kontinentala turistföreningarnas utveckling, i det att åtskilliga af dessa grundlagts som velocipedföreningar. Under 1900-talets första årtionde började den nationalekonomiska vinsten af främlingsbesök alltmera beaktas och medförde en motsvarande propaganda, äfven från myndigheternas sida. Sålunda upprättades 1908 i Österrikes ministerium för offentliga arbeten en särskild sektion för främlingstrafiken (med en budget af 500,000 kr., 1910 ökad till 680,000 kr.) och i Frankrike, af Millerand, 1910 Office national du tourisme. Värdet af främlingsbesöken beräknades i Schweiz och Italien till flera hundra mill. frcs om året, i Norge (1912) till öfver 21 mill. kr. Den största landsorganisationen var före Världskriget Bund deutscher verkehrsvereine, i Leipzig, stiftad 1883 och omfattande öfver 200 trafikförbund och försköningsföreningar med flera tusen lokalföreningar samt ett stort antal andra korporationer som medlemmar. F. ö. må nämnas Ligue International des associations touristes, Union des associations internationales och Touring club i Belgien, Cyclist's touring club i England (de engelska reseklubbarna afse eljest hufvudsakligen resor till utlandet), Touring club de France och Union vélocipédique de France i Frankrike, Algemeene nederlandsche wielrijdersbond i Holland, Touring club italiano och Associacione del movimento dei forestieri i Italien, Touring club suisse i Schweiz, Union velocipédica espanola, Touring club nacional i Spanien, Deutscher radfahrer bund, Allgemeine radfahrer union, Deutscher tourenclub och Deutscher touring club i Tyskland samt Österreichischer touring club och Öst. verkehrs verband i Österrike o. s. v. De franska, engelska och amerikanska trafikbolagen äfvensom Japans statsbanor ha i hög grad främjat reselifvet inom resp. länder. Erinras må äfven om den kraftiga insats i det internationella turistlifvets utveckling, som gjorts af de stora tyska och engelska ångbåtsbolagen genom att anordna vidsträckta turistresor till sjöss, samt af de stora automobilklubbarna. Svenska turistföreningen, stiftad i Uppsala 1885 (medlemsantal s. å. 65), flyttades 1887 till Stockholm, där den upprättade en turistbyrå, som 1917 utvidgades till att omfatta äfven en biljettafdelning. Vid 1920 års ingång uppgick medlemmarnas antal till öfver 84,000 personer. Årsafgiften, som från början utgjort 3 kr., höjdes 1919 till 5 kr., afgiften för ständigt ledamotskap utgör 75 kr. Föreningens uppgift är att "i fosterlandets intresse utveckla och underlätta turistväsendet inom Sverige samt arbeta för spridandet af kännedom om land och folk", och dess valspråk är: "Känn ditt land!" I detta syfte utger föreningen en rikt illustrerad "Årsskrift", som utdelas till alla medlemmar. Vidare utger den resehandböcker öfver Sveriges landskap (f. n. ett 20-tal bd), broschyrer, kartor m. fl. publikationer, anordnar föredrag och utställningar, utlånar skioptikonbilder m. m. Vid konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 hade föreningen en särskild paviljong. Genom fotografiska pristäflingar har föreningen sökt åstadkomma en större samling för Sveriges land och folk representativa bilder. Föreningens viktigaste insats för svenskt rese- och vandringslif har varit öppnandet af förut otillgängliga trakter af vårt land. I fjällområdena har den sålunda uppfört ett 30-tal turiststationer, stugor och hyddor. Främst märkas Abisko stora turiststation vid Torne träsk, som blifvit samlingsplatsen för det lappländska turistlifvet, Saltoluokta, Sylfjällets, Tännforsens och Arådalens turiststationer. Vidare har föreningen spångat och märkt vägar samt genom att utlägga roddbåtar i vattendragen och insätta motorbåtar å de viktigaste vattenlederna sökt göra Lapplands för reselifvets utveckling så viktiga vattenvägar framkomliga. Som en af de vackraste sidorna af föreningens verksamhet kan räknas understödjandet af skolungdomens sommarvandringar och skidfärder. Hittills har den lämnat omkr. 80,000 kr. i anslag åt ungefär ett tusental grupper af skolungdom. Åt föreningens led. beredas prisnedsättningar på hotell i in- och utlandet, på ångbåtar samt hos försäljare af turistutrustningsartiklar m. m. I alla trakter af landet samt i utlandet finnas ombud (1,705 år 1919, däraf 90 i utlandet), som tillhandagå resande med råd och upplysningar. I Stockholm lämnas sådana på föreningens byrå, som äfven tillhandahåller prospekt från brunns- och badorter m. m. samt försäljer biljetter till järnvägar, ångbåtslinjer och automobilruter i Sverige. Föreningens inkomster och utgifter balanserade 1919 på en summa af öfver en half mill. kr. Redan i början af sin tillvaro trädde föreningen i förbindelse med utländska turistorganisationer, och den har lämnat skriftliga och muntliga upplysningar till resande främlingar, tillhandahållit fotografier och klichéer åt utländska tidskrifter och tidningar, anordnat föredrag och utställningar i utlandet, men detta låg utanför föreningens egentliga verksamhet och kräfde efter hand en särskild organisation. För att främja turisttrafiken till Sverige stiftades därför 1902 Turisttrafikförbundet med säte i Stockholm. I detta ingick ett antal järnvägar, ångbåtsbolag, hotell och andra institutioner, som lämnade årliga bidrag till verksamheten. För att tillföra förbundet ytterligare inkomster bildades 1909 Turisttrafikförbundets restaurang-a.-b., i hvilket förbundet innehar samtliga stamaktierna och som af statens och andra järnvägar arrenderar restaurangvagnar, järnvägsrestauranger, hotell och ångfärjerestauranger. Bolaget har äfven till syfte att höja hotell- och restaurangväsendet vid järnvägarna. Till förbundets verksamhet har staten lämnat ett afsevärdt understöd. Förbundet utger reklambroschyrer öfver Sverige på flera främmande språk till gratisutdelning i resp. länder, annonserar i utländska tidningar, anordnar föredrag och utställningar i utlandet, tillhandahåller fotografier och klichéer till utländska tidskrifter och tidningar, bereder tillfälle för utländska journalister att resa i Sverige m. m. Vidare har förbundet resebyråer och agenter i utlandet. För att utvidga och stärka intresset för förbundets verksamhet ha lokalföreningar (turisttrafikföreningar) bildats. Dessa äro 1920: Mälarens (Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västerås län), Vätterns (med afd. för Östergötlands, Skaraborgs, Jönköpings och Örebro län), Göteborgs, Bohusläns och Dalslands, Värmlands samt Södra Sveriges (Skåne, Halland, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län). De äro