Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjerkasi - Tjerkask - Tjerkasskij, Vladimir Aleksandovitj - Tjerkesserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kiev (Ukraina), på högra stranden
af Dnjepr, i en mycket bördig trakt
med sädes- och sockerbetsodling samt
trädgårdsskötsel. Omkr. 42,000 inv. (1913). Handel,
flodfart samt järnvägsförbindelser.
(H. W-k.)
Tjerkask. Se Novo-tjerkask.
Tjerka’sskij, VladimirAleksandrovitj, rysk
furste, statsman, f. 1824, d. 1878, väckte redan
under studietiden i Moskva uppmärksamhet genom en
historisk studie om den ryska bondefrågan, Otjerk
istorii selskago soslovija v Rossii, och företog på
sin egendom i guv. Tula förberedelser för böndernas
befrielse från lifegenskapen, som dock undertrycktes
af regeringen. Efter Alexander ILs tronbestigning
förelade han regeringen sitt agrariska reformprogram,
O lutjsjich sredstvach k postepennomu ischodu iz
krjepostnago sostojanija (tr. först 1901), inkallades
jämte Sa-marin som sakkunnig i den förberedande
kommittén för lifegenskapens upphäfvande (1858-61)
och blef efter emancipationsaktens utfärdande
officiell "förlikningsman" (ry. niirovoj posrednik)
vid jordutdelningen. 1864 blef han direktör för "den
officiella kommissionen för inrikes angelägenheter",
särskildt rörande den polska bondefrågan. Efter
Miljutins fall (1866) nedlade han sitt ämbete. Hans
sista offentliga värf var ståthållarskapet i
Bulgarien under det rysk-turkiska kriget (1877-
78). Hans politiska skrifter, tal och memoarer
utgåfvos 1879. Biogr, af furstinnan 0. Tru-betskaja.
A-d J.
Tjerkesserna l. Cirkassierna, ett af främlingar
gifvet gemensamt namn på folkstammar, som själfva
kalla sig adighé, i nordvästra delen af Kaukasus
och angränsande delar af låglandet. De äro i
spridda grupper bosatta inom ett område, som mot
s. v. begränsas af Svarta hafvet från Kertj-sundet
till floden Ingur i Mingrelien och mot n. omfattar
Kuban-dalen, mot ö. Malka-dalen samt delvis det
stycke af Terek-dalen, som sträcker sig i riktningen
s.–n. I s. utgöres gränsen af Kaukasus’ hufvudkedja
från den grusinska militärvägen till Elbrus. Inom
nämnda område är emellertid antalet tjerkesser
f. n. synnerligen inskränkt mot hvad i äldre tider
varit fallet. Efter den definitiva ryska eröfringen
på 1850-talet och upproret 1877–78 utvandrade
omkr. 400,000 till Turkiet och fingo sig boplatser
anvisade i Bulgarien, Dobrudscha och Tessalien
(hvarifrån de dock på senare tiden måst draga bort),
Erzerum i Mindre Asien samt Syrien och Palestina
(ö. om öfre Jordan och Genesaret-sjön). På det forna
ryska området finnas nu ungefär: i prov. Kuban 69,000
(under namn af abadscher, schapsuger, bscheducher
o. s. v.), i Terek 82,000 kabardiner (Stora
och Lilla Kabarda; de i det senare området bosatte
s. k. "berg-kabardinerna" räknas dock af somliga
till de sydkaukasiska folken), i Svarta-hafs-området
1,400, inalles 152,400, eller med inräkning af de
nära besläktade abchaserna, omkr. 74,000 (större
delen i guv. Kutais), alltså i rundt tal mellan
225,000 och 230,000 (1897 års folkräkning gaf
213,973). Tjerkesserna bilda med abchaserna (asega)
den västra gruppen af de nordkaukasiska folken. Deras
hufvudmassa utgöres emellertid af kabardiner och
abchaser. Tjerkessernas inhemska namn, adighé,
inskränkes ofta
till ofvan först nämnda stammen i prov. Kuban. –
I antropologiskt hänseende räknas de liksom
de flesta öfriga Kaukasus-folken till den
ljushyade, men mörkhåriga brakycefala ras, som af
v. Luschan o. a. nyare antropologer benämnes den
armenoida. Ädlast är typen utvecklad hos adelsklassen,
som
 |
| Tjerkessiska och tjerkess (kabardiner). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
