telegrafstation i Alsens socken, Jämtlands län, vid statsbanan Ånge--Storlien, 47 km. från Östersund. Vid platsen flera handlande och handtverkare, 2 mejerier, 2 sågverk: Movik (ångsåg om 3 ramar) och Trångsviken (ångsåg om 3 ramar). Tråvad (Tråfva), socken i Skaraborgs län, Laske härad. 2,002 har. 811 inv. (1918). Annex till Larf, Skara stift, Vånga kontrakt. Trä, teknisk benämning på ved (lat. lignum), den fasta hufvudmassan af träds (och buskars) stammar, grenar och rötter, hvilken omslutes af barken och själf omsluter märgen. Trä synes i allmänhet ej likformigt, utan företer en karakteristisk teckning, dels en koncentrisk skiktning, förorsakad af årsringarna, dels en uppdelning genom radiellt utstrålande cellväfnadsband, de s. k.

Fig. 1. Stycke af en 4-årig stamdel af tall, 6 ggr förstorad. m märg, vv vårved, hv höstved, ms märgstrålar, k kambium, ib innerbark, yb ytterbark, h hartsgångar, 1--4 årsringar. märgstrålarna (se fig. 1 o. 2). Nybildningen af ved sker hos den tempererade zonens träd årligen dels genom längdtillväxt, dels genom tjocklekstillväxt från det mellan ved och bark befintliga kambiumlagret (bildningsväfven) i två skilda repriser, den första vid vegetationstidens början, då vårvedsmanteln bildas, och den andra midt i högsommaren, då den s. k. höstvedsmanteln anlägges. Den oftast för blotta ögat framträdande skillnaden mellan vår- och höstved sammanhänger med vårvedens porösare byggnad (afsedd att ge stammen dess hufvudsakliga ledningsbanor för vätskor) och höstvedens tätare byggnad (hvars hufvudsakliga uppgift är att ge stammen mekaniskt stöd). Hos monokotyledona trädväxter i tropikerna (palmer o. a.) sker stammens tillväxt endast från toppen; sådana stammars genomskärning visar inga årsringar. -- I anatomiskt afseende är träet sammansatt af olikformade vedceller och kärlknippen. Hos löfträden finnas flera olika slag af kärl (spiralkärl, ringkärl o. s. v.), men hos barrträden endast trakeider (se d. o.). Vedcellerna äro prosenkymceller, d. v. s. långsträckta och mot ändarna afsmalnande, hvarandra delvis täckande celler. Deras i början mjuka väggar förtjockas småningom och hårdna. Därjämte förekomma i träet parenkymceller, som dels uppbygga de ofvan nämnda märgstrålarna (tvärparenkymceller), dels omsluta kärlen, bilda hartskanaler i veden (såsom hos flertalet barrträd), förekomma strödda eller som sista skikt i höstveden (längdparenkymceller). Parenkymcellerna äro, i motsats till såväl vedceller som trakeider och kärl i den färdigbildade veden, ännu lefvande celler (Se fig. 1--3.) -- Vid tilltagande ålder undergår veden hos många trädslag en normal förändring i stamdelens inre. Cellväfnaderna upphöra att vara ledande för vätskor, veden uttorkar, och ofta aflagras garfämnen, färgämnen och hartser m. m. Dylik ved benämnes kärnved (se d. o.) i motsats till den yttre friska veden, som benämnes splint l. ytved. Tall, lärk, ek, alm m. fl. trädslag utmärkas af mörkt färgad kärnved, gran har ofärgad kärnved, till utseendet lik splinten; hos bok, björk, asp m. fl. saknas kärnved. S. k. rödved l. falsk kärnved (ibland, ehuru oriktigt, benämnd kärnved) hos bok och björk är en på grund af ålder genom svampangrepp eller förmultning begynnande förstörelseprocess i stamdelens inre. Dylik falsk kärnved sänker träets tekniska egenskaper, under det att kärnbildning höjer tekniska värdet, högre i allmänhet ju mörkare färg kärnveden får. Trä företer ofta felaktigheter eller oregelbundenheter i sin byggnad. Märgfläckar förekomma ofta i veden hos björk, al, apel, päron m. fl., orsakade af en liten insektslarv, tillhörande släktet Tivula, som vid vårvedens nybildning äter gångar i den omedelbart under kambiet, hvilket åstadkommer sårparenkym i veden. Hos barrträ förekomma ofta s. k. kådlåpor eller skölsprickor, som äro halfcirkelformigt mellan ett par årsringar liggande sprickor, de förra fyllda med kåda, ofta äfven törved och tjur (se dessa ord). Träet företer därjämte ofta abnorm växtvridenhet (snodt fiberförlopp), frostsprickor, kärnsköror l. kärnsprickor, öfvervallningsved, masur (se dessa ord) m. m. Med träets textur menas den teckning, som i snittet åstadkommes genom förekomsten af kärl, märgstrålar eller årsringar. Man talar om fin eller jämn textur, t. ex. hos päron, ebenholts o. a., sträf eller grof textur, t. ex. hos ek, ask, hickory m. fl., vresig textur, t. ex. hos masurbjörk. Oberoende af träslaget är vedens kemiska sammansättning ungefär följande i askfritt tillstånd: kol 50 proc., väte 6,2 proc., kväfve 0,1 proc. och syre 43,7 proc. Den fasta stommen i veden är i hufvudsak uppbyggd af följande ämnen, som hos skilda trädslag kunna förekomma i något växlande proportioner, nämligen cellulosa, hemicellulosa, lignin och garfämnen, ägghvitämnen samt oorganiska ämnen. Därjämte kunna i veden förekomma åtskilliga andra ämnen såsom socker, dextrin, gummi, garfsyra, stärkelse, eteriska oljor, harts, kamfer, betulin m. fl. Barrveden, som till sin kemiska sammansättning torde vara bäst känd, har enligt P. Klasons undersökningar följande sammansättning: