Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torped - Torpedafdelning - Torpedammunitionsdurk - Torpedbana - Torpedbatteri - Torpedbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Torpedaf delning-Torpedbåt
432
bana sjunker. Under öfningsskjutning är det däremot så
anordnadt, att torpeden vid slutet af banan flyter
upp och kan upptagas samt därefter klargöras för
nytt skott. Med torpedbana förstås torpedens väg
genom vattnet; denna betecknas af de till vattenytan
uppkommande luftbubblorna från torpodens maskin.
Som defensiva skyddsmedel mot torpeden tjäna
kraftigt byggnadssätt hos fartygen, dubbla bottnar,
utveckladt cellsystem och torpednät (se Buiiivants
nät). Torpednätet åter har ledt till, att torpeden
förses med s. k. nätsax, en på stridskonens främsta
del apterad apparat, afsedd att skära eller spränga
hål i torp&dnätet, så att torpeden kan passera genom
detsamma och nå fartygssidan.
Torpeden har under årens lopp haft olika
benämningar. I början kallades den efter sin form
fisktorped; i Sverige ha förekommit benämningarna
mina och själf gående mina, till skillnad från
stångmina (sedermera kallad stångtorped), hvilken
utgjordes af en laddning fäst till en för-om ett
fartyg utskjutande stång och afsedd att föras intill
ett fientligt fartygs botten samt därpå bringas
att detonera. Stångtorpeden är numera icke längre
i bruk. Innan torpeden nått sin nuv. fulländning,
sökto man äfven på andra sätt nå samma mål, nämligen
att föra en större laddning mot ett fientligt
fartyg. Bland dessa konstruktioner må nämnas bogser-
1. släpminan, äfven kallad Harveys mina, som var
afsedd att af ett fartyg bogseras mot ett annat
och därpå sprängas vid stöten. Försök ha gjorts att
på elektrisk väg styra torpeder mot målet, men ha
icke ledt till några praktiska resultat. Detta har
mycket berott på svårigheterna att på långa afstånd
följa och bedöma läget af torpeden, som då måste
vara försedd med öfver vattenytan synbara apparater,
en omständighet, som i hög grad invecklar saken och
röjer torpeden. Om flygande torped 1. lufttorped
se sistnämnda ord. Jfr Mina 2, sp. 561-562.
G.E-d.
Torpedafdelning. Se Marinförvaltningen.
Torpedammunitionsdurk, skpsb. Se Durk 2.
Torpedbana, sjöv. Se Torped.
Torpedbatteri, befästningsk., en för försvar
af inlopp medelst torpeder och för skydd af
mineringar, hamnar och redder utförd och direkt
be-skjutning undandragen anläggning vid det fasta
kustförsvaret. Torpedbatterierna äro antingen rörliga
eller fasta. Ett rörligt torpedbatteri anordnas i
af pansarplåt byggda stora pon-toner, som förses med
alla för torpedskjutning be-höfliga anordningar. Ett
fast torpedbatteri inspränges i berg eller inlägges i
därför uppförda pansrade betongkasematter och anordnas
antingen som öfvervattens- eller, och vanligast,
som undervattensbatteri. Torpedbatteriet består af en
undre våning för torpedtuberna, maskineri, bostadsrum
och förrådslokaler m. m., och en öfre för observation,
riktning och affyrning m. m. Torpedtuberna göras
helst rörliga och med så stor sidoriktningsmöjlighet
eller, om de äro fasta, så divergerande, att verkan
af ett skott kan iakttagas, innan det nästa behöfver
af skjutas. Ett torpedbatteri bör vara skyddadt
mot öfvemimp-
ling och måste kunna försvaras från närliggande verk.
L. \V:son M.
Torpedbåt (eng. torpedoboat, fr. torpilleur,
ty. torpedoboot), ett litet, lätt byggdt, mycket
snabbgående örlogsfartyg, hvars hufvudsakliga vapen är
själfgående torpeder, men som tillika är bestyckadt
med lätt, snabbskjutande artilleri. Torpedbåtens
förnämsta uppgift är att med torped anfalla fiendens
större fartyg; dessutom används den med fördel
som undervattenbåtsjagare och för minutläggning;
inomskärs eller i hafsbandet lämpar den sig äfven
för bevaknings- och rekognosceringstjänst.
Som en föregångare till torpedbåten uppträdde
redan under nordamerikanska inbördeskriget 1861 -65
stångtorpedbåten, en med l eller 2 stångtorpeder
bestyckad ångslup. Stångtorpedbåtar (i Sverige före
1895 kallade s t å n g m i n-båtar), infördes i ganska
stor utsträckning inom alla örlogsmariner. Sverige
fick 1875 sin första stångtorpedbåt, en liten
enpropellrad båt om 5,s tons deplacement, byggd
af firman Thornycroft i England; 1877-80 byggdes
på flottans varf i Stockholm 6 något större,
2-propellrade stångtorpedbåtar med ungefär
följande dimensioner: längd 17 m., bredd 3,3 m.,
djupg. l,s m., depl. 22 tons; deras fart var 10 knop,
besättningsstyrkan 6 man. Dessutom apterades i Sverige
till stångtorpedbåtar de större örlogsfartygens
ångslu-par, och anordningar vidtogos att för samma
ändamål i krigstid aptera ett betydligt antal privata
ångslupar. Detta nya vapen var mycket billigt och
lätt att anskaffa. Dess verkan öfverskattades till
en början i hög grad; först längre fram beaktades
till fullo dess ringa effektivitet, bestående i,
att båtarna gjorde otillräcklig fart och icke voro
sjödugliga, hvarigenom deras användning inskränktes
till skärgården. Men äfven där var det svårt att
bringa stångtorpeden intill ett fientligt fartygs
botten, något som ovillkorligen erfordrades för
anfallets lyckliga utgång. Äfven var verkan af
den lilla laddningens (9 ä 10 kg. bomullskrut)
sprängning skäligen ringa. Sedan på de större
fartygen lätt snabbskjutande artilleri samt starkare
bottenkonstruktion införts, miste stångtorpeden sitt
stridsvärde och affördes undan för undan i de olika
marinerna. I Sverige egde detta rum 1899.
För att föra stångtorpedens efterträdare, den
själfgående torpeden, erfordras i allmänhet fartyg,
särskildt byggda för detta ändamål. Dessa torpedbåtar
(i Sverige före 1895 kallade m i n-båtar) voro till
en början ganska små (längd 25 ä 30 m., deplacement
20 ä 40 ton, fart 16 ä 19 knop) för att vid anfall
lättare undgå upptäckt; torpederna utskötos från
korgtuber eller fasta stäftuber, sedermera tillkommo
rörliga däcks-tuber.
För att öka torpedbåtarnas torpedbestyckning, fart
och sjöduglighet samt aktionsradie växte efter hand
båtarnas storlek, hvilket föranledde indelning i
klasser ungefär i öfverensstämmelse med följande:
sjögående torpedbåtar ......... depl. >»
130 ton,
l:a kl. > »
70-130 »
2:a kl. > »
40-70 »
3:e kl. » »
< 40 »
Antalet torpedtuber uppsår å de största torpedbåtarna
till 4 å 5, hvarjämte numera genomgående användas
torpeder af betydligt större tyngd, kali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
