- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
415-416

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornister - Tornius, Valerian - Tornkorpraler - Tornkrona - Tornkvarn - Tornlavettage - Torn- och svärdsorden - Tornquist, Karl Gustaf - Tornquist, Alexander - Tornspira - Tornsvalesläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

415

Tornlus–Tornsvalesläktet

416

af vattentätt tyg och med rem, så att den kan bäras
öfver axeln, ingår i den svenska och i de flesta
andra arméers infanteriutrustning och är afsedd för
medförande af dagens proviant (se färgpl. I till
art. Uniform). I Tyskland används tornister äfven som
benämning för ränseln. - Ur fodertornister fodras
hästen med hafre, då detta icke kan ske vid krubba
i stallet. Tornistern (se fig. 1) hänges omkring
hufvudet på hästen;

Fig. l o. 2. Fodertornistrar.

för att fodret ej skall göras oaptitligt genom
hästens andning på detsamma, kan man förse tornistern
med ventilationsanordning enligt fig. 2. Så snart
hästen ätit upp fodret, skall tornistern aftagas.
C. O. N. B. C-m.

Tornius, V a l e r i a n, tysk författare, f. 1883
i Rybinsk, har författat ett antal historiska,
kulturhistoriska och vittra skrifter, som vunnit
erkännande för stil och kunskaper: Wir balten (1906),
Salons (2 bd, 1913; "Salonger", 1917), Die bal-tische
provinzen (1915; 2:a uppl. 1916), Klassische kavaliere
(1916) m. m. R-n B.

Tornkorpraler, krigsv. Se K o r p r a l, sp. 1065.

Tornkrona? en stundom använd benämning på mur kronan
(se d. o.), då dennas tinnkrönta murafdelningar likna
fästningstorn. L. W:sonM.

Tornkvarn. Se Kvarn, sp. 369.

Tornlavettage [-ta j], artill Se La vet t a ge,
sp. 1429.

Torn- och svärdsorden (Torre e espada), portugisisk
orden. Se Ordnar, sp. 835.

Tornquist, Karl Gustaf, sjömilitär, krigshistorisk
författare, f. 1757 i Karlskrona, d. där 1808, antogs
1768 till elev vid sjökadettskolan och utnämndes 1779
till fänrik vid amiralitetet. 1780 -83 var T. anställd
i fransk örlogstjänst som "enseigne de vaisseau". Han
deltog därunder ombord på linjeskeppet "Le vaillant"
i grefve de Grasses sjötåg till Västindien och
Nord-Amerikas farvatten 1781. Han skötte sig
så väl, att han för en tid fick befäl öfver en
örlogsskonert. I slutet af okt. s. å. kommenderades
han på linjeskeppet "Northumberland", när flottan
återgick till Västindien. Sedermera var han med
i de stora sjöaktionerna 1782 i Västindien samt
i de strider, som franska flottan under markis de
Vaudreuils befäl s. å. utkämpade utanför Nya Englands
kuster. Jämte Vaudreuils eskader återkom T. 1783
till Brest samt utmärktes med orden Pour le mérite
militaire och en gratifikation på 1,200 livrés. Efter
återkomsten till fäderneslandet, sommaren 1783,

befordrades T. till löjtnant vid amiralitetet. En
tid därefter kallades han till medlem af
örlogs-mannasällskapet, till hvilket han inlämnade
sitt första krigshistoriska verk: Grefve de
Grasses sjö-batailler och krigsoperationer ne uti
West-Indien, ifrån början af år 1781 til krigets slut;
med dertil hörande historiske anmärkningar (1787),
ett värderikt, äfven af engelska militärförfattare
anlitadt arbete. T. beslöt därefter att skrifva
svenska flottans historia. Frukten af T:s forskningar
blef det för äldre svensk sjökrigshistoria banbrytande
arbetet Utkast till swenska flottans sjötåg (2 dlr,
1788), åtföljdt af en förklaring öfver i arbetet
använda sjötermer. Under 1788 års krig deltog
T. i slaget vid Högland (17 juli), befordrades kort
därefter till kapten och råkade senare på året i rysk
fångenskap, då linjeskeppet "Gustaf Adolf", på hvilket
han var kommenderad, under kryssning i Finska viken
i sikte af fienden stötte på ett då okändt grund,
blef taget och uppbrändt. Efter fredsslutet (1790)
blef han fri och vardt s. å. adjutant vid kadettskolan
först i Karlskrona, sedan på Karlberg samt utnämndes
1793 till major. Han återvände 1797 till Karlskrona,
där han höll föreläsningar i sjötaktik för de yngre
officerarna. Som öfverstelöjtnant, sedan 1799, förde
T. befäl på fregatten "Thetis" under en expedition
till Medelhafvet 1800-03 för att konvojera svenska
handelsfartyg och göra upp tvisterna emellan Sverige
och barbareskstaterna. Då bejen af Tripolis därvid
framställde alltför öfverdrifna fordringar, blockerade
T. hans hufvudstad. Under 1808 års krig kommenderade
T. linjeskeppet "Dristigheten". Då han på hösten
återkommit till Karlskrona, afled han i fältfebern.
* A.H-ld.*

Tornquist, Alexander, tysk geolog, f. 1868 i
Hamburg, professor i geologi och pale-ontologi 1900
i Strassburg och 1907 i Königsberg, har utgett
flera afh. öfver Medelhafsländer-nas geologi.
E- E-

Tornspira. Se Torn.

Tornsvalesläktet, Cypselus, zool., tillhör
fam. Cypselidce och ordn. Coraciiformes inom
fåglarnas klass. Släktet skiljer sig från andra
fåglar därigenom, att den tredje och den fjärde
tån ha endast tre leder hvardera. Alla tårna äro
sinsemellan fria och framåtriktade. Mellanfoten är
kort och fjäderbeklädd. Näbben är mycket kort, baktill
mycket bred och klufven ända under ögonen. Vingarna
äro mycket långa och spetsiga, stjärten klufven. I
flyktens snabbhet och uthållighet öfverträffa
tornsvalorna flertalet andra fåglar. På marken
sätta de sig aldrig, emedan de till följd af sina
korta fötter och långa vingar skulle ha svårt att
åter flyga upp därifrån, utan de hvila merendels
i sina bon. Dessa bygga de af strån, riskvistar,
ull o. s. v. (hvilket material sammanklibbas genom
de starkt utvecklade spottkörtlarnas sekret) i höga
murar, torn, klippor eller ihåliga träd. De lefva
af insekter. I Sverige finnes endast en art, ända
inom polcirkeln, den vanliga tornsvalan, C. apus
(se Seglarna med fig.). I det inre Afrikas urskogar
lefver en annan art, dvärgseglaren, C. parvus,
som är betydligt mindre än torn-svalan samt askgrå,
med brunaktiga vingar och stjärt. Äggen och de späda
ungarna lära fäst-klibbas i boet för att icke bli
utkastade, då palm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free