- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
83-84

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihetsförordningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stadgandena om tryckning och spridning i allmänhet afse dels boktryckerier, dels bokhandel, och inledas med förbuden i § 1 mom. 2 mot preventiv censur af hvad slag den vara må, utom för afhandlingar såsom sådana vid läroverken, och i § 1 mom. 3, 5, 12 mot privilegiesystemet för såväl skrifter som för boktryckeri och bokhandel, dock med undantag för vissa redan förlänta skriftprivilegiers periodiska förnyande hvar gång på högst 20 år till allmänna inrättningars understöd (Vet. akad:s almanacksprivilegium och Svenska akad:s privilegium på "Post- och Inrikes tidningar"). Boktryckeri får anläggas efter enkel anmälan, enligt § 1 mom. 5, i stad eller inom 1/2 mil utanför stad eller i köping, och boktryckaren är i afseende på yrkets utöfning, med undantag af åliggandet att till kungliga och de två universitetsbiblioteken aflämna friexemplar af allt tryck (s. k. arkivexemplar), ej underkastad andra förpliktelser än att låta å tryckt skrift utsätta sitt namn, tryckningsort och årtal samt att, § 4 mom. 2, i samma stund, ej senare än en skrift till försäljning eller spridning utges, låta aflämna ett exemplar i Stockholm till chefen för Justitiedepartementet och i annan ort till hans ombud, hvarjämte han har att fullgöra vissa föreskrifter, som äro gifna dels till vägledning för att kunna vid förbrytelser utkräfva ansvar af gärningsman, dels till hans eget fredande för det ansvar, som eljest skulle kunna drabba honom, som genom skriftens tryckning så väsentligt bidragit till förbrytelsens möjliggörande. Intet hinder finnes för bokhandels idkande eller för föryttrande af en skrift, som ej är belagd med kvarstad eller konfiskerad; efter grundlagsändringen 1870 behöfves icke en gång anmälan hos offentlig myndighet. Hvarje författare eller förläggare står det enl. § 1 mom. 12 fritt att själf eller genom andra föryttra honom i sådan egenskap tillhörig skrift, med iakttagande däraf, att han ej föryttrar skrift, hvarå boktryckarens namn, tryckningsort och årtal saknas. Huruvida och i hvilken mån kolportering på öppna platser, anbringande af tryckta plakat å byggnader vid allmän gata, äfvensom inträngande i enskilda bostäder för afyttring af skrifter må ega rum, är en politifråga, hvarom tryckfrihetsförordningen ej ger någon upplysning. Dock förutsättes, att boktryckeri- och bokhandelsreglementen må kunna utges, som reglera sättet för dessa yrkens utöfning i enlighet med hvad allmän ordning och säkerhet fordra (§ 4 mom. 4). Beträffande offentliga handlingar, hvarmed enl. § 2 mom. 4 förstås alla "allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut", oafsedt hvar de förvaras eller förekomma, stadgas en fullkomlig frihet att därom taga kännedom och att däraf taga eller erhålla styrkta afskrifter mot behörig lösen, hvarjämte samma frihet gäller i fråga om alla slags handlingar i hvad ämne som helst, så vidt de förvaras i arkiven. Emellertid innebär denna frihet hvarken rätt att under pågående handläggning af ett ärende fördröja denna genom utfordrande af till ärende hörande handlingar eller att utfordra handlingar af andra än publika ämbetsmän och verk, hvarvic bör märkas, att i åtskilliga fall ett verk kan vara både publikt och privat, såsom t. ex. inom kommunalförvaltningen eller vissa korporationer, såsom universitet och akademier; afgörande blir härvid handlingens egenskap att angå antingen ett "allmänt ärende" eller verkets enskilda ärenden. Från regeln om rätt att af trycket utge hvilka offentliga handlingar som helst uppräknas ett flertal undantag, vare sig för viss tid eller utan tidsbegränsning, i § 2 mom. 4, t. ex. statsrådsprotokoll, diplomatiska aktstycken, mobiliseringsplaner, vissa kyrkoboksutdrag, taxeringsuppgifter, statistiska uppgifter, upphandlingsuppgifter m. m. För innehållet i dessa handlingar kan utgifvaren dock ej göras ansvarig, endast för själfva utgifningen. Annorlunda förhåller det sig med enskilda författares skrifter. I princip är hvarje författare berättigad att genom tryck kungöra = utgifva sina tankar öfver allt, som är eller kan bli föremål för mänsklig kunskap, under det ansvar, som lagen bestämmer, ifall skriften såsom skändlig eller smädlig sig utmärker. Likaså eger hvar och en frihet att under samma ansvar utge skrifter, som annan man författat, såväl utländsk mans arbete eller öfversättning däraf som inländsk mans, med det enda villkor af helgd för andras eganderätt, hvarom stadgas i särskild lag, stiftad i den ordning, som för civillag är föreskrifven. Den, som utger utländsk mans arbete eller öfversättning däraf eller inländsk mans, som sitt namn ej angett, eger enahanda rättigheter, plikter och ansvarighet som författare, om ej annorlunda i särskilda fall är stadgadt. Boktryckare eger därför, vid äfventyr af straff, ej utan tillstånd å titelbladet utsätta någonderas namn och ej heller röja hans namn eller hemvist, utan att sådant honom af domaren ålägges. Denna rätt att utge skrifter betingas af ansvar för skriftens innehåll. Till följd häraf åligger författare i sin egenskap af utgifvare äfvensom annan utgifvare af en icke periodisk skrift att, ehvad han okänd vara vill eller ej, tillställa boktryckaren en förseglad sedel, innehållande hans namn och hemvist med påskrifvet betyg om dessa uppgifters riktighet af två på orten välkända, inom Sverige boende svenska medborgare. I 1810 års T. F. var utgifvare af periodisk skrift och af samling af flera författares skrifter likställd med annan utgifvare. Först i nu gällande T. F. 1812 infördes bestämmelsen om särskilda villkor för utgifning af dagblad och periodiska skrifter och särskilda förpliktelser för utgifvare däraf. Först och främst gafs den mindre tillfredsställande definitionen (§ 1, 1º) på "periodisk skrift" (se d. o.); vidare bestämdes vissa behörighetsvillkor för utgifvare, hvilka dock inskränktes till fordran på god frejd och sedan 1918 till att icke vara förklarad ovärdig föra annans talan, § 1 mom. 4, hvarjämte före skriftens utgifning anmälan sker hos chefen för Justitiedepartementet, hvilken har att, därest de personliga behörighetsvillkoren uppfyllas, meddela bevis (utgifnings- l. anmälningsbevis) därom, att intet hinder mot skriftens utgifvande förekommer. Boktryckare må ej utan att vara försedd med sådant bevis (ur denna synpunkt äfven, men felaktigt, kalladt tillståndsbevis) kunna ansvarsfritt trycka den periodiska skriften. Den rättighet, som sålunda kommit till stånd, fortfar, till dess utgifvaren återställer beviset eller blir oförmögen att begagna detsamma eller ock då han ej längre uppfyller de stadgade behörighetsvillkoren, men kan numera ej honom i annat fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free