Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triplan - Triplé - Triple carpet - Triplera - Triplett - Tripleurospermum - Triplexbrännare - Triplit - Triplokaulisk - Tripmadam - Tripod - Tripodi - Tripodmast - Tripolis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
763
Triplé-Tripolis
764
konstruerades 1918 af ingenjör Kjellson och kapten
von Porat.
Triplé [-ple], fr. Se B i l j a r d, sp. 380.
Triple carpet [tri7pl kä’pit]. Se T h r e e p l y.
Tripléra (fr. tripler), tredubbla.
Triplett. Se Tripp l et t.
TripleurospeYmum, bot., detsamma som Ma-tricaria.
Triplexbrännare (af lat. tri’plex, tredubbel),
brännare för fotogenlampa med tre platta vekar.
Triplit, miner., ett af J. F. L. Hausmann 1813
uppställdt mineralspecies, utgörande ett fluorhaltigt
järn- och manganfosfat af sammansättningen (Fe, Mn)
FI . P04, uppträder derb i grofkorniga aggregat,
visande två mot hvarandra vinkelräta genomgångar. Den
är kastanjebrun till svart, fettglänsande och
förekommer i granitiska och pegmatitiska bergarter,
exempelvis i staterna Maine och Connecticut
i Nord-Amerika samt nära Limoges i Frankrike.
Ant. Sj. (Hj. Sj.)
TriplokäiTlisk, bot. Se S k o 11 b y g g n a d,
sp. 1150.
Tripmadam, bot. Se Se dum.
Tripöd (grek. trtfpus, genit. tri’podos), trefot
(se d. o.)_.
Tripodi (af grek. trifpus, trefotad), metr., "trefot",
en grupp af tre versfötter, sammanhållna af en metrisk
hufvudaccent. Jfr D i p o d i. R-n B.
Tripödmast (se Tripöd) 1. T ref otsmast, skpsb., en
på större örlogsfartyg förekommande konstruktion af
stridsmasten, då dennas undermast består af tre delar,
nämligen själfva hufvudmasten och två till densamma
upptill fästa grofva stålrör eller byggda stålmaster,
hvilka nedåt erhålla lämplig spridning och fästas
till däcket för stött-ning af masten. Genom denna
anordning, som bl. a. är införd på svenska flottans
pansarbåtar (se fig. 6 och 7 i art. Pansarfartyg),
erhålles stadigare uppställning för de i märsen
befintliga eldledningsanordningarna. Jfr Mas
t. C. K. S.
Tripolis, Tri’poli, grek. [Trípolis], trestad,
förening af tre städer. 1. (Tripolitanien)
Förvaltningsområde, omfattande västra och större
delen af italienska kolonien Libyen (it. Libia
italiana) i nordöstra Afrika, hvars hela areal är
omkr. 1,115,000 kvkm., begränsas i n. af Medelhafvet,
i v. af Algeriet och Tunisien, i ö. af Bengasi
(italienska förv.-omr. Cyrenaica) och i s. af franska
delen af Sahara. Kusten utmed Medelhafvet är låg och
sandig samt saknar inskärningar, och öknen når på
sina ställen fram till den. Åt ö. höjer sig landet
till en med vulkaniska kullar öfversållad platå
(omkr. 300 m.), s. om hvilken Djebel Nefusas och
Dj. Gharians platåer nå omkr. 600 m. höjd. Från
dessas sluttningar gå talrika floder, som dock
mestadels endast efter de få häftiga regnfallen äro
fyllda med vatten, ned mot hafvet i n. eller sina
ut i sanden och saltträsken. Söder om dessa berg
vidtar Hammada el-Homra, en omkr. 100,000 kvkm. stor
stenig ökenplatå, som skiljer det egentliga T. från
Fessan i s., med toppar på ända till 1,500 m., af
hvilka några äro utslocknade vulkaner med utpräglad
kraterform. Platån sänker sig terrassformigt åt s.,
men i ö. och s. ö. är landet mer kuperadt, genomdraget
af flera genom dalgångar skilda höjdsträckningar,
bland dem Dj. e’Soda, Dj. Schergie, Harudj
