Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tigerstedt, Robert Adolf Armand - Tigertax - Tigerträ - Tigeröga - Tigerön - Tiggarlåt - Tiggarmunkordnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilda tider på Ludwigs laboratorium i Leipzig
och besökte ett flertal fysiologiska laboratorier
i Tyskland, Österrike, Holland, Frankrike och
Schweiz. Sin härunder förvärfvade erfarenhet
tillgodogjorde han vid inredningen af det nybyggda
fysiologiska laboratoriet i Stockholm 1885. Under
denna tid utförde T. en hel del undersökningar,
behandlande frågor inom allmänna nervfysiologien,
muskelryckningens latenstid, grodhjärtats
innervation, filtration genom djurmembraner,
tidsförloppet vid processer inom centrala
nervsystemet. På det nya laboratoriet inriktades
arbetet att börja med hufvudsakligen på undersökningar
om blodomloppet. Själf undersökte T. orsakerna till
blodtryckets stabilitet vid varierande vätskemängd
i kärlsystemet, hjärtverksamheten vid varierande
motstånd i artärerna, däggdjurshjärtats nutrition,
blodfördelningen i kroppen, hjärtats slagvolym,
blodtillförseln till njuren, inverkan af njurextrakt
på blodkärlens muskler. Ett antal lärjungar behandlade
närstående frågor. 1887 utgaf T. Fysiologiska
principer för kroppens näring, föreläsningar, som han
1886 hållit vid en fortbildningskurs för läkare, och
1888 började på T:s initiativ och under hans ledning
en serie näringsfysiologiska undersökningar. Särskildt
må anföras E. 0. Hultgrens och E. Landergrens
undersökningar af medicine studerandes samt
svenska arbetares kost vid fritt val af föda, hvilka
undersökningar lämna i praktiskt hänseende synnerligen
viktiga resultat. I samarbete med ingenjör
K. Sondén inrättade T. 1893 en respirationsapparat
enligt Pettenkofers och Voits princip, något
modifierad. Med denna utfördes bestämningar af
kolsyreproduktionen hos män och kvinnor i olika
åldrar, vidare bestämning af totala ämnesomsättningen
under dygnet i hvila och arbete. Yid denna tid ansågs
ämnesomsättningen vid hunger framträda i sin enklaste
form, d. v. s. minst påverkad af varierande yttre
faktorer. Flera s. k. hungerförsök hade af olika
forskare anordnats, jämväl på människa. Emellertid
saknades sammanhängande observationer, omfattande
äfven gasutbytet under en följd af dygn. Med biträde
af J. E. Johansson, Landergren och Sondén anordnade
T. ett dylikt försök, sträckande sig öfver 9 dygn,
hvaraf 5 med hunger. Sedan T. öfverflyttat till
Helsingfors, fick han tillfälle att där inrätta
ett nytt synnerligen väl utrustadt laboratorium, på
hvilket han med biträde af lärjungar, som alltjämt
i stort antal slutit sig till honom, utfört många
arbeten på skilda områden af fysiologien. Särskildt
må anföras undersökningar af den finska
arbetarkosten, blodomloppet genom lungan, pulsen
i stora kroppspulsådern, muskelarbetets inverkan
på hjärtats slagföljd, träning och trötthet. T:s
experimentella arbeten äro publicerade i "Bihang till
K. Vet. akad:s handlingar" 1882–88, "Zeitschrift
für biologie" 1883–84, "Archiv für anatomie und
physiologie" 1884, samt i "Skandinavisches archiv
für physiologie". I "Ergebnisse der physiologie"
har T. lämnat litteraturöversikter beträffande
intrakardiala trycket och hjärtstöten (1902),
lilla kretsloppet (1903), de kemiska faktorerna vid
