Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tindal, Matthew - Tindari - Tindaro - Tindfjallajökull - Tindrande fyr - Tine - Tinea - Tineidae - Tinel, Edgar - tineo - Tineola - Ting - Ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
independent power over it (1706), betraktades som
ett kraftigt försvar för läran om statens supremati
öfver kyrkan och möttes med en storm af ovilja från
prästerskapet, som anklagade honom för att vilja
undergräfva religionen. T. svarade med ett upprop till
Londons invånare till förmån för förnuftets bruk i
religiösa frågor. Men först genom sitt hufvudarbete,
The christianity as old as the creation (1730),
blef han deismens egentlige apostel. Han betonar där,
att den "naturliga religionen" är fullkomlig och att
kristendomen ingenting annat är än ett återställande
af denna ursprungliga, genom vidskepelsen urartade
religion. Jfr Deism. Litt.: J. Tulloch,
"Rational theology and christian philosophy in
England" (1872), Lecky, "History of England in the
eighteenth century" (1878–90), Overton och Relton,
"English church... in 18th century" (1906).
A. F. Å.*
Tindari, folk. Se Dandarier.
Tindaro [-rå], markis del T. Se Rampolla, M.
Tindfjallajökull. Se Island, sp. 925.
Tindrande fyr, sjöv. Se Blänkfyr.
Tine, by. Se Pelusium.
Tinea, zool. Se Kornmalen och Malfjärilar.
Tineidæ, zool. Se Malfjärilar.
Tinel, Edgar, belgisk tonsättare, f. 1854 i Östflandern,
d. 1912 i Bruxelles, utbildades från sitt tionde
år vid Bruxelleskonservatoriet, där han till
lärare hade Brassin, Gevaert och H. F. Kufferath
samt 1877 erhöll första priset för sin kantat De
klokke Roeland (stormklockan i Gent). Han blef
1882 direktör för kyrkomusikskolan i Mecheln,
som han utvecklade till en mönsteranstalt, 1889
därjämte inspektör öfver de statsunderstödda
musikskolorna samt 1896 professor i komposition
vid Bruxelleskonservatoriet, hvars föreståndare
han vardt 1909. – T. ansågs som Belgiens främste
tonsättare på sin tid; han utmärkte sig särskildt i
formuppbyggnad och polyfon tonsats. Åt Seb. Bachs
musik egnade han verklig dyrkan och påverkades
f. ö. mest af Mendelssohn och Schumann. T:s förnämsta
verk är det af katolsk trosvärme burna oratoriet
Franciscus (1888, introduceradt i Stockholm 1907)
med sådana vackra partier som helgonets armods-
och solsånger, sorgmarschen samt tröste- och triumfkörerna
i slutet. Andra arbeten af T. äro kantaterna
Kollebloemen ("Vallmoblommorna", utförd i Stockholm
1900) och De drie ridders, musikdramat Godoleva (1897)
och andliga operan Katharina (1909), mellanaktsmusik
till Corneilles "Polyeucte", en 5-stämmig mässa, ett
tedeum, motetter, advents- och Mariasånger, orgel-
och pianostycken. Han författade skriften Le chant
grégorien (1890). Jfr monografi öfver T. af Van der
Elst (1901).
E. F-t.
Tineo, stad i det inre af spanska prov. Oviedos
västra del (västra Asturien), vid ett litet tillflöde
till floden Narcea. 21,640 inv. (1910). Omkr. 20
km. sydligare, längre upp vid Narcea ligger i
samma prov. staden Cangas de Tineo, med 24,025
inv. (s. å.).
Tineola, zool. Se Malfjärilar, sp. 628.
Ting, filos. 1. I vidsträckt bem. det, som har
egenskaper, själfständigt föremål (substans,
se d. o.), till skillnad från egenskap. – 2. I
inskränkt bem. i rummet varande, kroppsligt föremål
utan medvetande och vilja, naturting l. yttre ting,
till skillnad från person. Hvarje yttre ting bildar
ett i viss mån själfständigt helt för sig, som kan
skiljas från sin omgifning, utan att därigenom upphöra
att finnas till. Gränserna mellan de olika tingen bero
dels på det kroppsliga sammanhanget mellan dem, dels
på vår uppfattning. Två ej sammanbyggda hus betrakta
vi aldrig som ett ting, men i ett och samma hus kunna
vi ock fatta de olika tegelstenar, af hvilka det
är byggdt, som lika många skilda ting. Rörande den
art af verklighet, som tillkommer de yttre tingen,
finnes en mångfald olika åsikter. Enligt realismen
ega de yttre tingen själfständig verklighet, bilda en
värld för sig, oberoende af vårt medvetande. Enligt
den subjektiva idealismen äro de endast komplexer af
vissa våra förnimmelser, hvilka regelbundet uppträda
tillsammans. Mellan dessa båda ytterlighetsåsikter
intar Kant med sin fenomenalism en förmedlande
ställning. "Tingen för oss" äro enligt hans åsikt
fenomen, som fått sina former genom vårt medvetandes
aprioriska åskådningsformer, rummet och tiden. Deras
innehåll förskrifver sig emellertid ej från samma
medvetande, utan är att hänföra till en bakomliggande
annan verklighet. Om denna, som han kallar "tinget i
sig" ("das ding an sich"), veta vi, att den finnes,
men icke alls hvad den är, ty så snart vi uppfatta
den eller om den något utsäga, blir den "ting för oss"
och icke längre "ting i sig". Boström och andra Kants
efterföljare ha bestridt denna åsikt om omöjligheten
att få kunskap om "tinget i sig". De hänvisa till,
att vi i vårt själfmedvetande ha omedelbar erfarenhet
af en ändlig verklighet, som ej är blott fenomen,
och de antaga, att de yttre tingen äro fenomen af en
liknande, ehuru lägre utvecklad, personlig verklighet,
och söka dennas grund i det absoluta medvetandet,
hvars tanker eller idéer utgöra all annan verklighet
än detta medvetande själft.
S-e.
Ting (fsv. þing, da. och no. thing), jur., urspr.
hvarje sammankomst af en menighet, där något
afhandlades och beslut fattades med afseende på
allmänna angelägenheter. (I denna mening ingår ordet
i svenska länsrepresentationen <sp>landsting</i> och i namnen
på moderna nordiska folkrepresentationer eller delar
däraf, såsom norska <sp>stortinget</<sp> och dess delar
lagtinget och odelstinget, danska riksdagens
bägge kamrar landstinget och folketinget, isländska
alltinget och färöiska lagtinget.) Särskildt
utmärktes med denna benämning de sammankomster,
som medlemmarna af de särskilda rättssamfunden i
landet höllo för rättegångsmåls utförande. I de gamla
lagarna förekomma sålunda benämningarna aldra göta
thing, d. v. s. ting för alla västgötarna,
lagh tingh, d. v. s. ordinarie ting, häradsting,
lagmansting,
Tryckt den 18/s 19
29 b. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
