Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toftaån - Tofta-ätten - Tofte, Andreas - Tofte, Lars Valdemar - Toften - Tofteryd - Toftes gave - Toftvägare - Toga - Togata - Togeanöarna - Toggenburg - Togianöarna - Toglag - Togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beräknas 55 à 60 proc. afbördas genom T.; resten går genom
Skålån direkt ut i Lagan. Denna afrinningsfördelning
är ungefär densamma under hela året. Förslag är väckt
om, att Flårens aflopp genom T. skall tilltäppas för
att öka effekten hos kraftstationen Åby i Skålån.
G. W.
Tofta-ätten. Se Sparre.
Tofte, Andreas. Se Toftes gave.
Tofte, Lars Valdemar, dansk violinist, f. 1832 i
Köpenhamn, d. där 1907, elev af Spohr och Joachim,
var 1863-93 förste violinist i danska hofkapellet
samt 1866-1904 violinlärare vid kon-servatoriet
och fick 1893 professors titel. Som solist och
kammarmusikspelare samt än mer som lärare intog T. en
framstående plats i danskt musiklif.
Toften, sjö i Skagershults socken, Örebro län, 10
km. ö. om Skagern och 75 m. ö. h., har formen af ett
V och en areal af 17,3 kvkm. Största utsträckning
i v.–ö. 6,8 km., i n.–s. 6,0 km. Rik på småöar
(omkr. 40), hufvudsakligen moränbildningar
(drumlins). Största djup 11,1 m. (i nordvästra
grenen 300 m. från land). Sjön afvattnar ett
område af 550 kvkm.; bland tilloppen märkas Laxån i
s. och Svartån i n. v. Den afrinner i n. ö. till
Hjälmaren genom Närkes Svartå (se Svartån 2),
för hvars reglering T. har betydelse. T. är den
i orografiskt hänseende grundligast undersökta af
svenska sjöar. Se S. De Geer, "Geogr. undersökning
af sjöarna Toften o. s. v." (i "Sveriges
geol. undersöknings årsber.", 6, 1912, n:r 4).
G. W.
Tofteryd, socken i Jönköpings län, Östbo härad. 12,567
har. 2,402 inv. (1917). T. bildar med Byarum och
Bonstorp ett pastorat i Växjö stift, Östbo kontrakt.
Toftes gave ("Toftes gåfva"), norsk anstalt för
vanartiga gossar, anlades 1847 i Kristiania af
grosshandlaren Andreas Tofte (f. 1794, d. 1851),
som skänkte den till staden. Den flyttades först
till Risebro i Eidsvold och sedan till Helgeön i
sjön Mjösen, Hedmark fylke. Stiftelsen är beräknad
att mottaga 120 gossar.
Toftvägare, skpsb. Se Toft.
Toga [tå’ga], lat., ett slags mantel, var de gamle
romarnas nationaldräkt i fredstid. (Om dess form
och sättet att bära den se Dräkt, sp. 927 och
afbildningen i fig. 6 å pl. I till samma art.) Togan var
af ylle och hade hvit färg. Som sorgdräkt brukades en
toga af dunkelt, oblekt och otvättadt ylle. Togan bars
i äldre tider äfven i krig, men uppskörtades då på
ett särskildt sätt (det gabinska) och användes äfven
af gifta kvinnor. Snart blef den dock fredsdräkt,
begagnad mest af män, offentligt i staden, men icke
vid arbete eller hemma i huset. Togan var den romerske
gentlemannens dräkt. Småfolket begagnade endast tunika
(tunicatus popellus, "det tunikklädda folket" säger
Horatius). En särskild art var toga præte’xta, som
var försedd med bräm af purpur och bars af ämbetsmän,
äfvensom af barn, tills dessa anlade den s. k. toga
virīlis (af vir, man), mannens dräkt. Äfven omtalas
toga pi’cta (af pi’ctus, sirad), en broderad mantel,
som begagnades af triumferande fältherrar samt,
under kejsartiden, af konsuler och pretorer vid de
circensiska spelen. Sökande till ämbeten uppträdde
i en särskild, med krita behandlad (lat. ca’ndida)
toga, hvaraf uttrycket candidatus (se d. o.) om ämbetssökande.