e’Sod och Dj. Moraije, hvilka i ö. öfvergå i
den stora Libyska öknen. Klimatet liknar de
öfriga södra Medelhafsländernas, men är mer
kontinentalt. Temperaturen är i medeltal vid
kusten 20–22° C., i oasen Djofra, där dock stundom
termometern går under 0° och snö faller, 30° och i
hela landet 20,7°, kallast i februari, med 14,5°, och
varmast i aug., med 27,2°. Nederbördens maximum, 44
cm., inträffar i dec., somrarna äro nästan regnlösa,
och regndagarnas antal är 75. Norra delen af T. är
ett växtfattigt land af ökentyp. I det inre är
växtligheten riklig endast i oaserna. Faunan är
densamma som i de andra södra Medelhafsländerna och
företer inga karakteristiska arter. Befolkningen
utgöres till största delen af berber, de ursprunglige
invånarna, som mest bo i oaserna och bergstrakterna,
morer i städerna och arabiska beduiner. Dessutom
finnas frigifna negrer samt turkar, judar, mest
i staden T., och européer (omkr. 20,000), mest
italienare och malteser. Italienskan är officiellt
språk och arabiska det vanligaste. Hufvudnäringar äro
boskapsskötsel och karavanhandel, medan jordbruket
är af mindre vikt. De förnämsta produkterna äro får,
ull, kameler, hästar, hudar, dadlar, sydfrukter,
halfagräs, vin, olivolja, vax och salt. Vid kusten
idkas svampfiske, särskildt af greker. Industrien är
obetydligt utvecklad. Mattor, ylle- och bomullsvaror,
läderarbeten samt essenser af rosor, jasmin och
geranium äro dess viktigaste alster. Handeln är
koncentrerad på varuförmedling från och till Sudan
och går nästan uteslutande öfver staden T. Införseln
utgöres mest af spannmål, mjöl, bomulls- och yllevaror,
tobak och kolonialvaror, utförseln af halfa, salt,
strutsfjädrar, svamp, boskap, elfenben, hudar och
mattor. Importens värde uppgick 1916 till 29 och
exportens till 2 mill. lire. Sjöfarten, nästan
uteslutande på staden T., omfattade 4,527 ankomna
och afgångna fartyg, hvaraf 1,083 italienska, om
2,8 mill. ton (1914). De viktigaste städerna äro
T. och Homs, vid kusten, samt Ghadames och Mursuk
inne i landet. Af järnvägar finnes en bana från
staden T. 150 km. åt s. Postanstalternas antal är 20
(1912), telegrafstationernas 56 (1915), hvaraf 19 för
trådlös telegrafi, och telegraflinjernas längd 1,807
km. (s. å.). Förvaltningens chef är guvernören, som
hör under italienska kolonialdepartementet, och under
honom en generalsekreterare, en chef för militära
angelägenheter och en stabschef. Rättskipningen
handhas af civila distriktsdomstolar, hvari både
italienare och muhammedaner äro bisittare. En
assisdomstol för T. och Cyrenaica dömer i andra
instans, och en appellationsdomstol som högsta
instans inrättades 1912. Budgeten för T. och Cyrenaica
balanserade 1917–18 med 133 mill. lire, hvaraf statens
bidrag beräknades till 73 och koloniens inkomster
till 14,8 mill. lire.
Historia. T. bildade i forntiden östra delen af
Kartagos område (regio syrtica), tillhörde efter
2:a puniska kriget de numidiske konungarna och blef
efter deras undergång 46 f. Kr. en del af romerska
provinsen Africa. Septimius Severus bildade på
200-talet e. Kr. Provincia tripolitana med Oea, sedan
T., som hufvudstad. 644 eröfrades landet af araberna,
tillhörde länge Tunis och gjorde sig vid 1400-talets
slut själfständigt. 1509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
