Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Treitschke, Heinrich Gotthard von - Treja - Trekantsmusslan - Trekapitelstriden - Trekarl - Trekejsarförbundet - Trekejsarslaget - Treklang - Trekonungaförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Treja-Trekonungaförbundet
656
utbrottet af kriget 1866 afsade han sig dock denna
syssla, till följd af det då mellan Preussen och
Baden rådande spända förhållandet, och flyttade
till Berlin, där han till 1889 hade ledningen af den
bekanta tidskriften "Preussische jahrbiicher", hvars
ifrigaste, medarbetare han alltifrån 1858 varit. Efter
krigets slut kallades han till professor i Kiel,
blef 1867 L. Häussers efterträdare i Heidelberg och
utnämndes 1874 till professor i historia i Berlin,
där han blef den akademiska ungdomens mest firade
lärare. Efter Kankes död (1886) hedrades T. med titeln
af preussisk rikshisto-riograf, och 1895 efterträdde
han von Sybel i Berlins vet. akad. och som redaktör
af "Historische zeitschrift". Bland hans skrifter
må nämnas Die gesellschaftswissenschaft (1859),
Historische und politische aufsätze (2 dlr, 1865-70;
6:e uppl. i 3 bd, 1903), Der sozialismus und seine
gönner (1875), Der sozialismus und der meuchelmord
(1878) samt hans hufvudarbete: Deutsche ge-schichte
im 19. jahrhundert (1879-94; 5 bd, omfattande tiden
till 1848; flera uppl.; bd l i 7:e uppl. 1904, bd 5 i
4:e uppl. 1899), som i många hänseenden hör till den
tyska historiska litteraturens bästa alster under
de senaste årtiondena och verkar ej mindre genom
sina lifliga och plastiska skildringar än genom varm
fosterlandskärlek. Tyvärr minskas arbetets värde i
högsta måtto genom en ytterst beklaglig ensidighet
och partiskhet, som hufvudsakligen ha sin grund
i T:s politiska ställning och hans antiliberala
sträfvanden. Ehuru född i Sachsen, var T. redan
under sina ungdomsår ifrig motståndare till den
parti-kularistiska riktning, som då var rådande
i de tyska småstaterna, och i synnerhet efter
slutet af kriget mellan Preussen och Österrike
uppträdde han i tal och skrift (jfr Zehn jahre
deutscher kampfe 1865-74; 3:e uppl. 1897) med stor
framgång som förkämpe för den tyska riksidén. 1871
-88 led. af tyska riksdagen, slöt han sig till den
nationalliberala fraktionen och uppträdde som detta
partis talare vid många och viktiga möten. Men den
1878 uppkomna antisemitiska rörelsen, som i honom
fann en ifrig beundrare och försvarare, gaf anledning
till hans utträde ur det liberala partiet och närmade
honom till yttersta högern. Från den tiden gaf han
i sina skrifter sin antipati mot liberalismen och
judarna ett så häftigt och stundom så oberättigadt
uttryck, att hans ord ofta framkallade en lika häftig
opposition (jfr P. Nerrlich, "Herr v. Treitschke und
das junge Deutschland", 1890). En liten uppsats i
"Preussische jahrbiicher" (Zwei kaiser, 1888), hvari
han skarpt kritiserade den liberalt sinnade kejsar
Fredrik III:s regering, föranlät honom att nedlägga
sin syssla som denna tidskrifts redaktör. T. var typen
för den s. k. preussiska chauvinismen samt var den,
som först öfverflyttade politiken till kate-
dern och sålunda, visserligen oafsiktligt,
framkallade den bedröfliga söndring inom den
akademiska ungdomen, som en tid förgiftade det tyska
universitetslifvet. Efter T:s död utgåfvos Deutsche
kampfe. Neue jolge (1896), riksdagstal 1871-84
(s. å.), hans f öreläsningar (Politik, 2 bd, 1897-98;
2:a uppl. 1899-1900), Ausgewählte schriften (2 bd,
1897) och Briefe (2 bd, utg. af M. Corni-celius,
1912-13). F. Arnheim.*
Treja (Treia, Treya), stad och kommun i
prov. Macerata i mellersta Italien, 12 km. v. om
staden Macerata. Själfva staden har endast omkr. 2,000
inv., men hela kommunen 9,775 inv. (1911). Biskopssäte
med katedral. H. W-k.
Trekantsmusslan, zool. Se D o n a x.
Trekapitelstriden, kyrkohist., en episod i de
monofysitiska stridigheterna. Kejsar Justinianus I lät
intala sig, att förnämsta hindret för monofysi-terna
att erkänna kyrkomötets i Chalkedon (det 4:e
ekumeniska, 451) beslut var att i detta beslut biskop
Teodor af Mopsuestia med loford omnämndes och biskop
Theodoretos’ af Kyrrhos skrift mot Cyrillus samt
biskop Ibas’ af Edessa bref till persiske biskopen
Mares godkändes som renläriga, oaktadt dessa tre
kyrkolärare stodo nestorianismen mycket nära. För att
återvinna monofysiterna för kyrkan utfärdade kejsaren
därför ett edikt (544), hvari Teodor fördömdes och de
nämnda skrifterna af Theodoretos och Ibas förklarades
för kätterska. Detta edikt, som kringsändes öfverallt
för att af biskoparna undertecknas, rönte i synnerhet
inom västerländska kyrkan mycket motstånd, emedan där
genom ett kejserligt maktspråk ett ekumeniskt mötes
auktoritet rubbades och tre längesedan döda, högt
ansedda kyrkolärare fördömdes. Kejsaren lyckades få
ediktet bekräftadt af kyrkomötet i Konstantinopel 553
(det 5:e ekumeniska). Men hans afsikt att återföra
monofysiterna till kyrkan förfelades, och denna strid
om de tre tvistepunkterna (lat. de tribus capitulis)
föranledde i västerländska kyrkan - särskildt i
norra Italien - en schism, som räckte i 70 år.
A. F. A.*
Trekarl, oriktig form för "träkarl" (se d. o.).
Trekejsarförbundet (ty. Dreikaiserbund) plägar man
kalla den samförståndspolitik mellan Tyskland,
Österrike och Kyssland, som inleddes vid dessa
tre staters monarkers sammanträffande i Berlin
i sept. 1872 och fullföljdes i samband med nya
monarkmöten under några därefter följande år (jfr
Tyskland. Historia).
Trekejsarslaget. Se A u s t e r l i t z.
Treklang, mus., ett ackord, uppbyggdt af två terser
(grundton, ters och kvint). Är den undre tersen stor
och den öfre liten, uppstår den stora treklangen,
d u r -1 r e k l a n g e n (c e g); är den öfre
tersen stor och den undre liten, uppstår den lilla
treklangen, moll-treklangen (c ess g). Två stora
terser bilda öfversti-gande (c e giss), två små
terser förminskad treklang (c ess gess). Treklangens
ömvändningar kallas sext-ackord och kvartsext-ackord
(se Ömvändning 2). A. L.
Trekonungaförbundet, en 1849 ingången sammanslutning
inom Tyska förbundet mellan Preussen, Hannover och
Sachsen, åsyftande Tyska förbundets reformering under
preussisk ledning. Se T y s k-land. Historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