utlösningen af hjärtslaget (1912). I det af honom
redigerade stora arbetet "Handbuch der physiologischen
methodik" har T. författat afd. om
respirationsapparater, i Wintersteins "Handbuch der
vergleichenden physiologie" har han behandlat
värmeregulationen, i Nagels "Handbuch der physiologie"
ämnesomsättningen och värmeregulationen,
i Oppenheimers "Handbuch der biochemie"
energiomsättningen. – T. är en framstående
läroboksförfattare. Hans Lehrbuch der physiologie
des menschen (2 bd, 1897–98; 7:e uppl. 1913)
belönades af Vet. akad. med halfva Letterstedtska
priset och af Svenska läkaresällskapet med dess
halfva årspris 1899. Som komplement därtill har han
utgett Physiologische übungen und demonstrationen
(1913). Vidare må anföras hans Blodomloppets fysiologi
(1889–90; tysk uppl. Lehrbuch der physiologie
des kreislaufes, 1893), Hjärnan såsom organ för
tanken (1889), Grundsatser för utspisningen i
allmänna anstalter (1891) och Föreläsningar i
hälsolära (1895). – T. har tagit verksam del i
kampen mot alkoholmissbruket och författat en del
nykterhetsskrifter: Om spritdryckerna (1892), utg. af
den af K. M:t 1889 förordnade kommissionen, Spriten
och människan, utg. af Svenska nykterhetssällskapet,
Skolans uppgift i kampen mot rusdryckerna (1907),
föredrag vid 11:e internationella kongressen
mot alkoholismen. Som Fångvårdsstyrelsens
biträde i hälsovårdsfrågor 1889–1900 redigerade
T. afd. hälsovård i styrelsens årsberättelser. –
Af T:s hand föreligger öfver fysiologer och läkare
en mängd minnesteckningar (öfver Panum 1885, Donders
1889, Helmholtz 1894, Ludwig 1895, Du Bois-Reymond
1896, F. Holmgren 1897, E. J. Bonsdorff 1898, A. Key
1902, Virchow 1902, M. Blix 1904, Kr. Lovén 1904,
J. Widmark 1910, Bohr 1911, K. G. Hällstén 1913,
K. A. H. Mörner 1917): biografiska skildringar
(öfver Gadolin 1877, Linné 1878, Harvey 1882,
Vesalius 1887, Lavoisier 1889 och Pavlov 1904) och
biografiska artiklar i Nordisk familjebok. Vidare
har han författat arbeten af historiskt innehåll,
såsom i "Åbo universitets lärdomshistoria" Medicinen
(1890) och Kemiens studium vid Åbo universitet
(1899), vidare Lymfkärlens upptäckt (1894) och
Medicinska fakulteten i Helsingfors 1828–1852
(universitetsprogram 1917). – Sedan 1897 har
T. varit redaktör för det i Leipzig på Veit et
Komp:s förlag utkommande "Skandinavisches archiv
für physiologie". Han är led. af Vet. akad. (1890),
Vet. soc. i Uppsala (1901) och Fysiogr. sällsk. i Lund
(1913).
1-3. M. G. S. 4. J. E. J-n.
Tigertax, zool. Se Hunden, sp. 1311.
Tigerträ, bot. Se Machærium.
Tigeröga benämnes inom ädelstensindustrien en på
Ceylon samt i Harz och Fichtelgebirge förekommande
smyckesten, som utgöres af en sammanväxning mellan
fasrig asbest och kvarts.
E.E.
Tigerön. Se Bocca-tigris.
Tiggarlåt, mus. Se Låt.
Tiggarmunkordnar kallar man de under medeltiden
stiftade religiösa föreningar, hvilkas medlemmar
strängare än andra munkar hade att efterlikna Jesu
och hans apostlars fattigdom och själfförsakelse. De
fingo därför urspr. icke förvärfva eller besitta
någon fast egendom eller inkomst, utan skulle lefva
af de allmosor, som för hvarje dag skänktes dem af
den kristliga barmhärtigheten. De skulle icke heller
instänga sig inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
