- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
511-512

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tygtryck - Tyin - Tykningssuen - Tykobrahe-dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

511 Tyin-Tykobrahe-dagar 512 ött bord med elastisk stoppning på. Numera utförcs i tryckningen vanligen medelst maskiner: perroti-ner och valstryckmaskiner. Perrotinen 1. tajvel-try ckmaskinen, benämnd efter uppfinnaren Perrot (i Rouen, 1834), efterliknar handtrycket och arbetar med tre a fyra platta träformar (eller bättre med klichéer), på hvilka mönstret är bildadt genom utstående mässingsfigurer. Formarna, en för hvar färg, trycka samtidigt, och efter hvarje tryck går formen tillbaka för att matas ånyo från färgvalsen. Perrotinen kan drifvas med handkraft. Valstryckmaskinerna (uppfunna 1780; se fig.), hvilka städse erfordra maskinkraft, arbeta med ihåliga koppar-eller mässingsvalsar, på hvilka mönstret är ingrave-radt (inpressadt), och lämpa sig bättre till tryck med flera färger. De arbeta dessutom noggrannare och fem gånger fortare än perrotinen. Tyget löper fram emellan en med tjockt kläde öfverdragen gjutjärnsvals ("pressör") och kopparvalsen, hvars gravering fylles med färg genom att ligga an mot en färgvals, som matas ur färgtråget, och en elastisk stålknif skrapar ren tryckformsvalsens yta från all färg utom den, som fyller det insänkta mönstret. För flerfärgstryck anbringas i maskinen flera tryckande valsar, hvar med sitt färgtråg, med en gemensam pressör eller hvar sin pressör. Därefter torkas väfven antingen öfver heta plattor eller valsar ellsr ock i varmluftskamrar. Sedan fixeras färgerna på olika sätt alltefter sin olika natur. Till slut undergår väfven appretyr-behandling (se A p p r e t e r a). Det finnes maskiner för påtryck af tolf, ja tjugu färger. - Tryckfärgerna och deras betor (se Betning) måste vara till en viss grad klibbiga och tjocka för att ge riktigt fasta konturer. Som "förtjocknings-medel" användas gummisorter, stärkelse, ägghvita, dextrin m. m. Vid kittelfärgtryck tryckes tyget med betan; och sedan denna torkat väl samt häftat, utf argas det i färgkaret, hvarvid de betade ställena färgas varaktigt, men tygbottnen så svagt, att färgen därå bortgår med tvålvatten eller lätt blekning. Vid klotstryck får hela väfven gå igenom det med betmedel fyllda färgtråget och föres därefter igenom klotsmaskinen, bestående af två med bomullstyg klädda mässingsvalsar, som trycka fast betan. Därefter påtryckas ställvis olika färger. Reservage- 1. skyddsbetningstryck består däri, att medelst ett påtryckt täckande ämne, "reservaget" (t. ex. med vax och terpentinolja blandad piplera) eller något kemiskt medel (zinkoxid, kalciumacetat, kopparsulfat, blynitrat e. d.), vissa ställen af tyget hindras att antaga färg, utan förbli hvita; så erhållas hvita mönster på färgad botten. Vid etsbetnings- 1. enlevagetrycket däremot borttages genom påtryckta kemiska medel (syror e. d.) den redan fixerade färgen eller betan från vissa ställen af väfven, så att dessa framträda som hvita mönster. Därvid kan man ock genom lämpliga tillsatser ge dessa ställen en annan färg i st. f. den bortetsade. Ångfärgtrycket fäster de påtryckta färgerna genom inverkan af ånga. Det lämpar sig väl för tjärfärger. Applikations- (1. taffel-) trycket använder blandningar af betor och färg-dekokter, hvilka förtjockade påtryckas. Applikationsfärgerna