Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysvær ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysvær, härad och socken, s. om Haugesund, Rogaland
fylke (före 1919 Stavanger amt), Norge 48,06
kvkm. 1,721 inv. (1916). K. G. G.
Tyszkiewicz, polsk-litauisk
adelssläkt. 1. Eustachy T., historiker och arkeolog,
f. 1814, d. 1873 i Wilno, författade många historiska
skrifter, frukter af studieresor i Litauen, Kurland,
Finland, Sverige och Danmark, däribland Listy o
Szwecij (2 dlr, 1846), Zródla do dziejów Kurlandji i
Semigalji z czasów Karola królewicza polskiego (1870)
och Archeologja na Litwie (1872).
– 2. Konstanty T., den föregåendes
broder, f. 1806, d. 1868, författade bl. a.
Wiadomosc historyczna o zamkach w Litwie i Rusi
(1859) och O kurhanach w Litwie i zapadnoj Rusi
(1865).
– 3. Anna T. Se Potocka. l-2. A-d
J.
Tyszowce, stad i södra Polen, förra
guv. Lublin. Omkr. 2,000 inv. Där bildade 29
dec. 1655 K. Potocki och St. Lanckoronski under Karl
X Gustafs vistelse i Preussen en konfederation
för att befria Polen från svenskarna och återinsätta
Johan Kasimir i hans rättigheter. Där beslöt man
att upprätta en provisorisk regering, bestående af
K. Tyszkiewicz, J. Potocki, J. Szembek,
St. Domaszawski, W. Lanckoronski och Samowski samt,
å Litauens vägnar, P. Sapieha och Gosiewski.
Denna kommission fungerade till 21 jan. 1656,
då Johan Kasimir återkom från Schlesien.
Konfederationen beslöt, att konungen skulle
taga Lemberg till vistelseort, att Potocki och
Czarniecki skulle tåga mot svenskarna och
Tyszkiewicz skulle bege sig till kosackerna
för att förmå dem till fred. Konfederationen,
som upplöstes 1658, men omedelbart efterträddes af en
ny i Krakau, hade dock föga inflytande på de
följande händelserna. Sitt varaktigaste minne
i den polska historien har den bevarat genom
att proklamera gudamodern som "den polska kronans
drottning" och utvisa arianerna ur Polen. A-d J.
Tytler, skotska historieskrifvare.
1. William T., f. 1711, d. 1792, var juridisk
ämbetsman till yrket och rönte stor framgång med
en mot Robertsons och Humes skarpa omdömen riktad
försvarsskrift för Maria Stuart, Inquiry ... into
the evidence against Mary, queen of Scots (1759).
T. utgaf skotske konungen Jakob I:s dikter med
biografisk inledning ("The poetical remains af
James I", 1783). – 2. Alexander Fraser T.,
lord Woodhouselee, den föregåendes son, f. 1747,
d. 5 jan. 1813 i Edinburgh, var 1780–90 professor
i historia vid Edinburghs universitet, blef 1790
Skottlands judge advocate, 1802 led. af dess högsta
domstol, hvarvid han upphöjdes till peer, och 1811
skotsk öfverdomare (lord of justiciary). Af hans
historiska arbeten märkes Elements of general
history (1801). – 3. Patrick Fraser T., den
föregåendes son, f. 1791, d. 24 dec. 1849 i
Malvern, var 1813–32 advokat, men egnade sig mest
åt historiskt författarskap. På uppmaning af sin
vän sir Walter Scott grep T. sig an med en bredt
anlagd skotsk historia från Alexander III:s tid
(d. 1286) till Jakob VI:s tronbestigning i England
(1603). Denna History of Scotland (9 bd
1828–43; många uppl., senast i 4 bd, 1873–77) är
förtjänstfull genom grundliga källforskningar,
stor detaljrikedom och klar, målande stil. T., som
1837 bosatte sig i London, skref ytterligare Life of
sir Walter Raleigh (1833), Lives of scottish worthies
(3 bd, 1831-33), Life of King Henry VIII (1837)
och England under the reigns of Edward VI and Mary
(2 bd, 1839). Biografi af J. W. Burgon (1859).
