Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1139-1140 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thomas a Kempis - Thomas Aquinas - Thomas-fosfat - Thomasius, Giuseppe Maria - Thomasius, Christian - Thomasius, Gottfried

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppbyggelselitteraturens historia enastående sätt, blifvit en hela
kristenhetens gemensamma egendom, och utom bibeln
lär ingen bok ha utkommit i så många upplagor och
öfversatts till så många olika språk som den. —
Emellertid är T:s författarskap till denna skrift
långtifrån oomtvistadt. I de olika handskrifterna
nämnes vid sidan af T. en hel rad (enligt en uppgift
35) medeltida män som skriftens författare. Därtill
kommer, att de fyra böcker, af hvilka arbetet består,
ha ganska löst sammanhang med hvarandra och i
olika handskrifter uppträda i olika ordning. Dessa
omständigheter ha gett anledning till en genom
århundraden fortsatt, ännu ej till definitivt resultat
förd, vetenskaplig strid, i hvilken, vid sidan
af de sakliga argumenten, intresset från de olika
ordenssamfundens o. s. v. sida att tillegna sig äran
af skriftens tillkomst, förvillande spelat in. Näst
T. nämnes oftast i handskrifterna en Gerson eller
Gersen som författare. Detta har å ena sidan ledt
till antagandet, att skriften skulle vara ett verk
af den berömde Paris-kanslern J. Gerson (se d. o.),
och å andra sidan gett anledning till en särskildt
från benediktinhåll envist förfäktad hypotes, att
skriften skulle härröra från en eljest okänd italiensk
benediktinabbot, Giovanni Gersen i Vercelli. Numera
torde man vara tämligen ense därom att, om skriften
öfver hufvud skall knytas till något bestämdt
författarnamn, endast T. kan komma i fråga. Ovisst
är däremot alltjämt, huruvida och i hvilken mån
denne är att betrakta som författare i egentlig
mening eller som afskrifvare och bearbetare af en
äldre, anonym skrift eller, snarare, af flera sådana
skrifter. Den äldsta svenska öfv. af "De imitatione
Christi" trvcktes under titeln "Christi efterföljelse
och All werldzens fåfängheetz föracht" i Stockholm
1663; bland öfversättare må nämnas L. J. Preutz
(1663; 6:e uppl. 1818), J. V. Liliestråle (1798),
O. Carling (1827; 9:e uppl. 1879), J. M. Lindblad
(1854; 5:e uppl. 1874), G. V. von Zweigbergk
(1856; 4:e uppl. 1879), E. Bergman (1879; 5:e
uppl. 1895), K. R. E. Bergquist (1881), E. Evers
(1896), Fr. Sandberg (1902); utan öfversättarens
namn trycktes öfv. 1708 och 1828; ett sammandrag
ur flera af T:s smärre arbeten, "Den lilla Kempis",
utgafs 1744 och har sedan utgått i 8 uppl. (1825),
hvarjämte flera andra bearbetningar under samma
titel utkommit. Jfr G. H. Hirsche, "Prolegomena zu
einer neuen ausgabe der Imitatio" (3 bd, 1874 o. f.).
E. Bg.

Thomas Aquinas. Se Tomas från Aquino.

Thomas-fosfat. Se Thomas-slagg.

Thomasius (Tommasi, Tomasi), Giuseppe
Maria, italiensk kardinal, f. 1649 i Alicata på
Sicilien, d. 1713 i Rom, teatinmunk, kardinal 1712,
inlade stor förtjänst om den äldre latinska liturgiens
historia. Hans samlade arbeten utgåfvos 1747—69 i 11
bd af Vezzosi. 1803 blef han förklarad "salig".


Thomasius. 1. Christian T., tysk filosof och
naturrättslärare, f. 1655 i Leipzig, d. 1728 i
Halle, juris doktor i Frankfurt a. d. O. 1678, höll
föreläsningar sedan 1688 i Leipzig, sedan 1690 i
Halle, vid hvars delvis under hans medverkan skapade
universitet han 1694 blef professor i juridik. T. är
en af förgångsmännen för den tyska upplysningen och
inlade stora förtjänster
om den tyska kulturen genom den frimodighet,
med hvilken han uppträdde mot häxförföljelserna
och tortyren och för vetenskapens och trons
frihet. Han såg vetenskapens hufvuduppgift i att
skingra vidskepelsen och sprida upplysning samt
var den förste, som vid ett tyskt universitet höll
föreläsningar på modersmålet (första gången 1688),
liksom han ock genom sina på tyska författade skrifter
bröt väg för en tysk filosofisk terminologi. Men
innehållet i sin filosofi hämtade han okritiskt från
det hvardagliga förnuftet. I sina religiösa åsikter
närmade han sig mysticismen och pietismen. Som
naturrättslärare är han påverkad af Grotius och
Pufendorf. Rätten är ett villkor för människans lycka
i samhällslifvet, och naturrätten har Gud skrifvit i
människans hjärta. Af hans många skrifter må nämnas
Einleitung zur vernunftlehre (1691), Einleitung
in die sittenlehre (1692), Ausübung der sittenlehre
(1696), Fundamenta iuris naturæ et gentium (1705),
Ausübung der vernunftlehre (1710) m. fl. T. utgaf de
första vetenskapliga tidskrifterna på tyska språket,
"Teutsche monate" och "Geschichte der weisheit und
torheit". Jfr Nicoladoni, "Chr. T." (1888).

2. Gottfried T., den föregåendes ättling,
luthersk teolog, f. 26 juli 1802 i Egenhausen, Bajern,
d. 24 jan. 1875 i Erlangen, studerade 1821—25 teologi
i Erlangen, Halle och Berlin, blef efter några års
verksamhet som landtpräst tredje pastor i Nürnberg
1829 och professor i dogmatik i Erlangen 1842. Där
framstod han, vid sidan af v. Hofmann, v. Frank
m. fl., som en af de mest betydande representanterna
för den af den s. k. Erlangenteologien företrädda
moderat konfessionella riktningen (se Dogmatik)
med dess sträfvan att, enligt Hofmanns ord, "lära
den gamla sanningen i nya former", d. v. s. att,
utan att förfalla till en mekanisk repristination,
oafkortadt häfda den lutherska bekännelsens
religiösa betydelse. I originalitet var T. visserligen
Hofmann och i systematisk kraft Frank underlägsen,
men genom sin sällsynt harmoniska personlighet, sin,
i tal och skrift bevisade, klara framställningskonst
och grundligheten i sin lärdom utöfvade han både
som vetenskapsman och lärare samt, ej minst,
som predikant mycket stort inflytande. Som
systematiker inriktade han sina forskningar i
främsta rummet på det kristologiska problemet, där
han är en af hufvudrepresentanterna för den moderna
s. k. kenosisteorien (se Förnedring, Kristi, och
Kristologi, sp. 1460). Sin största vetenskapliga
betydelse har han kanske dock vunnit genom sina
dogmhistoriska forskningar och den belysning, som
han från sin konfessionella ståndpunkt gett åt den
dogmhistoriska utvecklingen (se Dogmhistoria).
Hans båda hufvudarbeten äro Christi person und
werk (3 bd, 1852—61; 3:e uppl., i 2 bd, 1886—88)
och Die christliche dogmengeschichte (bd I, 1874;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>