Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titran - Titrering - Titsang - Tittoni, Tommaso - Tittskåp - Titulatur - Titulo lucrativo - Titulus - Titulär - Titurel - Titus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Titran, fiskeläge. Se Sörfröya.
Titrering (af fr. titre i bet. halt, finhet),
kem., analytiskt bestämmande af vissa ämnen
medelst lösningar af känd koncentration (halt),
s. k. titrerade vätskor. Jfr Analys, sp. 901. En
stor mängd viktiga titreringsmetoder utföres
medelst lösningar af natriumtiosulfat och grunda
sig därpå, att detta salt reagerar med fri jod
enligt reaktionsformeln: 2 Na2S203 + J2 = Na2S406 + 2 NaJ.
Genom tiosulfattitrering kan man emellertid
kvantitativt bestämma icke blott fri jod, utan äfven
andra fria halogener såväl som alla oxidationsmedel,
som förmå frigöra jod ur jodväte, t. ex. kromsyra,
salpetersyrlighet, klorsyra och underklorsyrlighet
(klorkalk), mangansuperoxid (brunsten), vätesuperoxid,
ozon, kopparsalter, järn i form af ferrisalter
o. s. v.
K. A. V-g.
Titsang, religionsh. Se Djäfvul, sp. 588.
Tittoni [-tåni], Tommaso, italiensk diplomat, f. 4
maj 1856 i Rom, är son till en i den italienska
enhetsrörelsen framträdande politiker, Vincenzo T.,
som 1859 nödgades gå i landsflykt, 1870 återvände till
Rom och 1886 blef italiensk senator. T. studerade
juridik i Rom, Oxford och Liège, tog från 1882
verksam del i Roms kommunala lif och var 1886–97
led. af italienska deputeradekammaren. 1897–1900
var han prefekt i Perugia och 1900–02 i Neapel,
blef nov. 1902 senator och inträdde nov. 1903 som
utrikesminister i Giolittis ministär. T. behöll denna
post äfven i ministären Fortis, efter att en kortare
tid mars 1905 ha fungerat som t. f. konseljpresident
under den långt utdragna ministerkris, som föregick
bildandet af kabinettet Fortis. Han ersattes vid
dettas rekonstruktion dec. s. å. af San Giuliano,
men var maj 1906–mars 1910 ånyo utrikesminister under
Giolitti. Under mellantiden hade han varit italiensk
ambassadör i London. T. höll som utrikesminister
korrekt fast vid trippelalliansen och hade upprepade
möten med österrikisk-ungerske utrikesministern
Aehrenthal och med tyske rikskanslern furst
Bülow. För hans utrikespolitik var emellertid det
ihärdiga sträfvandet att åvägabringa ett närmande
till Frankrike städse kännetecknande. Just därför
utsågs han april 1910 till ambassadör i Paris, på
hvilken särskildt under Världskriget viktiga post han
kvarstod till okt. 1916. Under sin utrikesministertid
fick T. ofta af kammarens radikaler uppbära
öfverdrifna förebråelser för att hysa klerikala
sympatier; i förberedelserna för Italiens utträde
ur trippelalliansen torde han ha haft rätt betydande
andel.
V. S-g.
Tittskåp, en under 1700-talet och förra hälften af
1800-talet till folkförlustelse använd, enkel optisk
apparat för visning af vyer, historiska bilder
o. d., ett slags föregångare till stereoskopet
(se d. o.). Medelst en vef makades bildoriginalen
fram efter hand. Tittskåpet, som var portativt,
hade två linstäckta hål, afpassade för åskådarens
ögon, och fördes omkring på offentliga platser
af t. ex. en marktschrejer ("gubben med skåpet"),
som i regel tog "6 styfver titten" för person.
Jfr Marktschrejer och Schene rariteten.
Titulatur, Titulera. Se under Titel.
Titulo lucrativo, Titulo oneroso (lat., af titulus,
eg. öfverskrift, titel, men äfven rättsgrund
l. laga fång, och lucrativus, som innebär (ren)
vinst, resp. onerosus, betungande, som kräfver
uppoffring), jur., uttryck om olika slags
egendomsförvärf eller laga fång (se d. o.). Det
förra uttrycket begagnas om sådana förvärf
som arf, testamente och gåfva samt anger, att
förvärfvet innebär ren vinst och ej motsvaras af
någon förmögenhets- eller arbetsprestation som
vederlag; det senare åter syftar på köp, byte,
expropriation och andra sådana förvärf, som
förutsätta, att förvärfvaren betalar eller med
annat ekonomiskt vederlag godtgör sin fångesman.
C. G. B j.
Titulus, lat., inskrift, öfverskrift ("titel",
se d. o.), etikett, skylt, rubrik, inskrift på
en offentlig byggnad, på en bildstod eller på ett
konstverk, särskildt på grafvårdar, med tillegnan åt
Di Manes (D. M.) samt med fullständigt angifvande af
den dödes namn och ställning i lifvet äfvensom af den,
hvilken rest vården. I kyrkorätten betyder titulus
kyrka (t. major, hufvudkyrka, t. minor, annexkyrka). –
I bref nyttjas nu för tiden någon gång ordet Titulus
(vanl. förkortadt till Tit.) i st. f. namnet eller
titeln på den person, till hvilken brefvet är
ställdt. Detta anses dock ej fullt höfligt.
Titulär. Se under Titel.
Titurel, en i graal-sagan förekommande hjälte,
som förtäljes ha kufvat Spaniens hedniska riken,
uppbyggt templet på Montsalvage och stiftat det
heliga ridderskapet där samt nämnes som stamfader
till Parcival (se denne och Graal); i den tyska
medeltidspoesien finnas två dikter om T., den äldre
af Wolfram von Eschenbach, den yngre af Albrecht.
Titus (lat., "den ärade"), en af aposteln Paulus’
medarbetare i hans apostoliska arbete, troligen
genom sin börd hedning och af Paulus själf omvänd
till kristendomen. Han synes icke ha åtföljt aposteln
på någon af dennes missionsresor, utan verkat endast
som församlingsföreståndare. Af det i nya testamentet
befintliga brefvet till honom från Paulus framgår, att
han i denna egenskap haft sin verksamhet på ön Kreta,
där han af Paulus kvarlämnats för att som öfverhufvud
för de där af aposteln stiftade församlingarna ordna
församlingsförhållandena och tillsätta lärare. Ovisst
är, när detta skett, troligen dock efter Paulus’
första fångenskap i Rom. Själf synes T. ha varit
från Antiokia i Syrien. Af 2 Tim. 4:10 framgår,
att han en tid vistats hos Paulus under dennes andra
fångenskap i Rom, hvarifrån han rest till Dalmatien,
tvifvelsutan i församlingsärenden. Enligt den kyrkliga
traditionen dog T. en naturlig död såsom biskop på
Kreta. – Paulus’ bref till Titus är det tredje af
de s. k. "pastoralbrefven" i nya testamentet. Det är
antagligen författadt under samma period af Paulus’
lif som första brefvet till Timoteus, d. v. s. mellan
den första och andra fångenskapen i Rom efter år
63. Det har mycket gemensamt med sistnämnda bref,
innehållande liksom detta hufvudsakligen föreskrifter
och råd i och för församlingsvården samt tecknande
en församlingslärares egenskaper och plikter. En
egendomlighet för brefvet till Titus är ett citat
(1:12) af en från Kreta bördig grekisk skald
(Epimenides), hvilket innehåller en föga smickrande
karakteristik af Kretas invånare. Detta citat på rak
arm i ett bref, skrifvet på resande fot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