1-3. V. S-g.
Tyttabär, bot. Se Vaccinium.
Tyttboforsen, vattenfall i Dalälfven, beläget omkr. 13
km. från Tärnsjö station å Sala–Gysinge järnväg och
ungefär lika långt från Näs station å Näs–Morshyttans
järnväg strax ofvanför den utvidgning af älfven, som
kallas Färnebofjärden. T. utgör, från hafvet söderut,
det sjätte större fallet i Dalälfven. Ofvanför
T. ligga, nedifrån räknadt, Baluforsen, Hälsingen
och Grånforsen. Ofvanför den sistnämnda vidtar åter
ett bredare spakvatten, benämndt Hofnäsfjärden,
med den därifrån mot norr inskjutande Sissbo-
l. Österviken. Vid förträngningen ofvan Hofnäsfjärden
bildar Dalälfven ånyo två smärre fall å ömse sidor
om Forsön, nämligen på norra sidan Leknäsforsen och
på södra sidan Forsbofallet. T. jämte nu nämnda,
ofvanför densamma belägna smärre stråk och forsar
samt tillhörande utmål m. m. inköptes af kronan 1917
från Tyttbo vattenkrafts-a.-b. för en köpeskilling
af 1,250,000 kr. De sålunda inköpta fastigheterna äro
ställda under Vattenfallsstyrelsens förvaltning. Den
sammanlagda fallhöjden utgör vid en vattenföring
i älfven af 100 sek.-kbm. 5,68 m. och vid 300
sek.-kbm. 4,89 m. Fallen beräknas ej skola utbyggas,
förrän en reglering af Siljan genomförts, hvarefter
vid jämn kraftuttagning omkr. 4,000 kw. prima
kraft torde kunna erhållas vid den planerade
kraftstationen. Ett förberedande byggnadsförslag
afser installerande af maskineri för omkr. 10,800 kw.,
motsvarande en vattenmängd af 300 sek.-kbm., inklusive
reserv. Rikliga regleringsmagasin finnas såväl
ofvanför som nedanför fallen, möjliggörande en god
dygnsreglering. Fmn.
Tytterskär (fi. Tytärsaari), en liten utö om 8
kvkm. areal, i Finlands andel af Finska viken,
Viborgs län, Kymmene domsaga och härad; utgör egen
församling under Fredrikshamns kontrakt, Nyslotts
stift. 520 inv. (1918), finsktalande. O. B-n.
Tytärsaari. Se Tytterskär.
Tyzenhaus, Antoni, polsk statsman, f. 1733, d. 1785
i Warschau, blef 1765 hofskattmästare af Litauen
och verkade kraftigt för jordbrukets, handelns
och industriens upphjälpande i Litauen. Dessutom
inrättade han en medicinsk skola och anlade i
Grodno den första polska botaniska trädgården. Genom
intriger af politiska motståndare blef han störtad
och tillbragte sina sista år i stor fattigdom.
A-d J.
Tzetzes, Johannes, bysantinsk
grammatiker och polyhistor på 1100-talet, en
alstringsrik, men okritisk författare. Han försökte
sig äfven som skald, men i bysantinernas vanliga
smaklösa och uppskrufvade maner. En bland hans dikter
med titeln Iliaka (utg. af Bekker 1816 och Lehrs 1868)
behandlar i tre afdelningar (antehomerica, homerica
och posthomerica) de trojanska sagorna från Paris’
födelse ända till grekernas hemkomst efter Trojas
fall. Hans omfångsrikaste verk, en lärodikt (Biblos
historiké, utg. af Kiessling 1826) i 13 afdelningar
(chiliádes), innehåller en mängd mytologiska,
historiska och antikvariska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
