Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1177-1178 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorn - Thornaby on Tees - Thornam, August Vilhelm - Thornberg - Thorne, Johan Henrik Paasche - Thornhaugh, lord - Thornhill - Thornhill, sir James - Thornton - Thornton, sir Edward - Thornton, sir Edward

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarunder svenska garnisonen under Hartwig von Bülow
gjorde 297 utfall. Karl XII inneslöt staden i maj
1703, men brist på manskap och fältkanoner gjorde,
att en ordentlig belägring kunde börja först i
aug. månad (se fig.). Besättningen försvarade sig
tappert, men staden måste 4 okt. ge sig, hvarvid
Karl XII tog 2 generaler och 176 andra officerare
samt öfver 4,000 man till fånga och bemäktigade sig
84 kanoner och 8,000 gevär. Efter kapitulationen
raserades, på hans befallning, fästningsverken, så
när som ringmuren. Efter Tilsitfreden iståndsatte
fransmännen befästningarna, men 18 april 1813
uppgafs staden till ryssarna. 1818—24 utbyggde
preussarna T. till gränsfästning, och efter 1878
har T. ytterligare förstärkts samt försetts med
fortgördel, 9 stora och 7 smärre fort, på båda
flodstränderna samt är nu en fästning af första
rangen.
(H. W—k. L. W:son M.)

Thornaby on Tees [thå̄’nəbi ån tī’ṡ], förr kalladt
South Stockton, stad i engelska grefsk. Yorkshire, på
floden Tees’ södra strand, 9 km. från flodmynningen
och midtemot Stockton on Tees (se d. o.). 18,605
inv. (1911).
H. W—k.

Thornam, August Vilhelm, dansk läkare, författare,
f. 1813, d. 1880, deltog som underläkare vid lifgardet
i kriget 1848—50 och var 1858—72 öfverläkare
vid samma trupp. T. skref dels noveller, såsom
Blade af en læges dagbog (1838—40), For silde
(1852), Standsconflicter (1854), dels skådespel,
såsom En ministeriel embedsmand (1858). Han
utgaf vidare Almindeligt sundhedslexikon (1856;
5:e uppl. 1882), som fick stor spridning.
E. Ebg.

Thornberg, Thornbergsätten. Se Alf Erlingsson, Erling
Alfsson och Tanberg.

Thorne, Johan Henrik Paasche, norsk politiker,
f. 18 aug. 1843 i Drammen, köpman, representerade
på stortinget 1883—91 Moss och Dröbak, 1895—97 och
1904—06 Smaalenene, framträdde som en af högerns
ledande män, var 1889—91 medlem i E. Stangs första
ministär, 1893—94 i tio månader medlem af Stangs
andra regering. 1904—06 var han omväxlande med
C. Berner president i stortinget, 1906 ordf. i
kröningskommittén, 1895—98 medlem i den sista
"unionskommittén", där han slöt sig till de
konservative. 1896—1906 var han ordf. i Selskabet for
Norges vel. Sedan 1890 är T. egare af Evje herrgård.

Thornhaugh [thå̄’nhå̄], lord. Se Russell 2, sp. 1246.

Thornhill [thå̄’nhil], stad i engelska grefsk. York
(West Riding), vid Colder, strax s. om
Dewsbury. 10,290 inv. (1901). Masugnar, kolgrufvor.


Thornhill [thå̄’nhil], sir James, engelsk målare,
f. 1675, d. 1734 på sitt gods vid Weymouth, var den
förste engelsman, som förvärfvade ryktbarhet inom
det dekorativa historiemåleriet. Sin
första utbildning fick han under hofmålaren
Th. Highmore, som han efterträdde i ämbetet
1719. Gynnad af drottning Anna, fick han i det
inre af S:t Pauls katedral i London utföra 8
målningar ur Paulus’ lif. Därjämte målade han
fresker till konung Vilhelms och hans gemåls ära,
i Great hall i Greenwich (1708—27). Han dekorerade
äfven i Blenheim, Moor park, som han äfven byggt,
i Hampton court, i Easton Neston o. s. v. Han var
medlem af parlamentet och blef adlad (knight).
C. R. N.*

Thornton [thå̄’nton], engelsk diplomatsläkt. 1. Sir
Edward T., diplomat, f. 22 okt. 1766, d. 3 juli 1852
invid Plymouth, blef 1796 legationssekreterare i
Washington, var 1800—04 brittisk chargé d’affaires
där och 1805—07 minister i nedersachsiska
kretsen. Jan. 1808 anlände han som envoyé till
Stockholm med uppdrag att söka åstadkomma ett off- och
defensivt förbund med Sverige mot Napoleon samt afslöt
till en början 8 febr. s. å. en subsidietraktat. Han
medverkade sedan vid förhandlingar om en
brittisk hjälpkår mot Sveriges fiender, hvilka
väsentligen fördes af generalen sir John Moore
(se denne). T. återkallades nov. 1808, men återvände
april 1811 med uppgift att afsluta fördrag med Sverige
och Ryssland mot Napoleon samt förhandlade därom i
Örebro, där han 18 juli s. å. afslöt fredsfördrag
såväl med Sverige som med Ryssland. T. sändes
aug. 1812 ånyo till Sverige som envoyé, förhandlade
maj 1813 i Köpenhamn jämte Suchtelen, Wetterstedt och
engelske diplomaten Hope utan resultat om Danmarks
anslutning till koalitionen mot Napoleon samt åtföljde
kronprinsen Karl Johan under fälttåget 1813—14. Genom
att på Wetterstedts begäran hemlighålla en 14
jan. 1814 till svenska högkvarteret i Kiel anländ
engelsk not med hot om subsidiernas indragning,
om svenska armén ej genast återvände öfver Elbe,
underlättade T. afslutandet följande natt af freden
i Kiel. Han slöt s. å. fördrag med Danmark om det
sedan 1807 af engelsmännen ockuperade Helgolands
afträdande till Danmark. 1817 var T. brittisk
minister vid portugisiska hofvet, som då residerade
i Brasilien. Ur aktiv diplomatisk tjänst afgick han
1824. Jfr Key-Åberg, "De diplomatiska förbindelserna
mellan Sverige och Storbritannien under Gustaf IV
Adolfs senaste regeringsår" (1891). — 2. Sir Edward
T., den föregåendes son, diplomat, f. 13 juli 1817
i London, d. 26 jan. 1906 i Chelsea, ingick 1842
på diplomatbanan, blef 1853 legationssekreterare i
Mexico, 1854 chargé d’affaires i Montevideo, 1857
minister i Buenos Aires, 1865 i Rio de Janeiro och
1867 i Lissabon, hvarifrån han s. å. förflyttades
till Washington. T. afslöt 8 maj 1871 fördraget
i Washington om skiljedom i Alabamafrågan, erhöll
1870 knightvärdighet och förvärfvade småningom i så
hög grad amerikanernas förtroende, att han utsågs
till skiljedomare i Förenta staternas konflikter om
skadestånd med Brasilien 1870 och Mexico 1873. Han
blef 1881 lord Dufferins efterträdare som ambassadör
i Petersburg, där han inlade stor förtjänst om
fredlig afveckling af den afganska gränskonflikten
1884—85. Utnämnd till ambassadör i Konstantinopel
dec. 1884, fick han först febr. 1886 tillträda denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>