knippepelare, triforiegalleri och däröfver
fönstergalleri (klerestorium; fig 4). Förebilder
ha varit katedralerna i Canterbury, Lincoln och
Salisbury. Korafslutningen (oktogonen) med omgång och
tre kapell (uppslaget hämtadt från Thomas à Beckets
graf i Canterbury) ersätter de engelska katedralernas
"Lady chapel", och långkorets rikt prydda fondvägg
med genomblickar in i oktogonen ger en verkningsfull
bakgrund åt långskeppet (fig. 3). Kyrkan företer
ornamental och skulptural rikedom. De
Fig. 3. Domkyrkans inre.
Fig. 4. Detalj af det nyuppförda långhuset.
(Öfverst klerestoriet, därnedanför triforier.)
bevarade lämningarna af utsirningen från dess
glanstid tillhöra det bästa i sin art och
afspegla utvecklingen från normandisk stil till
höggotik. Kärnfull modern skulptur är lämnad af
G. Vigeland (1898 o. f.) och V. R. Rasmussen
(1908 o. f.), förträffliga fönstermålningar
af Gabriel Kielland (1908 o. f.). 1914 hade
ombyggnaden från 1872 kostat omkr. 4,5 mill. kr.,
åstadkomna genom bidrag af staten (80,000
årligen), kommunen (10,000), Trondhjems sparbank
(20,000), dessutom genom privata gåfvor och
premieobligationslån.
Under katolska tiden egde kyrkan 28 altaren
utom högaltaret. Olof den heliges relikskrin, som
stod på högaltaret, blef 1537 fördt till danska
skattkammaren. Samma öde drabbade ärkebiskop
Eysteins silfverskrin, som likaledes tillhörde
kyrkan. Olofs kvarlefvor begrofvos i kyrkan
1568. Bland andra kungliga personer, som hvila
där, äro Magnus den gode (d. 1047), Olof Kyrre
(d. 1093), Håkan Herdebred (d. 1162) och Inge Bårdsson
(d. 1217). De i kyrkan krönte konungarna äro Karl
Knutsson af Sverige (1449), Kristian I (1450) och Hans
(1483) samt Karl XIV Johan (1818), Karl XV (1860),
Oskar II (1873) och Håkan VII (1906). Se planschverket
"T:s domkirke" af P. A. Munch och H. E. Schirmer
(1859), O. Krefting, "Om Trondhjems domkirke" (1885),
H. M. Schirmer, "Kristkirken i Nidaros" (s. å.),
och från senare år J. Meyer, "Kristkirken i Nidaros"
(1914), dessutom en del broschyrer, som behandla
ombyggnaden (af J. Thiis 1903, Nordhagen 1914,
Sinding-Larsen 1916 m. fl.). Nordhagens ritningar
af 1916 utgåfvos 1918, fyra olika utkast
till västfasaden i Kristiania s. å.
Y. N. G-g N.
Trondhjemsfjorden, en af Norges största fjordar,
skjuter in s. om landtungan Örlandet vid hamnen
Beian, där den utsänder armen
Stjörnfjorden,
väl bekant för sitt rika sillfiske. Därpå vänder den
vid Agdenes mot s. och vidgar sig innanför Rödbjerget
till den stora och breda bassängen
Strindfjorden,
från hvilken utgå i s.
Orkedalsfjorden och
Gulosen, i ö.
Stjördalsfjorden. Själfva hufvudfjorden
tränger upp i n. ö. och bildar kring Ytterön en
ny bassäng, som med sina förgreningar
Skarnsund,
Beitstad- och
Borgenfjorden omsluter halfön
Inderö. Beitstadfjorden utsänder två armar,
Verransundet i v. och en mindre, som under namn af
Beitstadfjorden skjuter upp till Fosnes. Fjordens
hela längd är 130 km., dess största djup 500 m.
(K. G. G.)
Trondhjems stift, norskt stift, som sedan 1
jan. 1919 officiellt bär namnet
Nidaros bispedömme,
omfattar Nord-Tröndelag fylke (före 1919
Nordre Trondhjems amt) och Sör-Tröndelag fylke
(före 1919 Söndre Trondhjems amt) samt Nordmöre
och Romsdal fogderier af Möre fylke (före 1919
Romsdals amt). 50,933 kvkm. 341,551 inv., däraf
80,976 i städerna (1917). Biskopsstiftet, som
1152 inrättades som ärkestift, omfattade till
1803 äfven det område, som nu bildar Haalogaland
bispedömme (före 1919 Tromsö stift). Det omfattar
14 prosterier med 73 pastorat och stadsförsamlingar.
K. G. G.
Tronfjeld l.
Tron, kägelformigt berg i Lille-Elvdalens
(Älvdals) härad i norra Österdalen, Norge. 1,663
m. Gamla koppargrufvor. K. G. G.
Tronföljd, den ordning, hvari trontillträdet sker inom
en monarki. En lagbestämd tronföljdsrätt tillhör den
ärftliga monarkien, i hvilken, inom en viss ätt eller
dynasti, kronan på grund af börd öfvergår från en
medlem till en annan i en viss ordning (se
Succession,
sp. 643). Trontillträdet i valmonarkien grundar sig
däremot på ett
