Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tonlösa språkljud - Tonmålning - Tonnage - Tonnageafgift - Tonnageaftal - Tonnay-Charente - Tonneau - Tonneins - Tonnenstein - Tonnerre - Tono - Tonometer - Tonoplast - Tonpapper - Tonssaasen - Tonsiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tonlösa språkljud, Perspirerade språkljud (äfven
"andade" och, ehuru mindre lämpligt, "klanglösa
språkljud"), fonet., kallas sådana språkljud, som
bildas med i hela sin längd vidöppen röstspringa,
så att talströmmen (d. v. s. den vid utandning
med förstärkt tryck ur lungorna utdrifna luften)
passerar struphufvudet, utan att sätta röstbanden i
dallring. Sådana ljud äro t. ex. fr. p, t, k, f och
s samt "sje"-ljud, sv. f, s och p, t, k efter s (spå, stå, sko), samt s. k. tonlösa medior (se Mediæ),
t. ex. medeltyska b, d, g. Sv. p, t, k äro därjämte
i flertalet ställningar aspirerade (alltså egentligen
ph, th, kh). Till de tonlösa språkljuden höra äfven
t. ex. h, ty. ch, eng. th i think
o. d. I svenska folkmål finnas jämväl
tonlösa l, r, m, n och "äng", t. o. m. tonlösa
vokaler. Somliga språk (t. ex. tyskan och
slaviska språk) tåla ej tonande språkljud i
utljud, så snart motsvarande tonlösa tillhöra
språkets egentliga ljudsystem, t. ex. ty.
lop-lobes, rat-räder. Jfr Tonande språkljud.
Se vidare A. Noreen, "Vårt språk" I, 370.
Ad. N-n.
Tonmålning kallas den musik, som söker att medelst
tonernas språk skildra tillstånd eller tilldragelser
ur sinnevärlden. Om tonmålningars äldre och nyare
förekomst samt gränserna för deras berättigande
se Programmusik.
Tonnage [tånnāʃ], fr., ett fartygs dräktighet
i ton, eller dess tontal. Ordet betecknar äfven
kollektiv lastmöjlighet, t. ex. hela Sveriges tonage,
d. v. s. allt lastrum, som finnes i svenska fartyg.
Tonnageafgift [tånnāʃ-]. På grund af att den starka
fraktstegring, som mycket snart efter Världskrigets
början gjorde sig gällande, i hög grad fördyrade
import af brödsäd och andra lifsmedel, afgafs
till 1916 års riksdag en k. proposition med förslag
till s. k. tonnageafgift, som skulle komplettera
beskattningen af inkomst och krigskonjunkturvinst och
särskildt motiverades därmed, att sjöfartsnäringen ej
kunnat underkastas sådana prisreglerande åtgärder
som andra näringar (maximipris, exportförbud
o. d.). Afgiften skulle vara en objektskatt lagd på
tontalet efter vissa grunder och utgående efter en
graderad skala, olika för ång- eller motorfartyg
och segelfartyg. Förslaget, som mötts med vissa,
delvis stora betänkligheter af hörda myndigheter och
skarpt kritiserats i pressen, antogs af riksdagen
i något ändrad form med uttryckligt betonande
af dess karaktär af undantagslagstiftning, och
k. förordning om tonnageafgift utfärdades 17
juni 1916. Afgiften skulle vara inbetald senast
20 dec. s. å., och det genom densamma inflytande
beloppet skulle ställas till K. M:ts förfogande
ätt användas som bidrag till att bestrida de
genom de höga frakterna stegrade kostnaderna för
införsel till Sverige af vissa förnödenheter. Då den
sålunda af riksdagen 1916 godtagna tonnageafgiften
blott afsågs vara af rent tillfällig art, afgafs
ingen ny proposition om sådan afgift till 1917 års
riksdag. Genom enskild motion väcktes dock förslag om
tonnageafgift äfven vid denna riksdag, som också efter
gemensam votering antog detsamma. K. förordning
härom utkom 29 juni 1917 med i hufvudsak
samma bestämmelser som i 1916 års förordning.
