förutsätter enligt k. förordn. 13 dec. 1912 hufvudsakligen, a) att varorna äro af vissa bestämda slag, b) att importören erhållit Generaltullstyrelsens tillstånd att åtnjuta sådan restitutionsrätt, c) att anmälan om afsikten att begagna rätten gjorts skriftligen vid angifningen till förtullning (se Tullangifning) samt d) att utförseln skett inom två år från denna angifning och under tullkontroll. För de varukvantiteter, som anmälts vara afsedda till återutförsel för restitution, uppdebiteras samtidigt med tullen en extra afgift, restitutionsafgift, utgörande 1/2 proc. af tullen. Framställning om restitution göres kvartalsvis hos Generaltullstyrelsen. För att gynna vår industri ha medgetts följande s. k. industrirestitutioner, hvarom närmare bestämmelser förekomma i bl. a. §§ 12 och 13 tulltaxeförordningen. Näringsidkare, som vill införa en vara för att använda den till framställning af exportvara, kan af konungen erhålla rätt, t. o. m. för någon tid framåt, att återfå tullen för den utländska råvaran, då exportvaran utföres, s. k. dråback (se d. o.). För ett fåtal af utländskt råämne inrikes tillverkade exportvaror (hufvudsakligen vissa födoämnen och väfnader) åtnjutes rätten äfven utan särskildt tillstånd. Likaledes kan idkare af kvarnrörelse utan sådant tillstånd få tillbaka tullen för införda partier råg och hvete, då däremot svarande kvantiteter mjöl af sådan spannmål utföras. Slutligen åtnjutas generella tillstånd till tullrestitution för utländsk juteväfnad, som tjänar till emballage vid utförsel af exportvara, samt af varfsinnehafvare o. d. för införda materialier och skeppsförnödenheter, som af honom användts för nybyggnad, för byggnad eller reparation af fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton eller slip. Samtliga dessa restitutionsförmåner omgärdas med ganska omfattande kontrollföreskrifter. De flesta åtnjutas emellertid, äfven om exportvarorna i stället för att genast utföras uppläggas i form af styckegods under kronans lås i särskilda upplag, restitutionsupplag, och därifrån utföras inom ett år. De för dessa upplag erforderliga magasinen tillhandahållas af exportören eller kommunen, i senare fallet mot det, att magasinshyra betalas af varuegaren. Äfven industrirestitutioner sökas hos Generaltullstyrelsen. T. J-n. Tullråd. Se Tullväsen, sp. 297. Tullrätt. Mål, som angår förbrytelse mot tullstadgan (s. k. tullmål), skall enligt § 171 i tullstadgan 1 juli 1904 upptas vid rådstufvurätt i den stad, där förbrytelsen skett eller blifvit upptäckt, eller, om den timat eller upptäckts utom stads jurisdiktion, vid rådstufvurätt i närmaste stad, där tullförvaltning finnes, eller vid vederbörlig gränsetullrätt (se d. o.), då sådan är närmare. Upptäckes å inloppsort sådan förbrytelse, begången af inkommen fartygsbefälhafvare, skall dock rådstufvurätten i fartygets lossningsort döma däröfver, äfven om inloppsorten är belägen närmare annan stad. -- I äldre tider funnos för dylika förseelsers afdömande särskilda specialdomstolar, s. k. sjötullrätter, men de upphäfdes genom k. kung. 7 maj 1831, och samtidigt därmed öfverflyttades sjötullrätternas åligganden på rådstufvurätterna. I Stockholm och Göteborg inrättades särskilda afdelningar af dessa för handläggning af tullmål, men dessa särskilda tullrätter upphörde, den i Göteborg enl. k. br. 6 april 1858, den i Stockholm enl. k. br. 25 juni 1917. Ersättningen för befattning med tullmål utgår efter de grunder, som anges i k. br. 15 febr. 1841. Enligt dessa skall af tullmedel utbetalas ett belopp af 15 kr. för hvarje slutligen afgjordt tullmål utöfver det antal af sex, som årligen bör af hvarje rådstufvurätt kostnadsfritt för tullverket handläggas och afdömas. -- Af tidigare förekommande gränsetullrätter återstår numera, sedan de i Jämtlands län befintliga blifvit genom k. kung. 27 nov. 1917 indragna fr. o. m. 1918, endast en, nämligen den inom Norrbottens län anordnade. Jfr Tullfiskal. T. J-n. Tullskala. Se Glidande tullskala. Tullskansen (ty. Zollschantz), en befästning i Pommern, som låg mellan Damm och Stettin vid Reglitz' utlopp i Dammsjön. Den anlades af svenskarna 1631 som en 4-hörnig redutt, och sedermera byggdes där äfven några blockhusverk. T. intogs i aug. 1659 af brandenburgare och österrikare, okt. 1675 af brandenburgarna, återtogs, men utrymdes 18 juli 1677. I freden återlämnades den, men gick 1713 jämte Stettin och Damm förlorad. L. W:son M. Tullskydd. Se Skyddstull. Tullstadga, en af K. M:t utfärdad författning, innehållande de flesta grundläggande bestämmelserna om trafikens skyldigheter och rättigheter med hänsyn till tullverket. Den f. n. (1919) gällande tullstadgan, som utfärdades 1 juli 1904 och trädde i kraft 1 okt. s. å., omfattar sålunda föreskrifter om sjöfarten och varuförseln från och till utrikes ort, om införsel från och utförsel till utrikes ort af varor landvägen, om sjöfart och varuförsändning mellan inrikes orter, om nederlag, transitupplag och omedelbar transitförsändning, om behandling af gods, bärgadt från strandadt fartyg, och af sjöfynd, om straff för oloflig varuinförsel och obehörig seglation samt om arbetstider hos tullförvaltningarna m. m. Från åtskilliga af föreskrifterna kan Generaltullstyrelsen medge undantag. -- Den första tullstadgan utfärdades 7 dec. 1860, att gälla fr. o. m. 1 april 1861. Förslag till denna hade upprättats af Generaltullstyrelsen och i åtskilliga afseenden granskats af Högsta domstolen, hvarjämte Rikets ständer gjort en del framställningar rörande den tillämnade stadgan. Denna kom att utgöra en sammanfattning och modernisering af åtskilliga då giltiga äldre tullföreskrifter, däribland k. förordn. 22 dec. 1841 till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor, 15 maj 1843 om nederlag och hvad därvid iakttagas bör samt 21 mars 1854 om transitupplag och hvad därvid iakttagas bör äfvensom k. seglationsordningen 15 maj 1843 och k. stadgan s. d. om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas bör samt om inrikes tullförpassning och tullbevakning. Ny tullstadga utfärdades 2 nov. 1877, att lända till efterrättelse fr. o. m. 1 jan. 1878. Anledningen därtill var närmast en af 1867 års riksdag 24 april s. å. gjord anhållan om viss lättnad i tullstadgans bestämmelser om inrikes trafiken. Det af Generaltullstyrelsen 3 dec. 1875 afgifna förslaget i ämnet var delvis byggdt på ett af styrelsen redan 1863 uppgjordt sådant förslag och innebar bl. a. en del förenklingar i de formella föreskrifterna och ett likställande af straffpåföljderna med de i den nya strafflagen för