Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toorop, Jan - Toowoomba - Topas - Topassi - Toapzolit - Topcider - Topdal - Tope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Toowoomba-Tope
350
en svår sjukdom till katolicismen, och hans
konstnärskap tog då en ny och sällsam riktning. Han
söker uttryck för "en mystisk, upphetsad och dunkel
neobuddism", "hans gamla javanska minnen blanda sig
med uttrycksfulla naturafvikelser eller dekorativa
påfund ä la Ensor, Khnopff, Odillon Redon och Carlos
Schwabe". Hans idéer kunna vara minst sagdt högst
oklara, och de ha ej blifvit mera förståeliga genom
de kuriösa förklaringar, som han låtit åtfölja
de konstverk han utställt. Hans teckningar kunna
visa största känslighet för linjens skönhet; många
af hans figurer äro djupt själfulla med gripande
uttryck af lidande och sorg. Man har prisat hans
sinne för "signifikativ gest och blick". Hans
målningar ha åtminstone tidtals varit grella och
brokiga i färgen, linjerna svälla ut ornamentalt
och arabeskaktigt i slingor och snirklar, utan att
bilderna likväl nå dekorativ kraft och verkan, l den
europeiska konsten är han en exotisk och i högsta grad
originell företeelse, excentrisk, i form-gifningen
på samma gång ultramodern och arkaise-rande. Bland
hans fantasier i fär£ äro att nämna Sfinxen, De tre
gemålerna, Lidandets trädgård, Det nya släktet (alla
från 1800-talets sista tid). I börsen i Amsterdam
finnas tre allegoriska målningar på fajans, Forntid,
Nutid och Framtid, andra af hans arbeten påträffas
i Mesdags museum i Haag. Han har äfven målat
porträtt och utfört litografier, raderingar och
konstindustriella alster i .ädla metaller. Monografi
af P. Helleu och R. de Montes-quiou (1904).
G-g N.
Toowoomba [tö<wö’mbä], Tuwumba, stad i grefsk. Aubigny
i sydöstra delen af brittiskaustraliska
staten Queensland, vid järnvägen från Brisbane
väster ut in i landet. T. är tillika den norra
ändpunkten för en sammanbindningsbana till Nya
Syd-Wales’ järnvägsnät. 24,200 inv. (1911).
H.W-k.
Topas (af lat. topazius, hvarmed dock under antiken
förstods ett annat mineral, näml. krysolit), miner.,
ett sedan gamla tider kändt mineral, hufvudsakligen
bekant för sin användning som ädelsten. Topasen
kristalliserar i rombiska systemet, ofta i
ytrikå kristaller. Den har utpräglad klyf-barhet,
parallell med basplanet, hvarigenom den skiljes
från kvarts, som de vattenklara varieteterna i
öfrigt likna. .Hårdheten är 8. Stundom är topa-sen
färglös, men oftast färgad i vingula, marinblå,
violetta eller gulröda färger. Vid glödgning af
gula topaser anta dessa ofta vackert rosenröd
färg, hvilken dock, liksom de naturliga färgerna,
långsamt blekes af dagsljuset. Glasglänsande; de ädla
varieteterna genomskinliga. Den ogenomskinliga,
oädla t o p a s e n kallas p y r o f y s a l
i t (se d. o.), om den förekommer i grå, derba
massor, eller pyknit (se d. o.), om den uppträder
i parallellstråliga, halmgula aggregat. Topasen är
ett fluorhaltigt aluminiumsilikat af formeln A12
Si 04 F12. Den s. k. orientaliska topasen är en
gul genomskinlig korund (se d. o.). Topasen är ett
typiskt pneumatolytiskt mineral och förekommer därför
i sällskap med sura eruptivbergarter, såsom graniter
och kvartsporfyrer, ofta tillsammans med tennmalm,
t. ex. vid Schneckenstein i Sachsen (af vingul färg),
Mourne mountains på Irland; vidare i Ural vid Mursinka
i stora marinblå kristaller, vid Miask på Ilmenberget
och i trakten af Nertjinsk i Sibi-
rien. De gula och bruna brasilianska topaser n a från
Yilla-Rica antaga vid upphettning röd färg. Stora,
vattenklara topaser komma från prov. Mino i Japan. I
Nevada och Mexico förekomma topaser i hålrummen
af en kvartstrakyt. På sekundära fyndorter träffas
topas flerstädes i flod-grus, t. ex. på Ceylon och
i Rio Belmonte i Brasilien. Genom pneumatolytiska
processer kunna graniter och kvartsporfyrer
vid kontaktzonen undergå en förvandling, så
att lerjordsilikaten, synnerligast fältspaten,
öfvergå i topas, som då är helt tät, erinrande om
jaspis; därigenom uppstår en kvarts-topasfels,
t. ex. vid Mount Bischoff i Tasma-nien.
Hj. Sj.
Topassi, blandfolk. Se Indien, sp. 508.
Topazolit, miner., benämnes en gul, genomskinlig
varietet af kalkjärngranat (sa Granat), som
förekommer vid Zermatt och på Mussa-Alp i Tyrolen.
Hj. Sj.
Topcider [tårptjider], T o p t j i d e r. Se B
e 1-grad.
Topdal, Topdalselven, Topdalsfjor-den. Se Tovdal.
Tope 1. T öp a (sanskr. stupa, eg. "kulle", "torn"),
namn på ett slags graf byggnader (se fig.), som
förekomma inom det buddistiska religionsområ-
Tope vid Sanchi, Central-Indien. (Jfr pl.
IV till art. Indien.)
det, företrädesvis Indien, och som äro uppförda dels
öfver Buddhas kvarlefvor, dels öfver heliga män eller
andra berömda personligheter. De ha i sin enklaste
form gestalten af en direkt från marken sig höjande,
ofta ganska hög kulle eller kupol; stundom äro de
försedda med en terrassformig underbyggnad, som
därjämte kan vara omgifven af en räcka fristående
kolonner. Tvifvelsutan har man i dessa liksom
i många besläktade äldre graf-byggnader att se
en förädling af den runda, af jord uppkastade
graf kullen, "ättehögen", med eller utan en af
resta stenar bildad s. k. "fotkedja". En helig
port framför en tope är tor an. Dennas typiska
form visar tre af pelare burna sten-balkar, ofta
med utsirning i relief och fristående skulptur,
framställande djur- och människofigurer (se den i
underskriften nämnda planschen). Dylika byggnadsverk
från århundradena närmast f. Kr. finnas i ett stort
antal i Central-Indien, i Kina och på Ceylon. Jfr
Byggnadskonsten, sp. 711, och Indien, sp. 514, samt
M a n i-kiala. Se Cunningham, "The Bhilsa topes"
(1854), och Fergusson, "History of Indian and eastern
architecture" (1876). Upk. (C. G-m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
