Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1167-1168 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thoresen, Anna Magdalene - Thorfinn Karlsefni - Thorictus - Thorild (till 1785 Thorén), Tomas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Digte af en dame (2:a uppl. 1860), hvarefter följde en samling
Fortællinger (1863), af hvilka i synnerhet Studenten
förtjänar framhållas. Med ett lyckligt grepp hade
författarinnan där funnit ett intressant ämne, som
hon fullkomligt behärskade: en fattig bondgosse på
Söndmöre, som sträfvar att bli student. Kanske
är denna gripande skildring, direkt hämtad
ur verkligheten, hennes bästa arbete. Hennes
Signes historie (1864; sv. öfv. s. å.) och
Solen i Siljedalen (1868; sv. öfv. 1869) äro två
förtjänstfulla noveller. Billeder fra vestkysten
af Norge (1872) innehåller hennes intryck från
dessa nejder, likasom en vistelse i Finnmarken gaf
henne stoff till ett liknande arbete, Billeder
fra midnatsolens land (1884—86). Ett gynnsamt
mottagande rönte äfven hennes Nyere fortællinger
(1873) och Livsbilleder (1877), hvaremot en större
berättelse, Herluf Nordal. En fortælling fra
det forrige aarh. (1879), gjorde mindre lycka. Hon
skref äfven för teatern: de mindre skådespelen
Et rigt parti (1870; uppf. i Stockholm 1871) och
Inden döre (1877; uppf. i Kristiania och Köpenhamn
samt, under titeln "Inom hus", 1878 i Stockholm
på Nya teatern) samt ett historiskt skådespel
i 5 akter, Kristoffer Valkendorf og hanseaterne
(1878). Fastän född och uppfostrad i Danmark, vardt
fru T. så införlifvad med de norska förhållandena,
att hon med full rätt betraktas som en norsk
författarinna. Björnsons ande sväfvade nog öfver hela
hennes författarskap; fru T. såg emellertid oftast
mörkare på världen än han, hon hade håg för vildare
scener, våldsammare konflikter och karaktärer, liksom
hennes naturskildringar gälla västra Norges klippiga
och hårdare trakter. 1903 utgåfvos hennes Udvalgte
fortællinger, 1904—06 Romaner og fortællinger
i 6 bd. Se Clara Bergsöe, "M. T." (1904).
Y. N. (R—n B.)

Thorfinn Karlsefni ("karl-ämne"), fornisländsk
storman, upptäcktsresande och nybyggare i Amerika,
kom sommaren 1002 till Grönland och stannade öfver
vintern hos Leif Eriksson (se Leif den lycklige)
på Brattahlið samt gifte sig med dennes svägerska
Gudrid, änka efter Thorsteinn Eriksson. På hennes
och många andras inrådan företog han sommaren
1003 en färd till Vinland. Med honom följde Gudrid
och fyra andra kvinnor samt sextio män. De funno
Leifs öfvergifna hus i Vinland och slogo sig ner
där samt stannade öfver två vintrar (se vidare
Vinland). Emellertid tröttnade T. på landet, och när
våren kom, återvände han med sitt följe till Grönland
och därifrån senare till Norge samt slutligen till
Island, där han köpte gården Glaumboer i Skagafjorden
och bodde till döddagar. Bland hans afkomlingar
voro tre biskopar och flera andra framstående män.
R. N—g.

Thorictus, zool. Se Myrgäster.


Thorild (till 1785 Thorén), Tomas, tänkare,
författare, f. 18 april 1759 på Blåsopp, Svarteborgs
socken, Bohuslän, d. 1 okt. 1808 i Greifswald, yngste
son till en kronolänsman, vardt redan vid två års
ålder föräldralös, fick hem först hos morföräldrarna,
sedan hos en äldre broder i Kungälf, i hvars skola
han ådagalade en så lysande begåfning, att dess rektor
tog honom i sitt hägn, sedan äfven T:s broder
dött. T. omhändertogs faderligt af rektorns
broder, direktör Jonas Tranchell i Göteborg, hvilken
äfven framgent förblef hans gynnare. På gymnasiet i
Göteborg torde han ha fått impulser i svedenborgskt
religiös och leibnizskt filosofisk riktning. Han
vardt 1775 student i Lund, men lämnade universitetet
snart därefter för att mottaga en kondition på Rånnum
nära Vänersborg. Där genomlefde han sin ungdoms
idylliska svärmeri; föremålet för hans känslor var
den unga dottern i huset, Anna Britta af Dittmer, som
han besjöng under namnet "Eos". Hösten 1777 återvände
han till Lund. 1778 höll han där i Göteborgs nation
ett tal, Om det ädla och sköna i vetenskaperna,
som behandlar det af Rousseau med nej besvarade
spörsmålet, om konster och vetenskaper bidraga
till att göra människorna lyckligare. T. angrep
Rousseaus ståndpunkt, men var starkt påverkad af hans
hänförelse för naturen. Betydelsefull är T:s lära om
sanningens relativitet, som ger honom en grundval för
att predika tankefrihetens rätt. Han var för öfrigt
medryckt af den förromantiska litteratur, som vid
denna tid började bli känd i Sverige: Ossian, Gessner
och Goethe (Werther). Omkr. 1780 gjorde T. bekantskap
med Spinoza, som utöfvade en revolutionerande verkan
på honom. Han var medelpunkt i en krets kamrater och
lärjungar, som beundrade honom gränslöst och som utan
tvifvel eggade hans naiva själfkänsla.

I dec. 1780 lämnade han Lund, där han 1778 aflagt
jur. filos. examen, och begaf sig öfver Göteborg till
Stockholm, dit han kom i febr. 1781. Hans lefnadssätt
var ytterst enkelt, han hade små behof och drog sig
fram genom privatlektioner i en flickpension och
understöd från gynnare. Han dref f. ö. filosofiska
studier, egnade sig åt författarskap — i afsikt att
vinna "borgerlig ära", "personlig själfständighet"
— och förde vidlyftig brefväxling med sina vänner i
Lund, särskildt Heurlin och Hylander. Dessa bref äro
en viktig källa för kännedomen om T:s åskådningar och
känslolif, den gränslösa optimismen, den strålande
hänförelsen, den öfversvinneliga känslosamheten.

T. deltog 1781 i de vittra täflingar, som blifvit
utlysta af Vitterhetsakademien och sällskapet Utile
dulci; i den förra täflade han med ett prosaiskt
ode, Inbildningens nöjen (tr. långt efteråt),
i det senare dels med Ode till jordbrukaren, dels
med Passionerna (tr. 1785), det förra på orimmad
strofisk vers, det senare på — en ganska orytmisk —
hexameter, betydelsefulla metriska nyheter i detta
tidehvarf. "Passionerna" belönades i febr. 1782 af
sällskapet med ett "accessit", och detta domslut
motiverades utförligt af dess sekreterare, Kellgren,
som framhöll, att dikten yppade "en rik och brinnande
bildningskraft, som likväl ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>