Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trikiner - Trikinos - Trikinsjukdom - Trikka - Trikkala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
Trikinos-Trikkala
746
lymf- eller blodvätskan. Betingelserna för vidare
utveckling finna de unga trikinerna emellertid
blott i den tvärstrimmiga muskulaturen. 9-10 dygn
efter infektionen ha de första trikinerna nått sin
bestämmelseort; enär moderdjuren lefva 5-7 veckor
och framföda ungar, upprepas dessa vandringar flera
gånger. De af trikinungarna angripna muskel-trådarna
degenerera: tvärstrimmigheten försvinner, trådarna bli
korniga, kärnorna förökas och förstoras o. s. v. Medan
trikinerna tillväxa och hoprullas spiralformigt,
omges de af en citronformig, af muskelns inflammerade
bindväf bildad kapsel; kapslarna ligga vanligtvis
i muskeltrådarnas längdriktning och äro omkr. 0,4
mm. långa och 0,25 mm. breda. Ofta uppträda i kapselns
pol fettceller och efter l/2-3/4 år efter infektionen
(hos människan) inträder en förkalkning, hvilken -
om ock först efter flera år - äfven kan angripa
masken. I inkapsladt tillstånd kunna maskarna lefva
och hålla sig utvecklingsdugliga år (hos svinet 11,
hos människan 25-31
år). Hos svinet anträffas trikinkapslarna
företrädesvis i mellangärdet, struphufvudets
och tungans muskler samt i buk- och
mellanrefbensmuskula-turen. Att särskildt
andningsmusklerna äro behäftade med trikiner,
anses bero på dessa musklers regelbundna
kontraktionsrörelser; härigenom betingas en
regelbunden förminskning af blodkapillärernas lumen,
hvilket föranleder, att de i kärlen kretsande
ungarna fastna. Trikinens normala och ursprungliga
värd är väl råttan (både Mus rattus och decumanus);
med råttor öfverföras trikinerna på andra däggdjur,
som förtära råttor, såsom svin. hund, katt, räf,
mård. Människan smittas med trikiner företrädesvis
genom att förtära svinkött. Fall af trikinförgiftning
äro kända från alla världens kanter, om ock i mycket
växlande mängd. Trikinförgiftningens klassiska
land är norra Tyskland, där stora epidemier med hög
dödlighetsprocent ej sällan uppträdt. Sålunda uppges,
att i Sachsen 1860-89 inträffat 109 epidemier med
3,402 sjukdoms- och 79 dödsfall. 1860-80 före-kommo
i hela Tyskland 8,491 sjukdoms- och 513 dödsfall
(6,04 proc.), 1881-98 6,329 sjukdoms-och 318 dödsfall
(5,02 proc.). Orsaken till trikin-sjukdomens stora
spridning i sagda länder måste ligga i ovanan att
förtära otillräckligt rökta och kokta skinkor,
metvurst och fläskkorf. Det har rämligen visat sig,
att den vanliga rökningsprocessen ej lämnar någon
fullständig garanti för, att inkapslade trikiner
dödas, samt att äfven vid stek-ning och kokning af
större stycken erfordras lång tid, innan den för
dödandet af trikinerna erforderliga temperaturen
(62-70° C.) når fram till centrum. I Sverige har
trikinsjukdomen aldrig vunnit någon större spridning;
1861 fann man, att där ungefär l svin bland 200
undersökta var behäftadt med trikiner. Där liksom
i utlandet ha på senare tid trikinosfallén blifvit
mera sällsynta, helt visst på grund af de på allmän
bekostnad upprättade köttbesiktningsbyråerna, där prof
af köttet underkastas mikroskopisk undersökning. Den
sista trikin-epidemi i Sverige inträffade under tiden
fr. o. m. dec. 1916 till midten af febr. 1917 och
förorsakades af en trikinhaltig, rökt björnskinka; af
