Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 991-992 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tessin, Karl Gustaf - Tessin, Ulrika (Ulla) Lovisa - Tessin-alperna - Tessinska medaljen - Tessulariska kristallsystemet - Test - Test - Testa - Testa - Testacea - Testae

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan blott för hans arfvingar, men väl synes han
ha önskat, att systersonen F. Sparre, sedermera
rikskanslern, skulle utge ett urval däraf till
försvar för hans minne. Af Sparres måg hofmarskalken
F. Montgomery är dagboken oskiljaktigt förenad
med Åkerö. Utdrag därur äro utgifna af F. V. von
Ehrenheim ("Tessin och Tessiniana", 1819), af
G. A. Montgomery ("K. G. T:s dagbok 1757", 1824)
samt (de skönlitterära försöken) af G. Frunck (i
"Sv. lit. sällsk:s skr.", 1882—83). Ett tidigare
anteckningsband, som K. biblioteket 1914 förvärfvade
i London, utgafs 1915 af Sigrid Leijonhufvud under
titeln "Carl Gustaf Tessins dagbok 1748—1752". En
del af N. och K. G. Tessins papper förvaras i
Riksarkivet. T:s namnteckning meddelas å pl. III
till art. Autograf. A. J. v. Höpken höll 1771 ett
minnestal öfver T. i Vet. akad., hvaraf T. blef
medlem 1741, och Svenska akad. lät 1863 öfver honom
prägla en medalj, hvartill B. von Beskow författade
minnestalet (i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1796",
d. 38, 1864). Ett bidrag till T:s lefnadsskildring
är Sigrid Leijonhufvud, "Omkring Carl Gustaf Tessin"
(1917—18).


4. Ulrika (Ulla) Lovisa T., grefvinna, den
föregåendes maka, född Sparre, dotter af riksrådet
och fältmarskalken grefve Erik Sparre och hans andra
fru, Stina Lillie, f. 23 maj 1711 i Stockholm, d. 14
dec. 1768 på Åkerö, gift 27 aug. 1727, delade sin
makes konstnärliga och vittra intressen och var honom
följaktig på beskickningsresor till Wien 1735—36,
till Köpenhamn och Paris 1739—41 samt till Berlin
1744. Framstående genom karaktär och begåvning, älskvärd
och spirituell, vann hon öfverallt vänner och blev
särskildt mycket uppburen vid Versailleshovet.
Lovisa Ulrika fäste sig henne redan i Berlin och var under
sina första år i Sverige angelägen att ha henne i
sin närhet; en mängd i Riksarkivet förvarade bref
bär vittne om hennes vänskap. Först 1751 efter
Lovisa Ulrikas tronbestigning, då förhållandet
redan var mindre förtroligt, blef grefvinnan
T. öfverhofmästarinna. Efter hennes mans brytning
med hofvet 30 jan. 1754 begärde hon sitt afsked
och bragte det genom sitt taktfulla uppträdande
därhän, att hon några veckor senare skildes från
drottningen i godo. Sedermera delade hon dock sin
makes onåd och omgaf med omsorger och sympati hans
ålderdom på Åkerö. Större samlingar välskrifna och
intressanta bref från henne till man och släkt finnas
i Eriksbergs, Bergshammars och Börstorps arkiv.
1. G—g N. L. W:son M. 2. G—g N. 3. S. B. (L S.) 4. S. L—d.

Tessin-alperna. Se Lepontiska alperna.

Tessinska medaljen, stiftad 1728 af K. G.
Tessin till faderns, N. Tessin d. y:s, minne och
präglad af J. K. Hedlinger, användes sedermera
inom den 1735 upprättade k. Ritarakademien (nu
Akademien för de fria konsterna) som dess främsta
prismedalj och utmärkelse. Den stora medaljen,
ansedd som ett af konstnärens förnämsta arbeten,
har under senaste tid utdelats ytterst sällan och då
endast till de mest framstående svenske konstnärer
samt i guld. Se fig. 9 till art. Medalj III.
L. L—m.

Tessulariska kristallsystemet, krist. Se Tesseral.

Test (af lat. testa, lerkärl), kem., detsamma som
kapell (se d. o. 5, Afdrifva 1, Drifning 3 och
Drifugn).

Test (eng., prof, försök), psyk., experiment, som
används för att i ett gifvet fall fastställa en
persons individuella psykiska beskaffenhet eller
en enskild psykisk egenskap hos honom. Termen
torde första gången i denna speciella bemärkelse
ha användts af Mc K. Cattell i en uppsats
i tidskr. "Mind" 1890. I början pröfvade man
på detta sätt förnämligast vissa sensoriska
funktioner samt minnesyttringar, men kom därmed ej
åt den psykiska individualiteten, som framför allt
framträder i de högre själsfunktionerna. Till dessa
utsträcktes testmetoden af A. Binet och V. Henri
1896. Särskild uppmärksamhet har den serie af tests
väckt, som af A. Binet och T. Simon uppställdes
1908 för särskiljandet af psykiskt efterblifna barn
till s. k. hjälpklasser eller hjälpskolor och sedan
kritiserats och utvecklats af bl. a. Meumann och
Bobertag i Tyskland, Decroly och Degand i Belgien,
Goddard i Amerika och Jaederholm i Sverige. Det
originella i denna testserie var framför allt,
att man genom den kunde ordna de undersökta barnen
i en skala och jämföra deras utveckling med normala
barns ståndpunkt vid samma lefnadsålder. Då ett barn
är två eller tre år efter sina normala jämnårigas
utveckling, är det att räkna till de psykiskt
efterblifna, vid fyra års efterblifvenhet till
idioterna. Henri och Simon förde ej sin skala längre
än till femtonårsåldern. Sedan ha andra forskare,
särskildt i Tyskland, sökt uppställa testserier
äfven för högre lefnadsåldrar och särskildt för att
på förhand pröfva lämpligheten för olika yrken. Den
amerikanske psykologen G. M. Whipple har i
"Manual of mental and psychical tests" (1910) sökt
normalisera de olika tests och deras användning för
att på detta område möjliggöra samarbete mellan
olika forskare. Se W. Stern, "Die differentielle
psychologie" (1911), och G. A. Jaederholm,
"Undersökningar över intelligensmätningarnas teori
och praxis" (1914).
S—e.

Testa, lat., bot., fröskal.

Testa. Se Gherardi del Testa.

Testacea, zool., skaldjur, liktydigt med blötdjur
(se d. o.).

Testæ (af lat. testa, skal), farm., vissa skal,
som fått medicinsk eller närliggande användning,
såsom t. ostreæ lævigatæ, äfven conchæ marinæ
præparatæ l. ostracodermata præparata, preparerade
(slammade) ostronskal, ett hvitaktigt, fint pulver,
bestående hufvudsakligen af kolsyrad kalk med något
kalciumfosfat, kiselsyra m. m. och stundom användt
till tand- och ströpulver. Äfven talas om t. Cacao
l. cortex seminis Cacao, kakaofröskal, hvilka fås som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>