Å. W:son M.
Tonnageaftal [tånnāʃ-] pläga de handelskonventioner
kallas, genom hvilka under Världskrigets sista
skede de allierade mot beviljande af inköpsrätt för
lifsmedel och andra förnödenhetsvaror åt de neutrale
tillförsäkrade sig dispositionsrätt öfver större eller
mindre del af deras handelsfartyg (tonnage) jämte
andra politiskt ekonomiska fördelar. Efter långvariga
förhandlingar afslöt äfven Sverige på hårda villkor
två dylika aftal, det s. k. modus-vivendi-aftalet
(mars 1918) och den företrädesvis som tonnageaftalet
betecknade öfverenskommelsen af 29 maj s. å. Jfr
Sverige, sp. 1248.
Tonnay-Charente [tånnä ʃarã’t], stad i franska
dep. Charente-inférieure, vid floden Charente, 6
km. ofvanför Rochefort. 2,540 inv. (1901; som kommun
4,696 inv.). Flodhamn.
Tonneau [tånå; fr., "tunna]. 1. Vinmått (isht för
bordeauxvin) = 4 barriques = 912 liter. – 2. Fransk
skeppsvikt (t. métrique, millier métrique) =
vikten af 1 kbm. vatten = 1,000 kg. (jfr Ton, 1
b). – 3. Ett litet obetäckt åkdon med tunnliknande
vagnskorg på två hjul och för en häst, mest användt
för körning med pony. – 4. Automobilkarosseri,
öppet, vanligen fyrsitsigt, kännetecknadt däraf,
att instigningen till de två bakre sittplatserna sker
från vagnens baksida genom en där anbragt vagnsdörr.
3–4. B. C-m.
Tonneins [tånä’], stad i franska dep. Lot-et-Garonne,
på högra stranden af Garonne, omkr. 10 km. nedanför
Lots utlopp i denna flod, vid järnvägslinjen
Bordeaux–Toulouse. 6,230 inv. (1911). Handel med vin,
säd, lin och hampa. (H. W-k.)
Tonnenstein [-stajn]. Se Bärnsten, sp. 854.
Tonnerre [tånnär], stad i franska dep. Yonne,
vid Yonnes biflod Armançon och Canal du
Bourgogne samt järnvägen Paris–Dijon. 4,385
inv. (1911). Vinodling. I staden märkas kyrkorna S:t
Pierre, från 1300-talet, med gotiskt torn, och Notre
Dame, från 1300–1500-talen, med renässansfasad.
(H. W-k.)
Tono [tånå], flod. Se Madre de Dios.
Tonometer [tå-; af grek. tonos, spänning, och
metron, mått], med., instrument för att mäta det
intraokulära trycket. Dylika äro konstruerade af olika
typer, men endast den af Schiötz (se d. o. 2) har
visat sig praktiskt användbar på det lefvande ögat. I
synnerhet vid glaukom (se d. o.) gör tonometern
största nyttan, i det den möjliggör att följa det
intraokulära tryckets växlingar.
G-d.
Tonoplast, bot. Se Vakuol.
Tonpapper, papper, som är färgadt i dämpade toner
af t. ex. gult, grått o. s. v. och används för
flerahanda slags ritningar (dekorativa, kostym-,
arkitekturritningar m. m.) samt för accidenstryck,
vid montering af fotografier m. m.
Tonsaasen [-åsen], skogssanatorium i Valdres,
Norge, 600 m. ö. h. Dess utveckling daterar sig
från 1882. Sanatoriet ligger vid Valdresbanan nära
stationen af samma namn, i en liten tvärdal mellan
Etnas och Begnas dalar. Mycket besökt af pensionärer
och resande.
K. G. G.
Tonsiller (lat. tonsillæ), anat., mandlar,
örmandlar, "halskörtlar". Se Mandel 2. –
Tonsillerna förete i sitt inre håligheter, som
utmynna på den fria slemhinnan. I dessa håligheter
bildas stundom greniga kalkkonkrement (tonsillar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