kunna bättras genom behandling med ånga, hvarvid ägghvitan (betmedlet) koagulerar och fäster färgen. Dit hör guld- och silfver- ' trycket. Alla här nämnda metoder äro hufvudsakligen afsedda för kattun (bomull), men särskildt etsbetnings- och ångfärgtrycken duga äfven för ylle, half ylle, siden och half siden. Då det gallor invecklade och mångfärgade mönster, kunna flera af metoderna kombineras. - Redan hos forntidens egypter tillgick tygtrycket ungefär som nu, genom betning. I Kina, Indien och Persien har det ock gamla anor. Konsten att framställa tyger med faso-nerade mönster låg nere i Europa under medeltiden, men sedan 1200-talet infördes sådana från Orienten. Först i slutet af 1600-talet fick tygtrycket fast fot i Europa, där det spreds genom de från Frankrike landsflyktige hugenotterna. Augsburg blef en hufvudort för tygtrycket. Genom införandet af bomullen, hvilken företrädesvis lämpar sig för upptagande af vackra färger, fick tygtrycket, i synnerhet på kattun, en ofantlig utveckling. En stor del af det tryckta kattunet går till Orienten. I England var tygtrycksindustrien länge hämmad genom hög accis. Den fick dock där en synnerligt stor betydelse (framför allt i grefsk. Lancaster), och öriket står ojämförligt främst i produktionen af tryckta tyger. I stor skala drifves den ock i Normandie (Rouen), Elsass, Böhmen, Wien, Budapest, Sachsen (halfylle), Schlesien (kattun), Berlin (kattun), Westfalen, Rhenprovinsen (ylle och siden), Ryssland och Nord-Amerika. Holland och Belgien åstadkomma ordinär vara, Schweiz goda alster. I Sverige idkas tygtryckning hufvudsakligen i Västergötland fBorås. Rydboholm, se d. o., Mölnlycke). Litt.: Dépierre, "Traité de la teinture et de l'impression des matiéres colorantes artificielles" (1892), Duerr, "Bleaching and calico-printing" (1896), v. Georgievics, "Lehrbuch der chemischen technologie der gespinstfasern" (1898), och Lauber, "Praktisches handbuch des zeugdrucks" (2:auppl., 4 bd, 1901-05). Tyin, en 35,3 kvkm. stor och ända till 100 m. djup sjö i sydvästliga delen af Jotunheimen, Norge. Sjön, som ligger på en höjd af 1,069 m. ö. h., har sitt aflopp genom den vattenrika T y a, som bildar en rad mäktiga forsar (T y i n f a 11 e n). Tya, som faller ut i Aardalssjön och vidare i Aardals-fjorden, en af Sognefjordens inre förgreningar, är under utbyggnad, 70,000 eff. hkr. Motorbåtfart på Tyin. Vid södra ändan Tyinholmens turisthotell. K. G. G. Tykningssuen, fjälltopp. Se Jotunfjeldene. Tykobrahe-dagar fda. Tyge Brahes dage] kallas i de skandinaviska länderna vissa dagar af året, hvilka förr betraktades med vidskeplig fruktan, så att man på dem helst afhöll sig från hvarje företag af vikt. De ha fått sitt namn efter den store danske astronomen Tyko Brahe (1546-1601), men säkert är, att han aldrig haft något att skaffa med deras bestämmande. Antalet af dessa "förkastade" dagar sattes i Danmark till 32, i Sverige till 33. De svenska uppges vanligen vara följande: i jan. l, 2, 4, 6, 11 (den värst förhäxade bland alla), 12 och 20; i febr. 11, 17 och 18; i mars l, 4, 14 och 15; i april 10, 17 och 18; i maj 7, 15 och 18; i juni 6; i juli 17 och 21; i aug. 2 och 10; i sept. l och 18; i okt. 6; i nov. 6 och 18; i dec. 6, 11 och 18 (dock förekomma äfven andra uppgifter). Bondpraktikan förmäler, att den, som på någon af dessa dagar faller sjuk, får bot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free