producerades s. å. 2,632,282 ton och af melass 380,868 ton. Af alla betsockerproducerande länder intar T. första rummet. Grönsaksodlingen är högt uppdrifven. Särskildt trakterna kring Ulm, Stuttgart, Karlsruhe, Düsseldorf, Erfurt, Braunschweig, Hamburg, Dresden, Zittau, Liegnitz och Berlin äro kända för sina rika trädgårdsalster, Nürnberg och Bamberg äfven för medicinalväxter. Fruktodlingen är utbredd öfver nästan hela T.; i Württemberg och trakten kring Frankfurt am Main beredes cider. Fruktträdgårdarna utgjorde omkr. 482,800 har; antalet fruktträd beräknades till 168 mill., hvaraf 69 mill. plommon- och 52 mill. äppelträd (1900). Se art. Trädgårdsodling, sp. 145--146. Mycket betydande är vinodlingen, särskildt i s. v., där Rhendalen, från Basel till Mainz, är ett nästan oafbrutet vinland, i ö. fortsatt af Neckars och Mains dalar. Vingårdarna ligga där ända upp till 400 m. ö. h. I Rheingau, på sydsluttningen af Taunus, finnas T:s förnämsta vindistrikt, Rüdesheim, Johannisberg, Geisenheim, Rauenthal m. fl. 1913 upptogo vinodlingarna 105,876 har, och vinskörden beräknades till 1,004,947 hl. -- 1904 uppgick den till 4,244,408 hl. Det mesta vinet produceras i Bajern (347,499 hl. 1913), särskildt Pfalz; närmast i ordningen komma Preussen -- särskildt Mosel-, Saar- och Ruwerområdena -- (218,264 hl.), Hessen (205,598 hl.), Elsass-Lothringen (178,836 hl.) och Baden (45,781 hl.). Humle odlas på många ställen, mest och bäst i Bajern, där humlegårdarna omfattade 17,476 har (1913) af 27,048 har i hela T. Närmast kommo Elsass-Lothringen med 4,185 och Württemberg med 3,329 har. Humleskörden uppskattades s. å. till 106,179 deciton, hvaraf 66,583 i Bajern. Särskildt trakterna af Spalt och Hersbruck i Mittelfranken äro världsberömda för sin humle. Boskapsskötseln är starkt utvecklad och utgör folkets hufvudnäring i Ostfriesland, marskländerna vid Nordsjön, Schleswig-Holstein, Mecklenburg, Pommern, Franken och alptrakterna, framför allt Algau. Äfven i Württemberg samt i Thüringens och Hessens bergländer är denna näring mycket betydande. Nötboskap uppfödes mest, men äfven getter, i bergstrakterna, och svin, särskildt i Westfalen och Pommern. Hästafveln är utbredd i Ostpreussen, Schleswig-Holstein, Mecklenburg, Oldenburg, Hannover, Braunschweig, Lippe, Elsass-Lothringen, Württemberg och Bajern. Stuterierna i Trakehnen i Ostpreussen och Graditz i prov. Sachsen äro europeiskt ryktbara. Fårafveln är betydande på de stora godsen, men i allmänhet stadd i tillbakagång. Åsnor och mulåsnor uppfödas, mest i Preussen. Senaste kreatursräkningen, dec. 1913, uppgaf följ. antal kreatur och fördelning. <table r> <td> <td c>Hästar <td c>Nötboskap<td c>Får <td c>Getter <td c>Svin <td l>Preussen <td> 3,216,257<td> 12,257,403<td>3,819,885<td>2,169,833<td>15,490,101 <td l>Bajern <td>(år 1900) 301,683<td> 3,696,711<td> 490,065<td> 321,910<td> 1,752,272 <td l>Sachsen <td> 176,020<td> 713,744<td> 58,270<td> 136,366<td> 662,158 <td