Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Kristofer - Toll, Karl Florus - Toll, Johan Ludvig Osvald - Tioll, Gustaf Axel - Toll, Emma Helfrid Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
garnisonen i Stralsund och öppna Pommern för ryska
och hannoverska trupper. Men nya eggelser från England
förmådde konungen att börja en ny underhandling. T:s
försök att skapa svårigheter blefvo fruktlösa, och
3 okt. s. å. måste han på Bäckaskog underteckna det
fördrag med England, hvarigenom Sverige förband sig
att deltaga i kriget mot Napoleon. Med anledning däraf
blef T. 1806 högste befälhafvare öfver krigsmakten
äfven i Blekinge, Halland, Västergötland och Bohus
län. Då konungen 1807 öfvergick till Pommern,
medförde han T., som fick befälet öfver den ena af
arméns fördelningar, och han anförde denna med mod
och skicklighet under den reträtt till Stralsund,
som blef följden af, att konungen hufvudlöst brutit
stilleståndet med fransmännen. För att slippa
T:s råd sände konungen honom kort därefter att
taga befälet öfver de engelska hjälptrupperna på
Rtigen. Dessa bortseglade dock snart, men då Gustaf
Adolf utrymde Stralsund och med hela sin armé kom
till Rügen, återfick T. fördelningsbefälet och
erhöll kort därefter öfverkom-mandot. Det gällde nu
att rädda armén från att bli fången, men konungens
sinnesförvirring syntes omöjliggöra allt hopp om
räddning. Då aftrugade T. honom en öppen fullmakt
att få handla efter omständigheterna samt förmådde
honom lämna ön, och 7 sept. 1807 narrade han därefter
franske marskalken Brune genom att begagna sig af
dennes föreställningar om en timad revolution på
Rügen att medge svenska armén att med alla sina
förråd få fritt utrymma ön. Omedelbart därefter
utnämndes T. till fältmarskalk. S. å. fick han befälet
öfver den armé, som under namn af Södra armén bildades
till Skånes försvar under det förestående danska
kriget. En engelsk flottas ankomst hindrade dock en
landstigning, och på hösten 1808 kallades T. till
Stockholm för att deltaga i en finanskommitté, som
skulle anskaffa medel till krigets fortsättande. Han
då icke blott motsatte sig konungens våldsamma
beskattningsplaner, utan rådde honom rent ut att
abdikera. När ha Q återkom till Skåne, syntes en
dansk landstigning oundviklig till följd af Sundets
tillf rysning. T. förbjöd då alla patrulleringar
på isen vid svenska landet för att inbilla fienden
att denna ej var säker, och innan anfallet kom till
stånd, bröt Sundet upp. Vid underrättelsen om Västra
arméns tåg mot Stockholm ämnade Gustaf Adolf taga
sin tillflykt till T. Denne ogillade visserligen
revolutionen, men efterkom dock ej konungens önskan
att marschera honom till mötes med Södra armén, och
konungens af resa blef, som bekant, hindrad. Den
nya regeringen entledigade T. från kommandot och
generalguvernörskapet, och med särskild hänsyn till
honom genomdrefvo hans motståndare, att i 1809 års
regeringsform intogs ett förbud mot tillsättande
af generalguvernörer. T. bar sitt fall med den för
honom egendomliga sarkastiska godlyntheten, men det
dröjde ej längre än till 1810, innan regeringen med
anledning af det nya kritiska tronföl j ar valet
lät honom åter bli generalbefälhafvare i Skåne, i
hvilken egenskap han var den förste, som på svensk
jord mottog Karl Johan. Då han under 1811 års af det
s. k. förstärkningsmanskapets utskrifning framkallade
oroligheter i Skåne äfven ställdes i spetsen för
polisväsendet i denna provins, var han ånyo
i verkligheten, om ock ej till namnet, blifven
generalguvernör. Genom kraft och hof samhet lyckades
han också snart återställa lugnet. Oaktadt en viss
misstro mot den gamle gustavianen, aktade Karl
Johan T. högt, och när han öfvergick till Tyskland
1813, utnämnde han honom till sin "löjtnant" öfver
den krigsmakt, som sammandrogs till Skåne för att
skydda detsamma och kvarhålla danska trupper på
Själland. T. visade vid fullgörandet af detta uppdrag
prof på sin gamla fintlighet, i det han genom att
hindra alla förbindelser mellan Danmark och Skåne höll
danskarna i okunnighet om, huru ringa den styrka var,
öfver hvilken han förfogade. Om fälttågsplanen mot
Norge 1814 inhämtade Karl Johan T :s råd och upphöjde
honom s. å. i grefligt stånd. T:s efterlämnade papper
finnas bevarade i Lunds universitets bibliotek. Hans
handsekreterare K. V. Lilliecrona har skildrat hans
lif i "Biografiskt lexikon", d. 17 (1849), och i ett
särskildt utgifvet arbete med bilagor, innehållande
utdrag ur hans korrespondens (2 dlr, 1849–50).
2. Karl Florus T., friherre (efter en äldre broders
död 1887), son till den i släktöfversikten nämnde
Gustaf Filip Adam T., militär, kommunalman,
riksdagsman, f. 29 aug. 1820 på Frösåker,
d. 27 febr. 1896 i Hedemora, tjänade 1841–78 vid
Dalregementet, sedan 1869 som major, var led. af
Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
1862–66 och ordf. i Kopparbergs läns
hushållningssällskap och förvaltningsutskott
1873–76, led. af länets landsting 1877–79,
lekmanna-ombud för länet vid kyrkomötena 1873, 1883
och 1888 samt led. af Andra kammaren 1875–81 och
1885–A-riksdagen 1887.
3. Johan Ludvig Osvald T., den föregåendes kusin,
militär, f. 29 jan. 1826 på Uddarp, Kristianstads
län, d. 20 febr. 1889 i Stockholm, blef 1844
officer vid Norra skånska infanteriregementet, var
länge generalstabsofficer och blef 1875 chef för nyss
nämnda regemente. 1887 blef han generalmajor och
t. f. generalbefälhafvare i Första militärdistriktet
samt 1888 t. f. generalintendent. T. var en
framstående officer, om än häftig till lynnet.
Sedan 1877 var han led. af Krigsvet. akad.
4. Gustaf Axel T., broder till T. 2,
militär, f. 19 jan. 1831 på Frösåker, Västmanlands
län, d. 16 dec. 1912, tillhörde såsom officer, sedan
1850, Dal-, Upplands, Närkes och Värmlands
reglementen samt steg 1885 till chef
far Dalregementet. Han var generalmajor och
chef för Sjätte arméfördelningen 1894-99, hvarefter
han, förut adjutant hos hertigen af Dalarna och
kammarherre, blef hofmarskalk hos hertiginnan
af Dalarna. T. var en synnerligen dugande och
värderad truppofficer. Sedan 1898 var han led.
af Krigsvet. akad. - Hans son, Karl Osvald T., f.
2 nov. 1862 på Hacksta, Uppsala län, officer 1881,
flera år chef för artilleristaben, 1911 chef för
Vendes artilleriregemente, är sedan 1918 generalmajor
och t. f. chef för Fjärde arméfördelningen samt
öfverkommendant i Stockholm. Han blef 1918 led.
af Krigsvet. akad.
1. S. B.
3–4. C. O. N.
Toll, Emma Helfrid Charlotta, målarinna, f. 23
juli 1847 i Nyköping, d. 25 jan. 1917 i Stockholm,
studerade vid konstakademien i Stockholm 1864–70 och
vistades därefter i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
