Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wielandt uppsatte äfven det första
litterärkritiska organet, "Nye tidender om
lærde sager", 1720 ff. 1749 fick mecklenburgaren
E. H. Berling ett tidningsprivilegium och gaf den
danska veckotidningen (numera Berlingske tidende,
se d. o.) verklig betydelse; Wielandts änka fick
likväl behålla mannens privilegium, som öfvertogs af
universitetsboktryckaren J. J. Höpffner. Läslusten
närdes under 1700-talet för öfrigt väsentligen af de
rätt talrika tidskrifterna, medan däremot just inga
nya tidningar uppkommo. Innehållet i tidningarna var
dels refererande, i fråga om politiska förhållanden,
dels förströelseläsning, dels officiella kungörelser
och meddelanden samt annonser. Odense fick redan 1735
en tidning; annars dröjde det till århundradets
slut, innan landsortsstädernas press började
uppkomma, med undantag naturligtvis för de tyska
hertigdömena, där tidningsväsendet blomstrade
("Altonaischer Mercur", "Reichs post reuter"
m. fl.). Det politiska trycket i Danmark fortfor
långt in på 1800-talet att hindra uppkomsten
af en fri politisk press. Tidningsverksamheten
hämmades sålunda genom en mängd inskränkningar
och förbud (1799, 1805, 1810, 1814, 1837), hvarför
den inländska politiken alldeles måste utelämnas
och nyhetsmaterialet begränsas till fullkomligt
oförargliga nyheter från utlandet och notiser från
Danmark, hvaremot litterära och underhållningsartiklar
upptogos i rikt mått. "Berlingske tidende" vardt
1831 daglig och började 1844 utge morgon- och
kvällsnummer. Andra mycket spridda tidningar voro
"Dagen" (1803—43) och "Politivennen"; de högre
bildades organ var "Nyeste skilderi af Kjöbenhavn"
(1803—31), som hade S. Merciers "Tableau de Paris"
till efterdöme. Bland de många rent litterära och
kulturella bladen må särskildt omnämnas J. L. Heibergs
"Flyvende post" (1827—28, 1830), "Interimsblade"
(1834—37) och "Intelligensblade" (1842—44). Ett
börjande politiskt intresse tog sig uttryck i
"Kjöbenhavnsposten" (1827—59), "Fædrelandet" (se
d. o.), som uppsattes 1835 såsom tidskrift, snart
vardt veckoblad och i dec. 1839 daglig tidning,
var, biträdd af "Den frisindede" (1835—46), den
liberala pressens ledande organ och stred ifrigt
mot de konservative, hårdt förföljd af regeringen
med beslag och böter; dess viktigaste redaktör och
medarbetare var C. Ploug. Ännu mera läst och förföljdt
var det illustrerade kvickhetsbladet "Corsaren" (se
Goldschmidt, M.). Femtejunigrundlagen, som stadgade
tryckfrihet, och den liberala tryckfrihetslagen
af 1851 beteckna pressens nya epok. Redan samma år
tillkom en betydande tidning af nationalliberal färg
i "Dagbladet" (se d. o.). "Folkets avis (1860—84)
nådde ett större prenumerantantal än någon föregående
tidning tack vare sin redaktörs, Eric Böghs, lätta,
kåserande stil. Andra spridda tidningar från samma tid
voro "Dagstelegraphen" (1864—91), som sedan uppgick i
"Nationaltidende", som numera utkommer både morgon och
afton, och "Dagens nyheder", i hvilken "Folkets avis"
uppgick, samtliga tillhörande det s. k. Ferslewska
tryckeriet. De på 1870-talet inträdande förbittrade
inrepolitiska striderna framkallade flera nya
tidningsföretag: "Morgenbladet" (1873—92), "Avisen"
(1885—96) och framför allt "Politiken"
(1884 ff.), som genom V. Hörup, Edvard Brandes,
Peter Nansen m. fl. snart vardt Danmarks mest lästa
tidning och kom att radikalt påverka den danska
pressen genom sitt modernt kortfattade, närgångna
och kvicka framställningssätt; den var organ för den
förenta litterära och politiska vänstern. 1870 fick
socialdemokratiska partiet ett organ, snart kalladt
"Socialdemokraten". Senare hufvudstadsblad äro
"Köbenhavn" (1889 ff.), "Dannebrog" (1892—1910) och
"Vort land" (1896 ff.).
Ännu mer än hufvudstads- har landsortspressen vuxit,
särskildt 1870- och 1880-talen voro rika på nya
tidningsföretag i de mindre städerna, som nu alla ha
minst en hvar. Bland de spriddare och inflytelserikare
kunna nämnas "Aalborg amtstidende" (1889 ff.),
"Jyllandsposten" (1871 ff.), "Fyens tidende" (1872
ff.), "Sorö amtstidende" (1815 ff.), "Frederiksborg
amts avis" (1874 ff.), "Östsjællands folkeblad"
(1876 ff.) och "Lolland—Falsters stiftstidende"
(1806 ff.). "Illustreret tidende" började utkomma
1859; den har fått många efterföljare, bl. a. Allers
"Illustreret familjejournal" (1877 ff., äfven en
svensk upplaga). Skämttidningar ha i regel varit
kortlifvade; f. n. utkommer "Klods-Hans" (sedan
1899). 1906 utkommo i Danmark 253 tidningar och 986
tidskrifter. Se P. M. Stolpe, "Dagspressen i Danmark"
(4 bd, 1878—82), och J. A. Jörgensen, "Den danske
dagspresse" (1901).
Finland. Det första periodiska pressorganet i
Finland var "Tidningar, utgifne af et sällskap i
Åbo", som redigerades af H. G. Porthan (1771—89),
J. H. Kellgren, Jakob Tengström, F. M. Franzén
m. fl. och som utgåfvos af sällskapet Aurora (se
d. o.), hvars själ Porthan var. Med ett par afbrott
och med något skiftande titlar fortsatte denna
tidning t. o. m. 1809, hvarefter den ersattes af
den officiella "Åbo allmänna tidning" 1810—19 och
sedan af "Åbo tidningar" (1820—61). Det officiella
organet hette fr. o. m. 1820 "Finlands allmänna
tidning" och utgafs i Helsingfors. Den mycket
obevekliga censur, som det ryska väldet förde med
sig, hämmade och försvårade utvecklingen af en
tidningspress i modern mening, och Finland stod i
detta hänseende länge nästan alldeles förstummadt. Ett
par tidskriftsföretag 1819—21 hade kort lifstid, och
det af A. I. Arwidsson 1821 uppsatta "Åbo morgonblad",
som djärft förfäktade finsk-nationella synpunkter,
förbjöds efter nio månader. 1824 uppsattes "Åbo
underrättelser", och 1829 fick den nya hufvudstaden
två tidningar med ungefär samma namn, "Tidningar ifrån
Helsingfors" och "Helsingfors tidningar"; 1832 började
Runeberg utge "Helsingfors morgonblad", som han
lämnade med utgången af 1837; de af Topelius 1841—60
redigerade "Helsingfors tidningar" fingo liksom
Runebergs blad sin väsentligaste betydelse genom
utgifvarens egna bidrag; de voro halfveckotidningar
af litet format och fingo gifvetvis ej yttra sig i
politiska ting. J. V. Snellman tog ett kortvarigt,
men betydelsefullt initiativ genom att 1844 uppsätta
tidningen "Saima", hvari han från Kuopio, där han
bodde, med skärpa och skicklighet stred för att skapa
en allmänanda i landet, ett lifligare intresse för
tidens frågor, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