l>Württemberg <td> 116,137<td> 1,123,987<td> 228,021<td> 119,700<td> 455,688 <td l>Baden <td> 75,172<td> 684,515<td> 41,515<td> 146,864<td> 463,760 <td l>Hessen <td>(år 1900) 59,342<td> 324,488<td> 53,838<td> 142,008<td> 340,686 <td l>Elsass-Lothringen<td>(år 1900) 142,787<td> 550,321<td> 43,473<td> 74,372<td> 400,111 <td l>Tyska riket <td>(år 1900) 4,195,361<td> 20,944,258<td>5,504,195<td>3,535,697<td>21,821,453 </table> Vid 1912 anställd fjäderfäräkning befanns beståndet af gäss, ankor, höns och kalkoner utgöra 82,7 mill. st., hvaraf 51,3 mill. i Preussen, 10,3 mill. i Bajern och 2,9 mill. i Elsass-Lothringen. Bisamhällenas antal var s. å. 2,6 mill., hvaraf 1,5 mill. i Preussen och 0,4 mill. i Bajern. Fiske som hufvudnäring idkades 1913 af 24,805 personer, och fångsten anslogs s. å. till 1,867,236 deciton med ett värde af 44,99 mill. mark, oberäknadt insjöfisket, hvars afkastning s. å. anslogs till omkr. 5,8 mill. mark. Hafsfiskets ojämförligt viktigaste produkter äro torsk, som 1913 fångades i Nordsjön till ett värde af omkr. 5,8 mill. mark, och kolja, 6,3 mill. mark s. å., båda slagen mest från Islands vatten. Äfven rödspotta (1 mill. mark), hvitling (0,99 mill. mark) och sill (0,8 mill. mark) fångas i betydande mängder, liksom skaldjur (0,96 mill. mark, hvaraf krabbor 0,67 mill. och ostron 0,18 mill. mark). Skogshandtering är en viktig näring, ehuru införseln af trävaror är större än utförseln. Hela skogsarealen uppgick 1900 till 13,996 mill. har, hvaraf 6,503 mill. har (46,5 proc.) tillhörde enskilda personer, 4,430 mill. har staten, 2,258 mill. har kommunerna och 306,214 har s. k. "waldgenossenschaften" (föreningar för gemensam skogshandtering). Största skogsarealen ega prov. Hessen-Nassau, Baden, prov. Brandenburg, Bajern, Hessen, Württemberg och Sachsen. Furuskogarna upptogo 9,3 mill. har (66,5 proc.) och löfskogarna 4,7 mill. har (33,5 proc.). Skogsskötseln sysselsatte 1895 352,566 pers., och skogsafverkningen belöpte sig till 20 mill. kbm. slöjdvirke samt 17,9 mill. kbm. brännvirke. Industrien, bergsbruk och byggnadsverksamhet inbegripna, sysselsatte 10,852,873 pers. (1907), mer än 1/6 af befolkningen. Frånräknas de företag, hvilka sysselsatte mindre än 10 arbetare, så utgiorde 1912 antalet industriella företag 170,117 med 6,153,504 arbetare, af hvilka 11,256 voro under 14 år och 1,296,314 kvinnor. Om de olika industrigrenarnas betydelse lämnar följande på 1912 års uppgifter grundade öfversikt en uppfattning. <table r> <td c>Industrigrupper <td c>Antal arbetsställen<td c>Antal arbetare <td l>Bergsbruk och grufdrift <td> 3,930<td>1,174,050 <td l>Jord- och stenindustri <td> 15,468<td> 551,034 <td l>Metallindustri <td> 13,986<td> 557,978 <td l>Maskin-, instrument- och verktygsindustri <td> 14,290<td>1,022,311 <td l>Kemisk industri <td> 2,107<td> 156,896 <td l>Industri för belysningsämnen, såpa, fett, olja, fernissa m. m.<td> 2,549<td> 66,723 <td l>Textilindustri <td> 12,065<td> 840,649 </table>