Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 131-132 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tirpitz, Alfred von - Tir progressif - Tirrillregulator

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidtgående nybyggnadsprogram, upptagande eskadrar
af i möjligaste mån likartade fartygsenheter. Då
statssekreteraren Hollmann våren 1897 afgick, utsågs

T. att förestå hans ämbete, och 15 juni 1897 utsågs
han till statssekreterare för riksmarinministeriet,
hvilken post han innehade ända till mars 1916. Han
blef juli 1897 medlem af förbundsrådet, mars 1898
led. af preussiska statsministeriet, 1899 viceamiral,
1900 upphöjd i ärftligt adelsstånd, 1903 amiral, 1908
led. af preussiska herrehuset och 1911 storamiral. Den
nye riksmarinministern blef själen och den ständigt
energiskt pådrifvande kraften i arbetet för tyska
flottans nydaning. 1898 antogs en flottlag, som
reglerade nybyggnaderna för 6 år framåt, och nya
sådana följde 1900, 1906, 1908 och 1912. Genom
dem skapades framför allt en stark högsjöflotta
af stora slagskepp och slagkryssare, men T. glömde
därvid ej sin ungdoms förkärlek för torpedvapnet,
utan ifrade äfven för dess tekniska fullkomnande,
om han än af tekniska skäl först 1904, senare än
England och Frankrike, igångsatte byggandet af tyska
undervattensbåtar. Ett omfattande nybyggnadsprogram
för undervattensbåtsvapnet genomdrefs 1912,
och vid dess utvidgning under Världskriget lade
T. hufvudvikten på anskaffandet af oceangående,
mindre för kustförsvar än för offensiv äfven i
aflägsna farvatten afsedda fartyg. T:s andel i
ansvaret för Världskrigets utbrott är ännu outredd;
däremot framstår han redan nu som den i främsta rummet
ansvarige för undervattensbåtarnas allt hänsynslösare
användning i handelskriget. Han hyste om denna
marinstrategiska metods effektivitet förväntningar,
hvilka verkligheten visat vara öfverdrifna,
och hans afgång förorsakades af det motstånd
han rönte hos kejsare och riksregering för sina
förslag om tillgripande af det s. k. "oinskränkta
undervattensbåtskriget" redan våren 1916, oberoende
af den brytning med Förenta staterna, som därvid
kunde förutses och äfven inträffade, när T:s plan
året därpå sattes i verket. Efter sin afgång blef
T. en af de ledande agitatoriska krafterna i tyska
fosterlandspartiet och ifrade i tal och skrift
särskildt för oförsonligt krig mot England samt
förvärfvande vid den "segerfred", på hvilken han
i det längsta hoppades, af marina stödjepunkter på
flandriska kusten. Efter Tysklands nederlag och den
tyska revolutionens utbrott vände sig befolkningens
harm i hög grad mot T., och i de segrande allierade
makternas planer på personlig räfst med tongifvande
representanter för tysk krigföring har tanken på T:s
ställande inför en af segrarna upprättad domstol
intagit en framträdande plats.

^{V. S–g.}

Tir progressif, fr. ("framåtskridande skjutning"),
artill., en i Frankrike omkr. 1900 införd metod för
eldgifning med snabbskjutande fältkanoner. Det för
metoden karakteristiska består

däri, att elden sprides i djupled öfver ett
terrängområde af omkr. 400 m. djup, därigenom att
hvarje kanon afger 8 skott under successiv ökning
af afståndet efter hvartannat skott. Metoden har
sedermera kommit till användning vid svenska och
åtskilliga andra länders fältartillerier efter de
snabbskjutande fältkanonernas införande samt benämnes
hos oss djupeld. Se vidare Luftkrevad, sp. 1300.

^{G. af Wdt.}

Tirrillregulator [ti’ril-], elektrot.,
en apparat, som automatiskt reglerar spänningen
på en elektrisk maskin eller anläggning, vanligen
så, att denna spänning hålles konstant, hvilka
växlingar som än förekomma i belastningen (äfven
andra regleringsfall förekomma). Tirrillregulatorn
(namnet efter uppfinnaren, amerikanen Tirrill)
tillhör de s. k.

Fig. 1.

snabbregulatorernas klass och var den första
tillförlitliga konstruktionen på detta område. Den
grundar sig på en originell princip. I fig. 1
betecknar A ankaret och M magnetlindningen på en

Fig. 2.

elektrisk generator. R är en regleringsreostat
för magnetlindningen och T en förbislutning till
reostaten. Denna förbislutning hålles af regulatorns
ena relä i ständig oscillation, så att reostaten det
ena ögonblicket är urkopplad, det andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>