Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tridentiska mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den romersk-katolska kyrkan fattade sina ännu
gällande beslut rörande kyrkans lära, kult
och författning. De tre s. k. reformatoriska
kyrkomötena i slutet af medeltiden hade ej uppfyllt
fordringarna eller nedtystat ropet på kyrkans
reformation till hufvud och lemmar. Både furstar
och folk fordrade allt högljuddare utlysandet af ett
allmänt kyrkomöte, på hvilket de nödiga reformerna
kunde komma till stånd. Påfven, som, af fruktan
för reformer i allmänhet och för reformatoriska
kyrkomöten i synnerhet, länge sökt genom hvarjehanda
undanflykter komma ifrån saken, måste omsider genom
Luthers uppträdande samt genom de protestantiska
riksständernas appellation vid riksdagen i Speier
1529 till ett allmänt fritt konsilium ge vika för de
katolske furstarnas önskningar. Två år efter sitt
uppstigande på Petrus’ stol utlyste Paul III ett
allmänt kyrkomöte till Mantua, 1537. Men på ett möte
i Schmalkalden s. å. protesterade lutheranerna mot
mötets förläggande till en italiensk stad och yrkade
på ett mera neutralt område. Kejsar Karl V:s tredje
krig mot Frankrikes konung, Frans I, blef därjämte
ett för påfven välkommet hinder. Mötet i Mantua blef
alltså icke af. Efter krigets slut utlyste Paul III
ett nytt möte, till Trident 1542, därtill nödgad
af kejsaren, som vid riksdagsafskedet i Regensburg
1541 lofvat protestanterna att söka förmå påfven
att sammankalla ett allmänt kyrkomöte. Men 1542
utbröt det fjärde kriget mellan Karl V och Frans
I. Mötet måste uppskjutas till det nya krigets slut
och sammankallades först 1545. Intresset för mötet
var emellertid mycket svalt från såväl katolsk som
protestantisk sida. Trident, hufvudstaden i Tyrolen,
kunde betraktas nära nog som en italiensk stad
och var den tiden ett af den romerska hierarkiens
hufvudsäten, där den italienske biskopen och
kardinalen Mandruzze förde regementet. Protestanterna
kunde därför ej anse mötet för något "fritt" konsilium
och uteblefvo af denna orsak, och de reformvänlige
katolikerna förstodo, att inga reformer där skulle
komma till stånd. 13 mars gjorde de påflige legaterna,
kardinalerna Del Monte, Marcellus Cervini och Reginald
Pole, sitt intåg i staden; men de måste vänta tio
månader, innan man lyckats få tillstädes ett så pass
stort antal biskopar och ordensgeneraler (tillsammans
29), att man ansåg sig kunna öppna mötet. Detta
skedde 13 dec. 1545. Ett par månader sysselsatte
man sig nu med förberedelser till mötet. De påflige
legaterna gjorde därvid sin sak väl och åstadkommo en
arbetsordning, som var i hög grad fördelaktig för de
påfliga intressena; denna fördel vanns bl. a. genom
utdelande af större penningsummor till de mindre
rike biskoparna. Enligt nämnda arbetsordning
bestämdes ärendena af de påflige legaterna och
bereddes i af dem tillsatta särskilda utskott,
"kongregationer", samt behandlades och afgjordes sedan
vid plenumsammanträden, "generalkongregationer". Vid
dessa röstades per capita, hvarvid endast biskopar
samt chefer för munkordnarna hade rösträtt. Af
de senare hade hvarje ordensgeneral en röst i
likhet med biskopar; tre abboter tillsammans hade
en röst, och alla röstande måste vara personligen
närvarande. Prästerskapet af lägre rang hade endast
yttranderätt. Svårare frågor hänskötos till påfvens
afgörande. Besluten (decreta) rörde dels läran,
hvilka beslut affattades i capita, utförligare
framställningar af de antagna dogmerna, samt i
canones, korta anatem öfver kätterska läror, dels
kyrkoförfattningen, de s. k. "reformdekreten", som
afsågo kyrkans reformerande. Besluten förkunnades
högtidligt i domkyrkan under sammanlagdt 25
"sessioner", af hvilka dock största antalet, nämligen
14, rörde endast själfva mötets angelägenheter. De
öfriga sammankomsterna höllos i början också i
domkyrkan, sedan i kyrkan S. Maria maggiore. I
mötesförhandlingarna skedde två stora afbrott,
1547–51 och 1552–62, så att under de 18 år, som
mötet varade, arbetet pågick sammanlagdt knappt 4
år i tre perioder, nämligen 1545–47 under påfven
Paul III med 10 sessioner, 1551–52 under påfven
Julius III (f. d. påflige legaten under 1:a
perioden Del Monte) med sess. 11–16 och 1562–63
under påfven Pius IV med sess. 17–25. Det första
afbrottet skedde därigenom, att påfven af fruktan
för kejsarens genom Schmalkaldiska krigets utgång
ökade makt och inflytande, under förevändning,
att en epidemi utbrutit i Trident, flyttade mötet
trots kejsarens protester till Bologna, där det dock
s. å. upplöstes af brist på mötesdeltagare, sedan
endast två obetydliga sessioner hållits. Det andra
afbrottet föranleddes af kurfursten Morits’ hastiga
tåg mot kejsaren i Innsbruck, hvarvid församlingen i
Trident af förskräckelse upplöste sig och flydde ur
staden. – De ärenden, om hvilka beslut fattades på
de 25 sessionerna, voro följande: 1:a–3:e sess. om
mötets arbetsordning o. d.; 4:e sess. om den Heliga
skrift, hvarvid gamla testamentets apokryfiska
böcker tillerkändes biblisk auktoritet lika väl som
de kanoniska, Vulgata-öfversättningen förklarades
för den enda riktiga och den s. k. apostoliska
traditionen tillerkändes anseende vid sidan
af den Heliga skrift; 5:e sess. om arfsynden,
från hvars allmännelighet Jungfru Maria utgjorde
ett undantag; 6:e sess. om rättfärdiggörelsen,
som i motsats till den lutherska läran förklarades
vara ej endast syndaförlåtelse och tillräknande af
Kristi förtjänst, utan också människans heliggörelse
(helgelse); 7:e sess. om sakramenten i allmänhet,
hvarvid sjutalet fastställdes, och särskildt om
dopet och konfirmationen; 8:e sess. om mötets
förflyttande till Bologna; 9:e och 10:e sess. (i
Bologna) om mötets uppskjutande; 11:e–12:e sess. om
förberedande åtgärder till mötets fortsättande;
13:e sess. om nattvarden, transubstantiationsläran
och tillbedjande af monstransen; 14:e sess. om
biktens och sista smörjelsens sakrament; 15:e
sess. om prolongering af förhandlingarna för att
invänta ankomsten af protestantiska deputerade;
16:e sess. om mötets upplösning tills vidare;
17:e–20:e sess. om förberedande åtgärder till mötets
fortsättande, hvarvid den 18:e sess. beslöt att
utfärda en inbjudning till protestanterna; 21:a
sess. om nattvardens utdelande under en gestalt; 22:a
sess. om mässoffret; 23:e sess. om prästvigningens
sakrament; 24:e sess. om äktenskapets sakrament;
25:e sess. om skärselden, om helgonens tillbedjan,
om bilder och reliker samt om aflaten. Med denna
sista session afslöts mötet 4 dec. 1563, hvarvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
