hästar, ammunitions-, sjukvårds- och verktygsvagnar samt möjligen någon lifsmedelsvagn. Stridsträngen följer i en marschkolonn omedelbart de trupper, som hvarje afdelning tillhör, under det öfrig träng följer efter (vid rörelse bakåt sändes före) kolonnen. Bagageträngen har under marsch sin plats ett stycke bakom truppkolonnerna (vid marsch bakåt framför desamma) och innehåller reservpersedlar, lägerförnödenheter, proviant, officerarnas bagage o. s. v. Stora trängen utgöres af själfständigt organiserade truppafdelningar, som stå omedelbart under befälhafvarna för de större enheterna (fördelningar, armékårer eller arméer) och ha till uppgift att fortskaffa och till trupperna framföda de förnödenheter, som erfordras för deras vidmakthållande i krigsdugligt skick. Stora trängen består af två delar: ammunitionskolonnerna och allmänna trängen. Ammunitionskolonnerna mobiliseras af artilleriet och framföra ammunition såväl för artilleriets som för de med eldhandvapen väpnade truppernas behof. Allmänna trängen vid en svensk arméfördelning står under en särskild chef, trängchefen (med trängstab) samt delas i sjukvårdsträng, sjukvårdskompanier (för förbandsplatsers upprättande på slagfältet) och fältsjukhus (för den första vården af sjuka och sårade), förplägnadsträng, med förplägnads- och boskapskolonner för lifsmedels framförande äfvensom häst- och skanstygskolonner för ersättning af hästar och verktyg (äfven automobilkolonner). Vid en svensk arméfördelning med omkr. 15,000 stridande skall af stor träng finnas l ammunitionskolonndivision med 2-3 artilleri- och 2-3 infanteri-ammunitionskolonner, medförande omkr. 150 skott per kanon och 75-100 per gevär samt handgranater och andra redskap, 4 fältsjukhus om 150 sängar (förutom ett sjukvårdskompani, hvilket vanligen räknas till trupperna), 3 förplägnadskolonner med lifsmedel af vissa slag, l hästkolonn, l skanstygskolonn och l kolonnkader (för uppsättning af en kolonn af erforderligt slag). Hela denna apparat kräfver icke mindre än 2,000 man, 2,100 hästar och 600 fordon. Under marsch delas den vanligen i två grupper, eller echeloner. Förutom dessa trängafdelningar finnas ofta for armén i dess helhet eller större delar däraf artilleribelägringsträng och ingenjörbelägringsträng (se Belägringsträng), magasinsträng (jfr Magasinsförplägnad), pontonträng (se Krigsbrokolonn), etappträng o. s. v. Vid de större tränganstalterna få automobiler allt mera ersätta fordon, dragna af hästar. - Stor vikt ligger på en fast och väl organiserad träng med disciplinerad och inöfvad personal samt tillräckligt rikligt försedda anstalter. Truppernas uthållighet, mod och slagfärdigfhet äro däraf synnerligen beroende - ett otillräckligt tillgodoseende häraf leder slutligen till undergång (franska armén i Ryssland 1812) -, hvarför stor uppmärksamhet i alla länder egnas trängens organisation. Såsom stam för de trängformationer, hvilka erfordras vid arméns försättande på krigsfot, finnas i alla länder särskilda trängtrupper med egen chef eller inspektör. - I Sverige började trängtrupper uppsättas 1885, då Svea trängbataljon bildades, då förlagd vid Marieberg utanför Stockholm (nu i Örebro) med 1 träng- och 1 sjukvårdskompani. 1891 tillkom Göta trängbataljon på Karlsborg (nu i Sköfde; se Kasern, pl. II), genom 1892 års härordning Vendes (senare kallad Skånska, i Hässleholm) och Norrlands (i Sollefteå), genom 1901 års Östgöta (i Linköping) och Västmanlands (i Sala) trängbataljoner. Benämningen ändrades 1901 till trängkår, och hvarje sådan fick 2 träng- och 1 sjukvårdskompanier. Genom 1914 års härordning tillkom en inspektör (öfverste) som högste målsman för trängen. Trängens stat upptar 87 officerare jämte 6 regements- och 6 bataljonsläkare, 6 bataljonsveterinärer och 4 regementspastorer. 2. C. O. N. Trängchef. Se Träng. Trängdepå. Se Depå. Trängfartyg, sjöv., gemensam benämning på de för en sjöstyrka erforderliga verkstads-, lasaretts-, transport-, dykeri-, isbrytar- och vattenfartygen m. fl. C. K. S. Trängkår. Se Träng. Trängslet. Se Dalälfven, sp. 1201-02. Trängtrupper, krigsv. Se _Träng. Trænhelleren. Se Træna. Träning. Se Träna. Träningsanstalt, ett etablissemang med allt hvad därtill hör för kapplöpningshästars träning (se Träna). Föreståndaren för en träningsanstalt, där hästar från olika egare mottagas till träning, kallas professionell (yrkesmässig) träner. Vissa kapplöpningar äro icke öppna för hästar, som sedan en angifven tid varit i professionell träning. Häst, som tränas af egaren eller ryttaren, säges vara i privat träning. Å Jägersro (se Kapplöpning) finnes Sveriges f. n. enda offentliga träningsanstalt. B. C-m. Tränjon, bot., namn på tranbär. Träns, ridk. Se Betsel. I militärt hänseende har ridningen med träns till ändamål att förbereda ridningen med stång, som används, sedan ryttare och häst därtill blifvit behörigen förberedda genom ridning med träns. B. C-m. Tränsa, sjöv., sammanbinda gamen i en garnstropp, tafsningen af parterna i en splits, stjälken af en pynt, smärtingen rundt ett tåg, som skall klädas, o. s. v. genom att med ett garn taga rundslag om godset och halfslag af egen part, med några tums afstånd mellan hvarje rundslag. På likartadt sätt fästas klädda lik till seglen, hvilket dock vanligare kallas märla. Fordom användes ordet tränsa i samma betydelse som "tira" (se Tir 1). B. N.* Tränsaflossa, text. Se Flossa. Tränsbett. Se Betsel. Trænstaven. Se Træna. Tränö, ö i Östersjön s. om Slätbakens mynning, tillhör S:t Anna socken, Östergötlands län. ön är blott 2 km. lång, men synnerligen tätt bebyggd. N. H-m. Tränöfjärden kallas vattnet ö. om Eknön, som genom Pålsundet i s. och Ettersundet i n. står i förbindelse med Slätbaken. Träolja, kem., tekn. Se Oljor, sp. 625, och Trätjära. Träopal, miner. Se Opal. Träpinnharfvar, landtbr. Se Harf, sp. 1465. Trär, text. Se Drätt 1.