densamma åto omkr. 25 personer, af hvilka veterligen
18 mer eller mindre svårt insjuknade; intet
af fallen förlöpte dödligt. - Trikinsjukdo-mens
(trikinosens) första symtom framkallas af trikinernas
närvaro och utveckling i magsäck och tarm; senare
uppträdande symtom stå i sammanhang med de talrika
ungarnas inträngande och inkapsling i musklerna. Några
timmar eller en dag efter förtärandet af trikinhaltigt
kött känner man vanligen magplågor, kvalm och stark
mattig-het; ofta inställa sig äfven kräkningar. När
trikinernas invandring i muskulaturen börjat, alltså
omkr. sjunde dagen, uppkommer ödem i ansiktet,
företrädesvis under ögonen, muskelrörelserna
försvåras med starka smärtor i muskulaturen,
och ett febertillstånd, liknande tyfoidfeber,
uppträder. Döden kan i svåra fall inträffa på grund af
diafragmaförlamning eller af allmän afmattning. Lätta
trikinosfall, d. v. s. när endast ett mindre antal
inkapslade trikiner inkommit i kroppen, gå till
hälsa på några dagar eller veckor; vid svårare
fall sker tillfrisknandet mycket långsamt. Något
botemedel mot trikinosen är ej kändt; så mycket
viktigare böra därför de profylaktiska åtgärderna
anses vara. - Inkapslade trikiner i människans
muskulatur iakttogos första gången redan 1828
i London af Peacock. Maskarna beskrefvos 1835
af R. Owen (se d. o., sp. 1125) under benämningen
Trichina spiralis (senare förändrades släktnamnet till
Trichinella). Snart iakttogos på flera orter fall af
inkapslade trikiner hos människan; äfven hos svin och
katt påvisades sådana. Till en början ansågos dessa
parasiter som rätt oskadliga gäster hos människan,
ända tills man 1860 i Dresden hos en ung flicka,
som aflidit under tyfusliknande symtom, anträffade
i musklerna ännu ej inkapslade trikiner; de tyfus
kännetecknande förändringarna i tarmen saknades,
men i densamma påvisades talrika könsmogna trikiner;
genom efterforskningar fastställdes, att den aflidna
liksom flera andra per-scner, som insjuknat, förtärt
svinkött, som innehöll inkapslade trikiner. Omedelbart
efter att detta fall blifvit kändt, publicerades
många iakttagelser rörande trikiner hos människan;
en rik trikinlitteratur uppstod, och äfven
Sverige lämnade bidrag till densamma genom A. Keys
upplysande afh. om trikinernas utbredning i Sverige (i
"Nord. med. arkiv" 1867). Af nyare litteratur i ämnet
må nämnas M. Askanazy, "Zur lehre von der trichinosis"
(1894), I. Y. Graham, "Beiträge zur naturgeschichte
der Trichina spiralis" (1897), Ch. Stiles, "The
trichinosis in Germany" (1901), och M. Braun,
"Die tierischen parasiten des men-schen" (1903).
L-e.
Trikinos [-nås], patol. Se Trikiner.
Trikinsjukdom. Se Trikiner.
Trikka. Se Trikkala 2.
Tri’kkala (T rika l a). 1. Nomos i konungariket
Grekland, i nordvästra T essalien. 3,055 kvkm. 183,489
inv. (1907), 30 på l kvkm. - 2. Hufvudstad i nomos
T., vid Salamvrias vattenrika biflod Trikkalmos
och järnvägen Yolos- Kalabaka. 17,809 inv. (1907),
rumäner, greker och judar. Förstäderna äro smutsiga,
med trånga gator, och den inre staden delvis modernt
byggd. I T. finnas 10 grekiska kyrkor, 7 moskéer
och 2 synagogor, grekiskt gymnasium samt domstol i
första instans. Bomullsodling och bomullsindustri,
färgning och hudberedning äro hufvudnäringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
