Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tertullianus, Quintus Septimus Florens - Teruel - Terutake - Tervajärvi - Tervakoski - Tervani, Irma - Tervaskoski - Tervik - Tervinger - Tervola - Tervueren - Terza rima - Terzeron - Terzett - Terzin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som allmän plikt. Själf var han olyckligt gift
med en mycket yngre kvinna och skref till henne De
uxore som ett sorts testamente att ej gifta om sig
efter hans död. Slutligen sökte han sig ut ur den
oasketiska kyrkan (omkr. 207—213) och fann sitt ideal
i montanismen (se Montanister). Kyrkoläraren
blef kättare. Hvad han som montanist upplefvat,
veta vi ej. I ett stort, nu förloradt verk om
extasen synes han ha utvecklat montanismens program
och framhäft parakleten Montanus som auktoriteten
bredvid Skriften. Konvertitens ifver gjorde sig
märkbar i ökad bitterhet och skärpa i tonen. Mot
biskopen i Rom Calixtus’ mildare botpraxis riktade
han så den våldsamma De pudicitia, mot kyrkan De
monogamia m. fl. stridsskrifter. En egendomligt skön
skrift från den montanistiska perioden är De corona
militis, som försvarar en kristen soldats vägran att
bära soldatkransen under påpekande, att den kristne
bar martyrkronan. Enligt en ej osannolik uppgift
hos Augustinus skilde sig T. till sist äfven från
den montanistiska församlingen i Afrika och bildade
en egen sekt. — Modern edition af T:s verk i "Corpus
scriptorum ecclesiasticorum latinorum" (1890, 1906
ff.); värdefull tysk öfv. med litteraturanvisning
i "Bibliothek der kirchenväter", 2:a uppl.,
bd 7 (1912). Rauschen har utgett "Apologeticus"
(1906); E. Löfstedt en textkritisk undersökning,
"T:s Apologeticum" (i "Lunds univ:s årsskr.", 1915),
Labriolle "Da præscriptione" (1907). Se A. Hauck,
"T:s leben und schriften" (1877), Ch. Guignebert,
"T." (1901), P. Monceaux, "Histoire littéraire de
l’Afrique chrétienne", I (s. å.), Hoppe, "Syntax und
stil T:s" (1903), H. Leclerc, "L’Afrique chrétienne",
I (1904), A. D’Alès, "La théologie de T." (1905,
katolskt hufvudarbete), Turmel, "T." (s. å.), och
K. Adam, "Der kirchenbegriff T:s" (1910). Litteratur-
och dogmhistorierna,1 senast G. Aulén, "Dogmhistoria"
(1917), M. Åkerman, "Über die echtheit der letzteren
hälfte von T:s Adversus judæos" (Lund, 1918).
Hj. H—t.
Teruel [terωe’l]. 1. Provins i Spanien, en
del af forna konungariket Aragonien, omges af
prov. Zaragoza, Tarragona, Castellon de la
Plana, Valencia, Cuenca och Guadalajara. 14,818
kvkm. 255,490 inv. (1910). Landet genomskäres af
flera bergskedjor, bl. a. Albarracin, Palomera
och Gúdar, som ge upphof åt flera stora floder:
Guadalaviar, Millares samt Ebros tillflöden Jiloca
och Guadalope. Kring floderna är bördigt slättland,
men jorden används till stor del blott som betesmark,
och provinsens nordöstra del är ett stäppområde. Skog
finnes blott i den västra delen. Fårskötsel är
en viktig näringsgren. Mineraltillgångar (bly,
järn, svafvel m. m.) finnas, men äro hittills föga
använda. — 2. Hufvudstad i nämnda provins, vid
Guadalaviar. 11.935 inv. (1910). T. är en gammal,
förfallen, af murar omgifven stad, med smala, dystra
gator. Märkligaste byggnaderna äro kyrkorna (med
åtskilliga konstverk) samt den af franske arkitekten
P. Bedel 1555—60 byggda stora akvedukten. Biskopssäte.
1 o. 2. (H. W—k.)
