifves en annan metod, som används vid
bestämning af mycket höga temperaturer. Om ett
äldre, företrädesvis vid undersökning af strålningen
användt instrument, differentialtermometern, se d. o.
^{T. E. A.}

Termometri (af grek. thermo-, värme-, och metron,
mått), fysiol., bestämning af kroppstemperaturen
eller af temperaturen i kroppens olika organ. För
vanliga medicinska ändamål betjänar man sig
af s. k. febertermometrar (se Feber). För
mätningar af temperaturen i olika organ har man
utbildat termoelektriska metoder. För att följa
temperaturförändringarna hos en försöksindivid under
en längre tid har man tillämpat samma princip, som
ligger till grund för bolometern (se d. o.). Jfr
Kroppstemperatur.
^{J. E. J—n.}

Termometrograf (af grek. thermo-, värme-,
metron, mått, och grafein, skrifva),
en apparat, som innesluter både en maximi-
och en minimitermometer. En sådan är
t. ex. extremtermometern (se d. o.). För
kontinuerlig registrering af temperaturen
användas termografer (se Termometer, sp. 927).
^{T. E. A.}

Termonastisk, bot. Se Nyktitropisk.

Termonde [-å̃’d], stad. Se Dendermonde.

Termoregulator, fys. Se Termostat.

Termosflaska (af grek. thermo-, värme-), fys., flaska
försedd med dubbla väggar för att hindra uppvärmning
eller afkylning af en vätska, konstruerad enligt samma
princip, som kommit till användning vid s. k. Dewars
kärl (se Flytande luft, sp. 676). De mot mellanrummet
vända sidorna af väggarna äro försilfrade, och
genom pumpning göres mellanrummet i det närmaste
lufttomt. Bortskaffandet af luften har till ändamål
att hindra värmetransport genom ledning mellan den
i flaskan inneslutna vätskan och omgifningen,
och därigenom att väggarna äro försilfrade,
blir värmetransporten genom strålning betydligt
minskad. Termosflaskorna tillverkas i regel af glas
och äro vanligen inneslutna i höljen af metallbleck
för att mindre lätt kunna skadas genom stötar.
^{T. E. A.}

Termoskop [-skå̄p; af grek. thermo-, värme-, och
skopein, se], fys., en apparat, vid hvilken man med
tillhjälp af volymförändringen hos en kropp kan påvisa
en temperaturförändring. Jfr Alarmapparat.

Fig. 1. Gülchers termostapel.

Fig. 2. Inre konstruktionen af Gülchers termostapel.

Termostapel (af grek. thermo-, värme-), fys., en af
termoelement (se Termoelektricitet,
sp. 906) sammansatt stapel (jfr Galvaniskt element,
sp. 663), vid hvilken värme direkt omsättes
i elektrisk energi. Sådana staplar användas dels vid
temperaturbestämningar, undersökning af värmestrålning
m. m. (se därom art. Termoelement med illustrationer),
dels äfven stundom i st. f. galvaniska element eller
andra strömkällor för att alstra elektrisk ström. Här
kommer endast det senare slaget af termostaplar
att behandlas. En stor mängd modeller af sådana
staplar finns, och som exempel skola här tre typer
beskrifvas. Vid Gülchers termostapel (fig. 1) tjänstgör å ena sidan
nickel, å andra sidan en legering af antimon och zink
som de termoelektriskt verksamma metallerna. Elementen
äro placerade i två seriekopplade rader på
ömse sidor om en i apparatens midt anordnad rad
gaslågor. Stapelns inre konstruktion
framgår af fig. 2. Den med luft blandade gasen
får genom ett nickelrör (A), som bildar elementets
positiva pol, strömma ut genom en gasbrännare (E)
och värmer ett förbindningsstycke (B) af järn,
hvars undre del är förbunden med nickelröret
och hvars öfre del med en cylinder (C) af
antimon-zinklegering. Cylindern är försedd med en
triangelformig förlängning (C¹), vid hvilken en
metallskifva (D) af koppar är fastlödd. Denna
kopparskifva är förbunden med nästföljande
nickelrör, hvarigenom elementen seriekopplas. I första
rummet ha dessa skifvor till uppgift att underlätta
afkylningen af termoelementens yttre lödställen genom
utstrålning och luftcirkulation. En Gülchers stapel,
innehållande 50 element, uppges förbruka 130 l. lysgas
i timmen. E. M. K. (elektromotoriska kraften) uppges
vara 3 volt och inre motståndet 0,5 ohm. — I Noes
stapel (fig. 3) utgöras de verksamma metallerna dels
af nysilfver, dels af antimon-zinklegering. Elementen
äro ordnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>