Ordet toga, såsom
utmärkande fredens dräkt, öfvergick helt naturligt att
beteckna fred, fredlig verksamhet eller förtjänster
genom sådan, i hvilket afseende Ciceros vers cedant
arma togæ, concedant laurea laudi, "vapnen vike
för fred, och lagern vike för loftal", är särskildt
upplysande. Jfr Amelung, "Die gewandung der alten
griechen und römer" (1903).
R. Tdh. (J. C.)
Togata (med underförstådt fa’bula), lat. (af toga,
se d. o.), komedi med nationell-romersk färg, i
motsats till palliata fabula. Jfr Fabula
palliata och Latinska litteraturen, sp. 1318.
Togeanöarna. Se Togianöarna.
Toggenburg, landskap och forntida grefskap i
schweiziska kantonen S:t Gallen, omkring floden
Thurs öfre lopp, är en bred, bördig dal, som med en
längd af 60 km. sträcker sig från vattendelaren
mellan Thur och Rhen mot n. till kantonen Thurgaus
gräns. Den omfattar de fyra bezirken Ober-, Neu-,
Alt- och Unter-T. och har en areal af 550 kvkm.,
med 46,790 inv. (1910). Endast Alt-T. (med 12,335
inv.) är öfvervägande katolskt. De viktigaste orterna
äro Wildhaus (Zwinglis födelseort, luftkurort),
Nesslau, Ebnat-Kappel, Wattwyl, Lichtensteig och
Wyl. Utmed Thur går järnväg upp till Ebnat (645
m. ö. h.). – Grefvarna af T. hörde i den senare
medeltiden till de rikaste och mäktigaste härskarna i
Schweiz. Efter grefveättens utslocknande 1436 såldes
T. 1469 till abbotstiftet S:t Gallen. Abboternas
ofördragsamhet mot de reformerte samt deras kränkning
af landskapets gamla rätt ledde 1712 till det
s. k. Toggenburgkriget mellan Bern och Zürich på
ena sidan samt de på abbotens sida stående katolska
kantonerna Luzern, Zug och skogskantonerna på den
andra. Genom bernarnas seger vid Vilmergen 1712 af
gjordes kriget till protestanternas fördel, ehuru
T. en tid framåt, till 1798, hörde till abbotstiftet.
(H. W-k.)
Togianöarna l. Togeanöarna (oriktigt Tongeanöarna),
äfven kallade Sköldpaddöarna, grupp af ett tjugutal
öar om sammanlagdt 840 kvkm., belägna i Tominiviken
på östra kusten af Celebes, utmed nordsidan
af Banggaihalfön. Öinvånarna uppskattas till
omkr. 1,000. Bland dem äro många bugi (se d. o.), som
i sina händer ha skeppsfarten och handeln med öarnas
produkter, fisk, trepang och sköldpaddor samt sago.
H. W-k.
Toglag. Se Drottkväde, sp. 884.
Togo, från 1884 intill Världskriget tyskt
kolonialområde på den s. k. Slafkusten i Öfre Guinea,
mellan franska kolonien Dahomey i ö. och brittiska
Guldkustkolonien i v. Redan 27 aug. 1914 togs området
i besittning af brittiska och franska trupper. Det
har provisoriskt delats i två af hvardera nationens
militära ombud administrerade intressesfärer. Areal
87,200 kvkm. Landet har formen af en fyrsiding med
omkr. 160 km. genomsnittlig öst-västlig bredd och
en meridional längd af nära 600 km. Innanför en
50 km. lång, smal, sandig strandremsa ligger en
rad strandsjöar (laguner), bland hvilka Togosjön
är störst. I denna utmynna flera floder. Landets
södra del är dels vågig, genomskuren af nord-sydliga
flodlopp, dels bergig. Koloniens större, nordliga
del är en vattenfattig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