Terutake, japansk lexikograf. Se Japanska språket
och litteraturen, sp. 1291.
Tervajärvi, finsk namnform. Se Teerijärvi.
Tervakoski, ett vid forsen T. beläget pappersbruk
i Janakkala socken, Tavastehus län, Finland,
grundlagdt 1818, tillverkar cigarrett-, skrif- och
tryckpapper och är en af leverantörerna af Finlands
officiella papper. 453 arb.; tillv.-värde 3 mill. mark
(1915). Egare är T. a.-b.
O. B—n.
Tervani, Irma, konstnärsnamn för finska sångerskan
Irma Achté (syster till Aino Achté, se d. o.), f. 1887
i Helsingfors, utbildad af sin moder och 1905—07 vid
konservatoriet i Paris, anställdes 1908 vid hofoperan
i Dresden, där hon utfört roller som Carmen, Orfeus,
Delila i "Simson och Delila" m. fl., och konserterade
i Stockholm 1909. Hon har en klangstark och välskolad
mezzosopran af altkaraktär, lifligt temperament och
för scenen mycket lämpligt yttre.
Tervaskoski, en mer än 6 km. lång fors i Torne älf,
omkr. 20 km. ofvanför Vittangi by, faller i 2 afsatser,
af hvilka den öfre på en längd af 3 km. faller
15,8 m., under det att den nedre hälften utgöres
af mera slak fors, hvarvid älfven på 3 km. faller
7 m. Omgifvande terräng utgöres af skogklädd morän,
sakta stigande. Endast i öfre delen af forsen går berg
i dagen utmed högra stranden. Nederbördsområdet
ofvan forsen utgör 6,240 kvkm.
E. O. E—m.
Tervik, herrgård vid Pernoviken i Perno socken,
Nylands län, Finland, består af 7 allodialsäterier
och 3 frälsehemman om sammanlagdt 6 mtl och
omkr. 2,500 har. T., som nämnes redan 1421, kom
1760 genom gifte i landshöfdingen Otto Vilhelm
De Geers ego och öfvergick 1855 genom gifte till
ätten Ehrnrooth samt eges nu af generallöjtnanten
G. R. Ehrnrooths arfvingar. Karaktärsbyggnaden, från
början af 1700-talet, är af trä i två våningar och
har en värdefull samling möbler och äldre konstverk.
O. B—n.
Tervinger, folkstam. Se Goter.
Tervola, socken invid Kemi älf i Uleåborgs län,
Finland, Kemi domsaga och härad, afskildes 1878
från Kemi till ett eget konsistoriellt pastorat
af 2:a kl., Kuopio stift, Kemi kontrakt. 1,784
kvkm. 4,128 inv. (1916). Där stod febr. 1918 en
strid mellan rödgardister och regeringens trupper,
hvarvid de förre förlorade 17 man i stupade och 34 i
sårade. Befälhafvaren Jakobsson stupade några dagar
senare vid Torneå.
(O. B—n.)
Tervueren [-vy’ren], kommun i belgiska prov. Brabant,
arrondissemanget Louvain, 13 km. ö. om Bruxelles, med
hvilket den är förenad genom elektrisk spårväg. Här
hade hertigarna af Brabant fordom sitt sommarresidens.
(H. W—k.)
Terza rima. Se Terzin.
Terzeron. Se Terseron.
Terzett. Se Tersett och Terzin.
Terzin, Terzett (it. terzina, terzetto, terza rima,
"tredje rim"), metr., osymmetrisk strof, sammansatt
af endast 3 versrader, som utgöras af femfotade
(mest elfvastafviga) jamber, med ett så beskaffadt
rimsystem, att hvarje strofs 1:a och 3:e versrad
rimma med midtraden i näst föregående strof, enligt
schemat aba, bcb, cdc, ded .... samt till afslutning
xyz, y. Sålunda bildar versmåttet en fortlöpande
kedja, i det att hvarje strof genom sitt oafslutade
rim visar öfver till den följande. Dante anses vara
terzinens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
