Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 153-154 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titanjärn - Titanklorid - Titannitrid - Titanodamon - Titanomagnetit - Titanotheriidae - Titansyra - Titanus - Titawan - Tichener, Edward Bradford - Titcomb, Jonathan Holt - Titcomb, Thimothy - Titel - Titelblad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diabasbergarter, och bildar i dem stundom magmatiska
utskiljningar af stora dimensioner, t. ex. Taberg i
Småland, Routivare i Norrbotten, Egersund i södra
Norge m. fl. st. Kristalliserad i anväxta kristaller
på apatitgångarna i södra Norge och Canada samt på
sprickor på mineralgångarna i Alperna. Äfven som
titanjärnsand i floder och vid hafsstränder, t. ex. i
Saint Lawrence-floden. De järnrika och icke alltför
titanhaltiga varieteterna användas som järnmalm.
Hj.Sj.

Titanklorid, kem. Se Titan.

Titannitrid, kem. Se Titan.

Titanodamon, zool. Se Gisselskorpioner.

Titanomagnetit, miner., en afsevärdt
titanhaltig magnetit (se d. o.).
E. E.

Titanotheriidæ, paleont., en familj utdöda opartåiga
hofdjur, som tillhöra Europas och (företrädesvis)
Nord-Amerikas eocen- och oligocenformationer. De
flesta äro mycket stora, klumpiga djur, som med
afseende på yttre habitus likna dels tapirer,
dels noshörningar och hvilkas yngre representanter
uppnå en elefants storlek. Att döma af tändernas
beskaffenhet lifnärde de sig af saftiga växter. De
eocena formerna hade tre framtänder i hvardera
käkhalfvan, hos de yngre förminskas antalet eller
de försvinna h. o. h. Hörntänderna äro små och
kägelformiga. Kraniet är långsträckt och lågt, hjärnan
föga utbildad. På näsbenens bakre rand finnas två
koniska större eller mindre benutskott. Extremiteterna
likna tapirens; den främre extremiteten har fyra
funktionerande tår, den bakre tre. Tack vare
den individrikedom, som kännetecknar vissa af
Nord-Amerikas oligocenlager (man talar om
Titanotherium-beds efter ett till denna grupp hörande
släkte), men framför allt tack vare den genialitet,
med hvilken denna grupp liksom många andra af Amerikas
rika fossilfynd bearbetats af några af detta lands
paleontologer, har titanoteriidernas historiska
utveckling gett principiellt betydelsefulla
upplysningar rörande sättet för organismernas
härstamning. Sålunda har Osborn (se d. o.) påvisat,
att samtidigt lefvat af titanoteriiderna åtminstone
fyra olika stammar ("phyla"), hvilka utvecklat sig
oberoende af hvarandra. Dessa ha uppkommit genom
anpassning till olika lokaliteter, till olika sätt
att intaga sin föda, af ställflyttning, af stridssätt
m. m. Osborn har ådagalagt, huru både framåtskridande
och tillbakagående utveckling å skilda organ uppträder
under utvecklingens lopp. Skallen liksom hela kroppen
och bentapparna på näsbenen bli större, okbågarna
utvidgas o. s. v. Samtidigt och i orsakssammanhang
härmed inträda tillbakagående förändringar:
tandraderna reduceras, vid näshornens tillväxt
förminskas näsbenen till små knölar, framtänderna
kunna alldeles falla ut o. s. v. Detta utvecklingssätt
förde slutligen till djurformer, hvilka voro
"specialiserade in absurdum" – en omständighet,
som nog förorsakat deras plötsliga utdöende.
L-e.


Restaureradt skelett af Titanotherium (Brontops}
robustum (omkr. 1/80 nat. storl.). Efter Marsh.


Titansyra, kem. Se Titan.

Titanus, zool. Se Prioninæ.

Titawan, stad. Se Tetuan.

Titchener [ti’t*in*], Edward Bradford,
amerikansk psykolog, f. 1867, professor 1892 vid
Cornell-universitetet, 1908 vid Clark-universitetet
och 1910 vid Cornell-universitetet, påverkad af
Wundt, är en af Amerikas främsta representanter
för den experimentella psykologien. Skrifter:
An outline of psychology (1896; 2:a uppl. 1897),
Experimental psychology (1901–05), Lectures on the
elementary psychology of feeling and attention
(1908), Experimental psychology of the thought
process (1909) och A text-book of psychology (1910).
S-e.

<b>Titcomb</b< [ti’tk*m]. 1. Jonathan Holt T., engelsk
präst, f. 1819, d. 1887, var 1877–82 biskop i
Rangoon (Burma) och utnämndes 1884 till koadjutor åt
biskopen i London, med särskild uppgift att visitera
de engelska episkopalförsamlingarna i norra och
mellersta Europa. I detta värf besökte han Sverige och
Norge 1884. T. utgaf bl. a. Some chapters on buddhism,
past and present (1889). – 2. Timothy T., pseudonym
för amerikanske författaren J. G. Holland (se d. o.).

Titel (lat. titulus, se d. o.), öfverskrift på en bok
eller på ett kapitel; rubrik (jfr Hufvudtitel);
ämbets-, tjänste-, yrkesmannabenämning;
värdighetsnamn, hedersbenämning, "namn,
heder och värdighet". Jfr art. Tilltalsord. –
Titulatur, sammanfattningen af en persons alla
värdighetsnamn. – Titulera, benämna, kalla med
någon viss titel. – Titulär, som innehar en
värdighet till namnet, utan den eljest därmed
förenade tjänstgöringsskyldigheten. – Titulärråd,
sammanfattande benämning på åtskilliga rangtitlar
(utan därmed förenadt ämbete) särskildt i Finland och
Ryssland, såsom kommerseråd, "statsråd", kollegieråd
(jfr det danska etatsråd).

Titelblad, boktr., första bladet i en bok, det, på
hvilket bokens titel står. Sättning af titelblad är
en ganska svår typografisk uppgift, som kräfver smak
och omdöme, för att bladet må bilda ett harmoniskt
helt. Man utväljer ett stilgarnityr, som passar bäst
till stilsorten i bokens text; titelns hufvudord eller
hufvudrad bör få den största, dominerande stilen,
och till underordnade ord tagas mindre stilgrader i
förhållande till innehållets vikt. I regel begagnas
blott versaler; små biord (t. ex. prepositioner)
sättas helst på egen rad, skiljetecken undvikas,
och olika längdproportioner för raderna må
eftersträfvas. En god rumsfördelning är hufvudsak;
satsbilden placeras i proportion till formatets höjd
och bredd, enligt lagen för "gyllene snittet"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>