Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobaksskatt - Tobaksskilling (Portionsskilling) - Tobaksstjälk - Tobakssurrogat - Tobaksväxter - Tobar, Don Alonso Miguel de - To be called for - To be or not to be, that is the question
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skadeersättningar m. m., som staten därvid måste betala till
de i nämnda industri intresserade, kan vara förenadt
med betydliga svårigheter. Tobaksmonopolet är infördt
i Frankrike, Österrike, Ungern, Italien, Spanien,
Portugal, Rumänien, Serbien, Turkiet, Grekland och
Japan samt (sedan 1915) Sverige.– Öfriga länder
beskatta tobaksförbrukningen i allmänhet blott genom
införseltull; så Storbritannien (där den jämförelsevis
höga tullen ända till 1910 varit kombinerad med
förbud på inhemsk tobaksodling), Nederländerna,
Schweiz, Finland, Danmark och Norge (i sistnämnda
land förekommer emellertid, som ofvan nämnts, äfven en
art af råämnesbeskattning, arealskatt). Frånsedt att
tullen som ensam form för tobaksbeskattningen vanligen
på ett föga effektivt sätt utnyttjar skattekraften
hos sitt objekt, är den så till vida en olämplig
form för tobaksskatt, som den i regel endast i
ringa mån kan afpassas efter tobakens kvalitet och
värde. Först om tobaksmonopol genomföres, blir det
möjligt att konsekvent tillämpa en värdetull på tobak,
enär staten då som köpare får fullt noggrann kännedom
om hvarje införd tobaksmängds kvalitet och värde –
ett förhållande, som innebär ett ytterligare skäl
för tobaksmonopol. – Det monopolsystem, som infördes
i Sverige 1915, genom k. förordn. 15 dec. 1914,
omfattar endast fabrikation af tobaksvaror samt, med
vissa undantag, import däraf och är sålunda endast ett
partiellt monopol. Tobaksodling är allmänt lofgifven,
men underkastad noggranna kontrollföreskrifter
och ställd under tillsyn af Kontrollstyrelsen. All
försäljning af inrikes odlad vara skall ske till
monopolets utöfvare enligt årligen af en särskildt
förordnad prisnämnd åsatta priser. Införsel af råtobak
och tobaksfabrikat skall i regel ske för monopolets
räkning, men äfven handlande ega, mot erläggande
af viss licensafgift, rätt att importera. Med
denna inskränkning samt de modifikationer, som
i öfrigt betingas af tillverkningsmonopolet,
är handeln med tobaksvaror fri. Såväl de af
monopolutöfvaren tillverkade som de importerade
fabrikaten åsättes ett visst priskurantpris,
hvari ingår skatt till ett belopp af 15 proc. för
cigarrer och cigarrcigarretter, 20 proc. för rök-
och tuggtobak, 25 proc. för snus och 30 proc. för
cigarretter. Priskurantpriset utsattes på hvarje
förpackning; tobaksvara får förekomma till försäljning
inom riket endast i originalförpackning, försedd genom
monopolets utöfvares försorg med af K. M:t fastställd
kontrollstämpel. För monopolets utöfning har bildats
ett bolag, A.-b. Svenska tobaksmonopolet (se d. o.).
D-D. (K. Å-k.)
Tobaksskilling (Portionsskilling) kallades ända
till 1881 det kontanta tillägg till portionen, som
tillkom den svenske soldaten och utgjorde 6 öre om
dagen med förhöjning i vissa fall. Vid de värfvade
trupperna borttogs tobaksskillingen 1874, då ett nytt
aflöningssätt infördes. Vid de indelta trupperna och
beväringen utbyttes benämningen 1881 mot dagaflöning
(se d. o.). C. O. N.
Tobaksstjälk, bot., det vid tobaksbladens
"stripning" (se Cigarr, sp. 310) uppkomna affallet,
bestående af bladens hufvudnerv. Tobaksstjälk
används till fabrikation af sämre tobakssorter,
till rökning för att fördrifva skadeinsekter m. m.
G. L-m.
Tobakssurrogat, Tobaksersättning, delar (särskildt
blad) af växter ej tillhörande släktet Nicotiana,
som inblandas i sämre tobak för att förbättra dess
smak eller användas till rökning, snusning eller
tuggning i st. f. tobak eller till utdrygande
däraf. I s. k. cigarraffall, som rökes i pipa,
inblandas ofta blad af weichsel (se Prunus),
körsbär eller törnrosor till aromens förbättrande. För
samma ändamål begagnas finskurna blad (eller extrakt)
af flera kumarinhaltiga växter, särskildt af Liatris
odorata (se d. o.). Till rökning enbart eller i
blandning med verklig tobak ha sedan långt tillbaka
de mest olikartade växter kommit till användning,
ej endast tillhörande fanerogamerna, utan äfven
kryptogamer, såsom mossa och lafvar ("i sådant fall
blef mossa blott hans nötta masurhufvuds lott", Fänrik
Stål). Redan under 1700-talet försökte man blad af
potatisväxten och flera inhemska växter till rökning
i st. f. tobak. Under sin lappländska resa iakttog
Linné, att lapparna i brist på tobak tuggade rötterna
af Peucedanum palustre och Angelica Archangelica,
och på samma tid använde Smålandsbönderna bladen af
Arnica montana både som röktobak och snus, hvarför
denna växt ännu på sina ställen kallas nysblad. Samma
bruk gjorde man af denna växt i Norge, där den (i
Söndmöre) fick namnen snusblad och tobaksoleie, och i Schweiz. Ganska
anmärknings-värdt är, att man hos oss
använde de torkade och pulveriserade bladen af
Achillea millefolium som snus, innan man kände
tobaken; ett af denna växts svenska namn
är näsgräs. Under Världskriget kom denna
växt åter till heders som tobaksersättning (till
rökning). Bland länge begagnade tobakssurrogat
kunna nämnas blad af körsbär, hästhof, rosor
(kronbladen), groblad, flera träd o. s. v. Men först
under Världskriget kommo dessa i allmännare bruk i
de länder, där tobaksbrist blef rådande. Särskildt
kommo häst-hofvens blad, mer eller mindre preparerade,
och humle till användning. Men man fabricerade äfven
"tobak" af bladen af lind, hästkastanje och andra
träd och buskar, solros (i Tyskland till cigarretter),
"sjögräs", renlaf m. fl. växter. G. L-m.
Tobaksväxter, bot., namn på fam. Solanacece.
Tobar [tåva’rr], Don AlonsoMiguel de, spansk
målare, f. 1678 i Higuera, d. 1758, var lärjunge af
J. A. Fajardo och blef 1729 normalare
1 Madrid. Han utbildade sig genom studium
af Murillo, hvilken han dels kopierade på ett
förvillande sätt, dels efterhärmade i egna arbeten.
Af hans hand finnas kopior efter Murillo spridda
kring världen, af hans egna arbeten äro de förnämsta
Madonnan med barnet och Madonnan uppenbarande sig för
S. Franciscus (bägge i S. Fernandos akademi i Madrid),
Josef med Kristusbarnet (i Berlin) samt, främst,
en berömd "helig familj", kallad Nuestra senora del
Consuelo (i Sevillas katedral). T. är ett bevis
på, huru lång tid efter Murillos död inflytandet af
hans skola ännu fortlefde. C. R. N.*
To be called for [t9 bi kå’ld få], eng., postv. Se
Pöste restante.
To be or not to be, that is the question [to bi’
å nå’t to bi, thä’t is tho k<ye’stjon], eng., "att
vara eller icke vara, det är frågan", säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
