Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trafsport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54?
Trafsport
548
vade i kapp på eftermiddagen. Det dröjde dock länge,
innan dessa täflingar skedde med fordon. Härmed
började man först, sedan skotten Mac Adam
(se d. o.) i slutet af 1700-talet uppfunnit den
s. k. makadamiseringen, hvarigenom vägarna blefvo
försatta i sådant tillstånd, att landtmännen vid sina
marknadsresor mera allmänt kunde begagna sig af åkdon
i st. f. att tillryggalägga vägen ridande. Emellertid
råkade Englands trafsport i händerna på hästskojare,
hvarför den ej ansågs som passande tidsfördrif för
gentlemän, och ännu i dag står England i afseende
på trafsport ej så högt som i många andra grenar af
sport. Eyssland kommer i fråga om trafsport näst efter
Amerika. Peter den store egnade hästafveln mycken
omsorg, och på hans tid började traftäflingarna
komma i gång. Först genom grefve A. Orlov erhöll
dock Ryssland sin berömda trafvarras, i slutet af
1700-talet. Med trafklubben i Moskva, bildad 1834,
ingöts nytt lif i trafsporten, och dess yngre
kollega i Petersburg, som 1911 kunde fira sin
50-åriga tillvaro, har ytterligare bidragit att
höja traf sporten, hvilken f. ö. åtnjutit rikliga
understöd af staten för täflingar i rikets olika
delar. Frankrike har haft stora traf täflingar sedan
1836, då sådana anordnades vid Cherbourg, men först
efter 1870-71 års krig fick trafsporten sitt numera
betydande inflytande på landets hästafvel. Tyskland
och Österrike ha äfven på senare tid gått framåt
på traf sportens område; traftäflingsbanorna vid
Berlin och Wien ega stor popularitet. De nordiska
ländernas trafsport har gamla anor särskildt som
vintersport, och lättheten att på våra otaliga sjöar
vintertiden erhålla jämna trafvarbanor har sedan
lång tid tillbaka gjort traftäflingarna på isbana
till en nationell sak i norden. I Finland och Norge,
där trafsporten fått tidigare rationell omvårdnad,
står den också högre än i Sverige och Danmark,
om än den i det senare landet numera gått framåt
högst väsentligt i sportligt afseende. Trafsporten
i Finland togs redan för länge sedan om hand af
finska staten. Vid hvarje täfling representerades
staten af ett kronoombud, och de af staten 1885
fastställda stadgarna för traf täflingar föreskrefvo,
att mot ganska betydande summor i statsanslag skulle
täflingar för hingstar årligen hållas i hvarje
residensstad. Man insåg således här betydelsen för
landet att ega en kraftig och pröfvad häststam, för
att icke tala om de stora ekonomiska fördelar, som
kunna vinnas genom en uppdrifven hästhandel. Norge
har numera en mängd traf sällskap, hvaribland
Kristiania travklubb jämte Det norske travselskab
(stiftadt 1879) torde intaga främsta platsen; båda äro
utgångna ur det 1875 bildade Selskabet for kapkjörning
i trav. Dessa föreningar anordna traftäflingar dels
på Frognerkilens is vintertiden, dels på sommarbanan
vid Etterstad invid Kristiania. Danmarks trafsport
ledes sedan 1891 af Det danske travselskab, som
efterträdde Selskabet til travsportens fremme. 1912
införde sällskapet nya grundregler för trafloppen,
i det att rekordsystemet af skaffades och i stället
antogos bestämmelser, hvarigenom som norm för de
olika klasserna sattes hästarnas ålder och värdet af
vunna pris. På Charlottenlunds traf bana, som eges
af sällskapet, har under de senaste tjugufem åren
utbetalts omkr. 5 mill. kr. i pris. 1912
utgafs bd I af "Dansk traver-stambog", ett verk af
stor betydelse för nordens trafvarafvel.
I Sverige har Brunnsvikens is vid Stockholm
sedan lång tid tillbaka varit skådeplatsen
för traftäflingar, men dessa mer eller mindre
improviserade täflingar, som under midten af
1800-talet voro ganska populära i hufvudstaden,
fingo ej någon synnerlig betydelse för trafsporten och
hästafveln i landet. Emellertid började på 1880-talet
trafsäll-skap bildas, särskildt i mellersta och
norra delarna af landet, och härmed gafs ett nytt
uppsving åt den svenska trafsporten. Värmlands
traf sällskap, som stiftades 1882, har hedern
af att vara det första. 1884 stiftades Allmänna
svenska trafklubben i Stockholm, och så kommo i
rask följd Jämtlands trafkörn ingssällskap, Lindes
traf klubb, Örebro och Västmanlands trafklubb,
Södra Dalarnas trafklubb., Södra Gästriklands
trafklubb, Medelpads trafklubb, Gäfle, Bollnäs
m. fl. trafklubbar. Hufvudorganisa-tionen
för landets trafsport är sedan 1901 Svenska
trafsällskapet (se d. o.). Dess Allmänna styrelse,
som utom Stockholmsstyrelsens 7 medlemmar räknar en
representant för hvarje officiellt traf sällskap
i landsorten, bestämmer i sista hand om landets
trafsport. Sällskapet åtnjuter sedan 1906 statsanslag
och fr. o. m. 1919 5,000 kr. till afvelspris för
nordsvenska hästar. Särskildt för denna häststam, som
har arf da anlag för traf-rörelsen, är trafsporten ett
nödvändigt medel för att bibehålla den rörlighet och
den energi, som utgöra rasens särskilda värde. Man
sträfvar f. n. att få många deltagare i täflingarna
hellre än några få med utomordentlig snabbhet, och
för detta ändamål ingå numera vid alla officiella
täflingar särskilda lopp för olika åldersklasser samt
afvelslopp för af staten premierade hästar. För att
genom trafsporten främja uppfödningen af ej blott
snabba och uthålliga, utan äfven i alla hänseenden
kraftiga arbetshästar har Svenska trafsällskapet
sedan ett par år i ofvannämnda lopp infört en
utjämning efter tyngd, så att hästarna vägas, och
de, som äro tyngre än medeltalet, ställas framför,
de lättare bakom starten ett visst meter-tal för
hvarje kilograms skillnad i vikt. Under senare
år har i Sverige hållits ända till ett femtiotal
traftäflingar med inemot 300 lopp och 900 å 1,000
anmälda hästar. Af dessa ha omkr. 25 proc. utgjorts
af unghästar och premierade afvels-djur. Trafsporten
är sålunda i framåtskridande äfven i vårt land, om än
man på grund af totalisa-torf örbud (se T o t a l i
s a t o r) och härigenom orsakad brist på medel till
pris icke kan våga hoppas på något större uppsving
under den närmaste tiden för trafsporten och därmed
landthäst-afveln. Till traf sportens rationella
bedrif vande erfordras bl. a. äfven lämpliga
banförhållanden, och våra grannar ha numera liksom
öfverallt annorstädes ordentliga trafvarbanor på land,
medan den svenska trafsporten ännu är hufvudsakligen
hänvisad till primitiva isbanor. Det 1907 bildade
A.-b. Skånes galopp- och trafbana anlade visserligen
s. å. en kapplöpningsbana på den härför inköpta
egendomen Jägersro vid Malmö, och där anordnades äfven
några år traftäflingar efter kontinentalt mönster af
Skånska fältridtklubben. Men på grund af bristande
medel till pris måste dessa täflingar slutligen tills
vidare inställas, då Fältridt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
