- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
711-712

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåghastighetsmätare - Tåghängslen - Tågkilometer - Tågmarsch (Tåg, Resmarsch) - Tågmotstånd - Tågordning - Tågrum - Tågsladd - Tågspärr - Tågsätt - Tågtidtabell - Tågvirke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tekniska undersökningar, vid hvilka hastigheten behöfver bestämmas. Hastighetsmätarna äro af två principiellt olika slag, registrerande och icke registrerande. Gemensamt för båda slagen är, att de drifvas med utväxling från en af fordonets hjulaxlar samt att hastigheten i hvarje ögonblick anges med visare på en graderad tafla. Bland de registrerande hastighetsmätarna är Hausshälters den mest kända. Apparatens konstruktion är rent mekanisk. Hjulaxelns rörelse öfverföres med konisk kuggväxel eller med kedja till en vertikal axel, som med snäckutväxling drifver en horisontell axel. På denna är anbragt en räfflad cylinder med räfflorna parallella med axeln. Vidare finnes en vertikal axel, som med konstant hastighet drifves af ett urverk, hvilket dessutom drifver registreringsremsan. På denna axel sitter det s. k. fallstycket, en cylinder med horisontella räfflor, som emellertid äro aflägsnade på en mindre del af omkretsen. Fallstycket kan förskjuta sig utefter sin axel och samarbetar med nyssnämnda på den horisontella axeln anbragta cylinder. När hjulaxeln rör sig, vrider sig sistnämnda cylinder och lyfter därvid fallstycket, till dess den släta delen af detsamma kommer midt för den horisontella cylindern, då fallstycket faller tillbaka för att vid sin fortsatta vridning åter upplyftas af den horisontella cylindern, Fallstyckets lyfthöjd är proportionell mot den horisontella cylinderns rotationshastighet, d. v. s. mot den hastighet, med hvilken hjulaxeln roterar. Fallstyckets lyfthöjd öfverföres dels till visaren, dels till pappersremsan. Hastigheten markeras hvar tredje sekund. På registreringsremsan anges utom hastigheten jämväl väglängden och tidsintervaller, hvarför hastigheten med diagrammet kan bestämmas på hvarje punkt af banan samt vid hvilken tidpunkt som helst. Af de hastighetsmätare, som kommjt till användning i Sverige, är flertalet icke registrerande. Den vanligaste bland dessa torde vara en tysk konstruktion, som af den svenske försäljaren erhållit benämningen Pentahastighetsmätaren. Denna är afsevärdt enklare än den ofvan beskrifna och är baserad på magnetelektriska verkningar. På apparatens hufvudaxel är anbragt en permanent magnet, som vid sin rotation åstadkommer hvirfvelströmmar i ett mellan magnetens polytor anbragt ankare, hvilket på grund däraf sträfvar att deltaga i magnetens rotation. Denna sträfvan motverkas emellertid af en spiralfjäder, som tillåter ankaret vrida sig en viss vinkel, proportionell mot magnetfältets vridmoment och följaktligen mot den hastighet, med hvilken magneten roterar, d. v. s. fordonets hastighet. På ankarets vridningsaxel är visaren anbragt. Apparaten drifves i regel direkt från hjulaxeln medelst en böjlig axel. För statens järnvägar gäller den bestämmelsen, att lokomotiv med en största tillåten hastighet af mer än 60 km. i timmen skola vara utrustade med hastighetsmätare. <tab>Frn. Tåghängslen, krigsv. Se Hängselbock. Tågkilometer. Se Järnvägsstatistik, sp. 448. Tågmarsch (Tåg, Resmarsch). Se Marsch 1, sp. 1058. Bestämmelser rörande truppers förflyttning under tågmarsch jämte inkvartering och underhåll därvid finnas i k. förordn, af 6 sept. 1842, hvilken ersatte den föregående s. k. tågordningen af år 1791. <tab>C. O. N. Tågmotstånd, järnv., sammanfattningen af det vid lokomotivs och vagnars rörelse uppkommande motståndet. Vid rak, horisontell bana sammansättes motståndet hufvudsakligen af släpfriktionskrafter från alla glidande delar på järnvägsfordonen, af rullfriktionskrafter från hjulens rullande på skenorna, af stötar vid ojämnheter i banan samt af luftens motstånd. Dessa krafter äro i allmänhet proportionella mot tågets hastighet utom luftmotståndet, som växer med kvadraten på tåghastigheten. Vid stigningar eller lutningar inträder en ökning, resp. minskning af motståndet, som är lika med den i banans riktning fallande tyngdkomponenten, hvilken är positiv eller negativ, allteftersom tåget rör sig uppför eller utför. Vid gång i kurvor inverka kurvradien, yttre skenans förhöjning samt tåghastigheten. Vid noggrannare undersökningar böra motstånden för vagnar och lokomotiv beräknas hvar för sig, då de växla med olika vagntyper och lokomotivkonstruktioner samt äro beroende af, huru väl den rullande materielen är underhållen. Hänsyn bör äfven tagas till det tillstånd, hvari banunderhållet befinner sig. Ett godt öfverslagsvärde för det sammanlagda tågmotståndet (M) vid en väl underhållen, normalspårig bana kan emellertid erhållas ur formeln M = [2,4 + v²/1300 + s + 650/(R — 55)]G, där v = tåghastigheten i km. pr timme, s = stigning i mm. på 1000 mm:s banlängd, R = kurvradien i m. och G = sammanlagda tågvikten i ton. <tab>L. P-n. Tågordning. Se Tågmarsch. Tågrum, sjöv., det rum ombord på ett örlogsfartyg, där tågvirke och block, tillhörande fartygets skepparuppbörd, förvaras. Den man, som har närmaste tillsynen däröfver, kallas vanligen tågrumskarl. På handelsfartyg kallas motsvarande rum kabelgatt (se d. o.).<tab>R. N.* Tågsladd, sjöv. Se Sladd 2. Tågspärr, krigsv., kallas en tvärs öfver en farled anbragt stängselanordning, som utgöres af medelst bojar uppburna grofva trossar. Jfr Fästning, sp. 319, och Stängselanordningar, sp. 592. <tab>L. W:son M. Tågsätt, järnv. Järnvägstågens sammansättning af personvagnar är på svenska statens järnvägar samt på större enskilda järnvägar fastställd genom normalplan för tågsätten, hvilka kunna bestå af ett eller flera vagnsätt. Vagnsätten bestå af en eller flera personvagnar af olika klasser och typer, postvagnar och resgodsvagnar.<tab>C. A. S. Tågtidtabell, järnv. Se Tidtabell. Tågvirke, kollektivbenämning på olika slags gröfre spånad, alster af repslageri, såsom tåg, rep, tross, lina m. m. Tågvirke tillverkas af hvarjehanda råämnen ur växtriket (om sådant tågvirkes tillverkningssätt se Repslageri) och ur djurriket samt af metaller. På senaste åren framkallade bristen på växtfibrer under Världskriget en stor industri af pappersgarn, som sedan kan sammanslås till tågvirke af förut vanliga typer. Från äldsta tider ha bast, hvalrossskinn, nöthår, tagel, hampa och lin användts till tågvirke. Sedermera började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free