Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troja - Troja - Trojan - Trojan, Johannes - Trojaner - Trojanska hästen - Trojanska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormades och förstördes första gången af Herakles i
förening med Telamon med anledning af Laomedons
vägran att utbetala den för Hesiones (se
d. o.) räddning betingade lönen. En fullständig
ödeläggelse drabbade staden genom det ryktbara
Trojanska kriget (se d. o.), hvilket inträffade under
Laomedons son Priamos’ regering. – T. beskrifves i
de homeriska sångerna som en ståtlig stad "med breda
gator och en högt belägen borg", Pergamos (senare
äfven kallad Pergamon och Pergama), inom hvilken
såväl Pallas Athenas tempel och öfriga helgedomar som
Priamos’, Hektors och Paris’ palats voro belägna. Af
stadens portar namnes företrädesvis den Skaiiska
(eg. den "vänstra" eller "västra"), som vette mot
hafskusten och det grekiska lägret, men därjämte äfven
den dardaniska." Länge tog man tämligen allmänt för
gif vet, att T. legat på samma plats (nu Hiss ar l i
k), som intogs af det nya, under historisk tid anlagda
Ilion (se d. o.), ehuru redan hos en och annan bland
de senare forntida författarna träffats protester mot
denna uppfattning. Till lif väcktes denna fråga af
franske upptäcktsresanden Le Chevalier, som efter
att 1785 och 1786 ha besökt Troas, sökte bevisa,
att läget vid Hissarlik icke öfverensstämmer med de
homeriska sångernas beskrifningar och att platsen
för det homeriska T. snarare bör sökas längre mot
s. ö. på höjden Balik dag, i närheten af turkiska byn
Bu-narbaschi. Denna åsikt har vunnit bifall hos många
framstående lärde och var under nära ett århundrade
den allmännast omfattade. Ett epokgörande inlägg till
förmån för Hissarlikteorien har åstadkommits genom
de af H. S c h l i e m a n n (se d. o.) sedan 1870 i
flera repriser utförda storartade utgräfningarna på
sistnämnda plats, sedan 1882 med biträde af Dörpfeld
(se d. o.) och med tillämpning af mera vetenskapliga
metoder. Efter Schliemanns död (1890) har Dörpfeld
med biträde af flera vetenskapsmän fortsatt
utgräfningarna, 1893 på bekostnad af fru Schliemann
och 1894 med understöd af preussiska statsmedel. Som
resultat af dessa utgräfningar föreligger, att på kul-
östra ringmuren i det homeriska Tröja (6:e skiktet).
len Hissarlik finnas icke mindre än nio särskilda
kulturlager, representerande lika många städer,
af hvilka de efterföljande byggts på de föregåendes
grusade spillror. I det andra af dessa lager, nedi-
från räknadt, påträffade Schliemann 1873, förutom en
mängd egendomligt formade vaser och andra föremål
af bränd lera eller terrakotta (se Ilion, fig. å
sp. 407), en betydande samling kärl och smycken af
guld och silfver tillika med en mängd vapen och
andra föremål af brons. Han trodde sig därmed ha
funnit "Priamos’ skatt"; men dessa fynd, numera
till större delen förvarade i Berlins Museum fur
völkerkunde, ha vid närmare granskning befunnits
tillhöra en långt äldre kulturperiod (sannolikt 3:e
årtusendet f. Kr.). Flera andra fynd, mera eller
mindre liknande det nämnda, ehuru af mindre omfång ha
under gräfningarnas fortsättning kommit i dagen. I
den 6:e staden nedifrån, af hvilken betydande
fästningsmurar af huggen sten (se fig.) jämte
grundmurarna till några andra byggnader delvis
finnas i behåll, anser man sig ha återfunnit
det homeriska T. Lergodsskärfvor af samma slag
som de, hvilka påträffats i Mykenai och Tiryns,
visa nämligen, att denna stad måste ha tillhört
det mykenska tidehvarfvet eller m. a. o. Greklands
tidigare hjälteålder (se Mykenska kulturen). Äfven
belägenheten stämmer ganska väl of verens med de
homeriska sångernas uppgifter. Det måste dock alltid
bli en vansklig uppgift att i verklighetens lokala
förhållanden spåra en i detalj gående motsvarighet
till uppgifterna i Ilia-den, då det väl måste tagas
för gif vet, att såväl T:s topografi som själfva
krigshändelserna till icke ringa del framgått ur
skaldens eller skaldernas fantasi. (Jfr Trojanska
kriget.) Litt.: Schliemann, "Trojanische altertumer"
(1874), "Ilios" (1881), "T." (1884); Schuchhardt,
"Schliemanns ausgrabungen" (1890; sv. öfv. och
bearb, af J. Centerwall, "Schliemanns upptäckter",
1891); Dörpfeld, "T." (1893 och 1894), "T. und
Ilion" (i förening med flera andra medarbetare,
1902), uttömmande hufvudarbete, genom hvilket äldre
publikationer till stor del ställas i skuggan, Perrot
och Chipiez, "Histoire de 1’art dans 1’anti-quité"
(1894), och Ussing, "T." (1895). A. M. A.
Troja [trå’ja], stad i Italien. Se Troia.
Trojan [trå7-], stad i Bulgarien, vid Donaus biflod
Osma. 3,819 inv. (1905). S. v. om T. leder Trojanp
asset (1,651 m.) öfver Höga Balkan till Karlovo
i öst-Rumelien.
Trojan [trå-], Johannes, tysk författare, f. 1837 i
Danzig, d. 1915 i Rostock, inträdde 1862 i redaktionen
af "Kladderadatsch", hvars hufvudredaktör han vardt
1886. 1908 lämnade han denna plats. Af T:s många
vers- och prosaarbeten stå högst hans förtjusande
barndikter och ypperliga sånger till vinets lof. Hans
humor och satir ha familjelifvet till grund och
motivkälla, hans realistiska skämtbilder, parodiska
småstycken och komiska berättelser äro harmlösa och
gemytliga. Nämnas må Beschauliches (1870), Gedichte
(1883; 2:a uppl. 1900), Scherzge-dichte (1883; 6:e
uppl. 1910), 100 Mnderlieder (1899) och Erinnerungen
(1913); ett urval utgafs af Kloss 1907. Se
Sallwurk, "Deutsche lyrik der neuzeit" (1908).
R–n B.
Trojaner, invånare i det forntida landskapet Troas
(se d. o.).
Trojanska hästen. Se Trojanska kriget, sp. 812.
Trojanska kriget, odödliggjordt genom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
