II" (1913), Oncken, "Das alte und das neue Mitteleuropa" (1917), Bülow, "Deutsche politik" (1916), Hammann, "Der neue kurs" (1918), "Zur vorgeschichte des Weltkrieges" (s. å.) och "Um den kaiser" (1919). L-ts. Tysklands socialistiska arbetarparti. Se Socialdemokrati, sp. 170-173 (äfven i Suppl.). Tysk lönn, bot. Se Lönn, sp. 273. Tysk mispel, bot. Se Mespilus. Tysk-nationella folkpartiet (ty. deutschnationale volkspartei) är i den 1918 skapade tyska republiken arftagare till kejsardömets konservativa parti, rikspartiet och de reaktionära elementen af nationalliberalerna. Det ställde sig genast i opposition mot den republikanska regeringen och proklamerade öppet monarkistiska sträfvanden. L-ts Tysk-romerska kejsardömet. Se Tyskland, sp. 649 ff. Tysk sköld, her. Se Sköld, sp. 1361. Tysksmide, metall., kallas en i början af 1600-talet genom Gustaf II Adolfs försorg från Tyskland införd härdsmidesmetod (se Härdsmide), hvilken ända in i början af 1850-talet allmänt begagnades vid de svenska järnverken. Vid tysksmidet försiggår smältningen af tackjärnet, till hvarje smälta 180 à 220 kg., i samma härd och på samma gång, som smältstyckena från den föregående uträckas, således utan användning af räckhärd. Efter räckningens slut upplyftes det nedsmälta tackjärnet med spettet och föres under upprepade brytningar fram för forman, hvarvid det under förnyad nedsmältning tillsammans med slaggen delvis färskas. Beroende dels på tackjärnets färskhetsgrad (se Järn, sp. 387 ff.), dels på den häftighet, hvarmed brytningsarbetet utföres, skiljes mellan två olika arbetsmetoder vid tysksmidet, näml. butsmide vid färskare tackjärn och långsammare brytning, då de bildade färskorna småningom samlas till en löst sammanhängande s. k. "but" på härdens botten, och koksmide vid användning af råare tackjärn och flitigare brytning eller s. k. omröring med spettet, då en häftig reaktion mellan järnet och slaggen, kallad "kok", uppstår, hvarigenom järnet blir bättre och jämnare färskadt. Vid båda metoderna följer härefter den s. k. svalningen, då kolen utrakas ur härden och färskorna afsvalas med vatten, hvarigenom de fastna ihop till ett s. k. "färskjärn". Efter vid pass en timmes förlopp vändes färskjärnet och upplägges ofvanpå de nya kol, som inkastas i härden, hvarefter smältgöringen börjar, d. v. s. färskjärnet nedsmältes till en "smälta" på härdens botten. Denna smälta uttages därefter och hopslås under stångjärnshammaren till en tjock kaka, som sedan sönderhugges i smärre bitar. En afart af tysksmidet, hvilket med anledning af den stora åtgången af kol och järn, som därvid kräfves, ganska litet och hufvudsakligen vid bearbetning af fosforhaltigt (s. k. kallbräckt) tackjärn varit i bruk, är brytsmidet. Dess karakteristiska drag är att, så snart vid smältgöringen en "sula" af omkr. 10 kg. vikt bildats på härdbottnen, den uppbrytes och lägges på golfvet att svalna. Då på detta sätt 7 à 8 sådana sulor uppbrutits, läggas de på kolen och nedsmältas till den öfriga smältan. -- Tysksmidet utträngdes och ersattes omkr. 1850 af lancashire- och franche-comté-smidesmetodema, med hvilka ett betydligt jämnare järn kan åstadkommas med mindre kolåtgång. C. A. D.* Tysk spets, zool. Se Hunden, sp. 1314. Tysk terpentin. Se Terpentin, sp. 939. Tyskt lås. Se Lås, sp. 156. Tysk vallhund, zool. Se Hunden, sp. 1314. Tysk-Östafrikanska kompaniet (Deutsch-Ostafrikanische gesellschaft), ett tyskt handels- och koloniseringskompani. Ett 1884 i Berlin af grefve Behr-Bandelin och Karl Peters bildadt sällskap, Gesellschaft für deutsche kolonisation, utsände till Öst-Afrika Peters, grefve Pfeil och Jühlke, hvilka där förvärfvade en del landområden. Ur sällskapet framgick 1885 först (febr.) kommanditbolaget Deutsch-Ostafrikanische gesellschaft Karl Peters und genossen och senare (sept.) handelskompaniet Deutsch-Ostafrikanische gesellschaft med Peters som president och tysk kolonisation i Öst-Afrika som ändamål. Sedan Tyska rikets hjälp 1888 måst anlitas vid ett negeruppror inom kompaniets område, öfvertog Tyskland 20 nov. 1890 hela förvaltningen där, hvarefter kompaniet öfvergick till att bli ett privilegieradt handelsföretag med stora plantageanläggningar. Till 1903 egde det rätt att prägla egna mynt. Kompaniets utveckling afbröts tvärt genom Världskriget 1914--19, som beröfvade Tyskland dess östafrikanska koloniområde. Jfr Handelskompani, sp. 1338, och Tyska Öst-Afrika. Tysk-Österrike (Tysk-österrikiska republiken) blef 12 nov. 1918 namn på en statsbildning, som uppstod vid Österrikisk-ungerska monarkiens sammanstörtande i nov. 1918 och som omfattade större delen af de af tyskar bebodda delarna af kejsardömet Österrike. Namnet ändrades till följd af bestämmelser i freden i S:t Germain 1919 till republiken Österrike. Se vidare Österrike. Tysla, älf. Se Rena. Tysling, bot. Se Vaccinium. Tysnes, härad och pastorat s. om Bergen, Hordaland fylke (före 1919 Södra Bergenhus amt), Norge. 252,25 kvkm. 4,808 inv. (1916). Häradet består uteslutande af öar, bland hvilka må nämnas den 197,71 kvkm. stora Tysnesöen med dess skarpt formade 722 m. höga fjäll Tysnessaata. K. G. G. Tysnessaata [-såta]. Se Tysnes. Tysnesöen. Se Tysnes. Tysse, fabriker. Se Samnanger. Tyssedal. Se Tyssefaldene. Tysseelven. Se Samnanger. Tyssefaldene, ett betydligt strömdrag i älfven Tysso, som kommer från Skjeggedalsvand och utfaller i Sörfjorden, Odda härad, Hardanger, Norge. Fallen äro delvis utbyggda. 57,750 effektiva hkr. Kraftstationen vid Tyssedal, där älfven faller ut i fjorden, levererar energi till Norsk elektrisk smelteverk vid Tyssedal och till karbidfabriken i Ödda. K. G. G. Tyssens, Peter. Se Thys. Tyssestrengene. Se Ringedalsvand. Tysslanda skans, i Västergötland, invid Göta älf, 4 km. n. om Lilla Edet, hade anlagts af svenskarna sannolikt 1644 och anfölls 17 febr. 1645 af 1,700 norrmän under Sehested. Befälhafvaren i T., Schoman, försvarade sig tappert med en handfull